text
stringlengths
9
5.85k
document_id
stringlengths
14
14
archival_id
stringclasses
28 values
tyneet ja Kaarle Köntin mainitussa Luhalah¬ den kylässä olevan Kontin taloon kuuluvat Kuojensuo, Sikainniemi ja Suhalahdenranta nimiset vesijättömaat, ja siitä syystä vaati¬ nut Aleksandra Strömgrénin velvoittamista luo¬ valtamaan sanotut rejättömaat Kaarle Kön¬ tin vapaaseen nautintoon. Asiassa kuultuna on Aleksandra Strömgrin, muun muassa turvoutunut Maaliskuun 21 päi¬ vänä 1865 Kontin talon silloisen omistajan Heikki Juhananpoika Köndin ja Aleksandra Strömgrénin nyt jo kuolleen miehen Kaarle Adolf Strömyrénin välillä tehtyyn ja Helmi¬ kuun 5 päivänä 1876 Stontin taloon kiinni¬ tettyyn välikirjaan, millä Kaarle Antol Stén¬ grenille ja hänen oikeutensa omistajille viiden kymmenen vuoden ajaksi oli luovutettu hal¬ lintooikeus Köntin tulon kaikkiin sekä silloi¬ riin että vastaisuulessa Kyröskosken laskemi¬ sen kautta syntyviin ersijättömäihin; jonka tukine ja kun mainittu kiinnitys, joka loka¬ kuun 3 päivänä 1885 oli uudistettu Aleksandra Ströngrénin vakuudeksi, ole ollut voimassa kun Iluarle Stintti, joka kauppakirjalla Jou¬ lukuun 20 päivältä 1894 oli isältöinsä, Talolli¬ seltä Juhana Heikinpoika Konteltu ostanut Kontin talon, tuli sanotun talon omistajaksi, ja se rikku, ettei Aleksandra Strömgrin sittem¬ min ollut ilmoittanut puheenaolevaa kiinni¬ tystä uudistettavaksi, hänen mieletään ei vai¬ kuttanut asuvan, Aleksandra Strömgrén on ano¬ nut kanteen kumoamista sekä ilmoittanut, että hän riidanalaisista vesijättömaista oli vuo¬ ralle luovuttunut, Kurjensuon pojintimallen. sa, edellämainitulle Kaarle Alan Strömgrin. ille ja Suhalahdenrannan Taavetti Kullille Kaarle Köntin huomautettua Aleksandra strömyrénin vastinen johdosta, että välikirja Maaliskuun 20 päivältä 1865 oli Kaarle Konttiä vastaan kaikkeu merkitystä väille siitä saak¬ ka kun mainitun välikirjan kiinnitys Konten tulan oli lukuunut voimassa olemusta, sekä Kaarle Atlan Strömgrönin ja Taavetti Kullin 1847 vuoden syyskäräjiin huudatettua vastaajik¬ si asiaan, on Kihlakunnanoikeus puutoksella Helmikuun 25 päivältä 1875. lausunut: että kos¬ ku Aleksandra Strömgrönin missvainajie Kaar¬ le Adolf Strömgrén derissällen oli sen välikir¬ jan pysyväisyyden vakuudeksi, minkä kaut¬ tu kysymyksenalainen Kontin tuloon kuulu¬ vi vesijättömuu viidenkymmenen vuoden a¬ jaksi, luettuna Muutiskuun 20 päivästä 1865, 80
462939065_0102
462939065
oli hänelle vuokraltu, hankkinut itsellensä kiin¬ nityksen sanottuun taloon sekä tämä kiinnitys oli uudistettu Lokakuun 3 päivänä 1885 ja siis ollut voimassa kun Köntin talo Joulukuun 20 päivänä 1874 joutui Kaarle Köntin omaksi sentähden ja kun sanottu välikirja, näin d. len, oli pidettävä Kuurle Könttiä sitovana ja se aika, joksi välikirja oli tehty, ei vielä ollut umpaan kulunut, Kihlakunnanoikeus hylkä. si Kaarle Kontin asiassa ajaman kanteen la¬ kiin perustumattomana Hovioikeus, jonka tutkittavaksi Kaarle Kont¬ ti oli alaamalla saattunut jutun, on Joulu¬ kuun 13 päivänä 1898 antanut tuomionsa; ja koska Aleksundra Strömgrén ei ollut voineet väittääkään, saatikka näyttää, että Kaarle Könt¬ ti olisi sitoutunut noudattamaan kysymyksessä olevan, Heikki Juhananpojan ja Kaarle Au¬ dolf Strömyrinin Mauliskuun 20 päivänä 1865. tekemää välikirjaa, on Hovioikeus, katsoen että mainittu välikirja, sen pysyväisyyden vakuudeksi Konten tuloon vahvistetun ja Lo¬ kukuun 3 päivänä 1883 uudistetun kiinnityksen ruuttua, oli Kaarle Könttiä vastaan kadolla nut kaiken vaikutusvoimansa ja että Kaar¬ le Kontillä niinmuodoin oli Muukaaren 16 luvun 15 SS:ssä maatilan ostajalle myönnetty valta vuokra-ajan irtisanomiseen, sekä ettei Kaar¬ le Köntti myöskään ollut sidottuna Aleksand¬ ra Strömyrénin Kaarle Allan Strömgrönin ja Taavetti Kullin kanssa tekemistä välipuheista, muuttanut Kihlakunnanoikeuden vedenalai¬ sen päätöksen ja velvittanut, Aleksandra Ström¬ grénin, joka jo oikeudenkäynnin kestäessä oli saanut hyväksensä muittia laillista lähtopäivää, ja Tvuvelle Kallin och Kaarle Kontin vapaaren nuutintoon luovuttamaan kysymyksenuluiset Si¬ kainniemen ja Luhalahdenrannan vesijättö¬ maut, sekä Kaarle Allan Strömgrénin vii¬ meistään Maaliskuun 14 päivänä 1899 Kontille jättämään Aleksandra Strömgrénin hänelle luovuttaman Kirjensuon samankultaisen maan kuin myös situ ennen sieltä poissiirtämään Kaarle Atlun Strömgrönin siellä sijaitsevat kol¬ me heinälatoa Tähän Hovioikeuden tuomioon ovat Alek¬ sandra Strömgrén ja Kaarle Alan Ströngrén alamaisesti anonut muutosta tänne toimitta¬ mallaan perustelmalla, johon Kaarle Köntti on määrätyssä järjestyksessä vastannut Mitä näin on kerrottu tapahtuneeksi ja asiukirjat sen lisäksi sisältävät on Keisarilli¬ 21
462939065_0103
462939065
nen Senaatti ottanut tutkiaksensa ja katsoo oikeaksi, kumoten Hovioikeuden ylempänäter. rotun tuomion, jättää asian Kihlakunnan. oikeuden päätöksen varaan. Tätä kaikki asian¬ omaiset alamaisuudessa noudattakoot¬ Keisarillisen Majistetin Koikaessa Nimessä, Hänen Suomen Senuattinsa: A. af Nyborg. Henr. Berenius. Richard Edelman. Isak Fellman. Sudvig Underg Kirjokilius Den 24 Februari 1900. kukoski by i Rautalampi socken, och Bonden Juhana Heikkisson Liima¬ lainen Ilokarju, från Tarkisalo by i sagda socken, ömsom sökande och till¬ städeskomne, samt förre Bönderne Otto Närhi och Juhana Oittinen, jemväl från Särkisalo by, uteblifne, svarande, angående fordran: Gifven uti Kejser ga Sanden för Finland och Den fastilie Departement i Helsingfors, den 24 Februari 1900. Kejserliga Senalen har låtit hand¬ lingarna i målet By föredragas och af dem såvidt nu är i fråga, inhemtat följande: Vid Häradsrätten i Ruulalampi sockens och Besunto kapells tingslag har Albert Kukkonen, efter stämning, anfört att han som jemte Juhana Heikkisen Siimutainen, Otto Närhi, Juhana Oittinen och jemväl Tuckisalo by, besulte Bonden Juhana lakamisson Siimäläinen Halla under Osa Auf N. F. H. B. S. C. R. F- K. 6. 20 No 217. Pag 272. R. D. 1895 J. Hans Kejserliga Majestäts Mägenetämn, Fingsätt Ders Senats för Finland dom uti ett,ning af Keger¬ ders senats för Finland dom uti ett mål Kuver¬ på nedsätt sessionskilling, från li liga Senatens liga Senalens på nedsätt sessionsskilling från li liga Senatens borgs Hofrätt inkommit mål emellan dem i dom i målet med Bonden Albert Kukkonen, från Tii följe omynd Bonden Albert Kukkonen, från Tei följe originala Bonden Albert Kukkonen, från Tu följes augimata expeditionen
462939065_0104
462939065
namn af Kammalliskauppaghtiö Rautalam¬ milla den 28. Mars 1857 ingått belag för ledvande af handelsrörelse, nödgats med egna medel ej mindre inbetala aflidna kö¬ peskillingen 1746 mark 55 penni för af ho¬ nom för bolagets räkning medels skriftlig afhandling den 25 April 1857 inkifva bygg¬ nader i Rautalampi sockens kyrkoby an¬ ock ingill för affärens bedrifvande utfär¬ dade fyra förskrifningar af den 19. Ant, den¬ 29 Januari af den 11. December 1838 samt den 25 September 1857 äfvensom i särskilda lan¬ ker disposonterade tio valar; i anseende hem¬ till Kukkonen yrkat, att Juhana Heikkis¬ son Liimatuiman, Otto Kiiski och juhu¬ na Oittinen, hvilka jemte Juhana Aata¬ misson Siimatainen och den 18 Februari 1888 hållen belagsstämma godkänt de af Albert Kukkonen upptagna lån och förbundit sig att för desamma ansvara, måtte, enär bolaget sedermera sett sig tränget att den 7. December 1894 upp¬ låta sin egendens till konkurs, i egen¬ skap af Kukkonens medbolagsman för¬ pligtas att gemensamt eller den af dem, som dertill egde tillgång, till Albert Kukkonen utbetala å hans bemälda med¬ parter sig belöpande tre femtedelar af följande belopp, nämligen 1775 mark med sex procents ränta från den 6. November 1894, 1785 mark 97 penni med sex pro¬ cents ränta från den 16 November 1874, 2950 mark med sex procents ränta från den 21 November 1891, 2000 mark med enahanda ränta från nästsagde dag, 1.600 mark med sex procents ränta jem¬ väl från den 21. November 1894, 1900 mark¬ med summa ränta från den 24 Novem¬ ber 1894, 2,108 mark med fem procents ränta från den 14. December 1894, 1, 146 mark 55 penni med sex procents ränta från den 23. December 1894, 2200 mark med enahanda ränta från sistnämnde dag 75% mark 90 penni med sex procents rän¬ ta från den 27. December 1804, 1500 mark¬ med samma ränta från nästsagde dag, 1550 mark 26 penni med sex procents ränta från den 11 Januari 1895, 10% mark med enahanda ränta från den 25 Janu¬ ai 1895, 50 mark med sex procents ränta från den 3. December 1895, 46 mark 37 penni med samma ränta från
462939065_0105
462939065
den 31 Augusti 1896. samt 1168 mark 4. penni med sex procents ränta från den 26 Maj 1895, af hvilka tre sistnämnda belopp de två förra hade guldits i grund af förskrifningen af den 19. April 1888 och let sista jemlikt förskrifningen af den 25 September 1859; hvarjemte Albert Kukkonen gjort anspråk på ersättning för sina um¬ gälder i målet. I saken hörde hafva Juhana Heik¬ kisson Siimatainen, Otto Närhi och Juha¬ na Oittinen motsagt Albert Kukkonens i målet utförda talan, enär sagda bolag upplåtit sin egendom till konkurs och de icke hade sig bekant, huruvida ofvan uppgifna skulder blifvit guldna af Al¬ bot Kukkonen med egna eller med bolagets medel samt Juhana Heikkisen Siimäkäi¬ gen dessutom på den grund att Abel Kukkonen, hvilken häst sig ombetudt inseendet öfver och ledningen af belagits handelsrörelse och bokföring, dervid genom vårdslöshet och försummelse tillskyndat bolaget skada; hvarhos Juhana Heik¬ kisson Siimakainen, på tagen genstäm¬ ning, yrkat, att alldenstund han med sine enskilda medel gähtel af belagets un¬ ler utvisning varande skuldes sammanlagdt 5,925 mark 14 penni, Albert Kukkonen måtte förpligtas att till Juhana Heikkisen Siimatainen utbetala nästnämnda perin¬ ickelopp, eller åtminstone att, då af sag¬ la belopp 1,193 mark 45 penni utgjorde fjerdedelen af bolagets skuld till Bon¬ son Wilhelm Jäntti i grund af förskrif¬ ning af den 19 Oktober 1895, 2612 mark 28 penni hälften af belagets skuld till Fabriksaktiebolaget Finlagren d Cemse, Han¬ delshuset Carl Methe et Comp, Kuckon¬ suln Ferdinand Alfthan och Havis Ak¬ tiebolag samt 2119 mark 71 penni hälften af bolagets skuld till Handelshuset rubell Johwartskop och Trehundrade afdingen Ivar Tehröder, samt Juhana Kukkisen Lii¬ matainen således af dessa skulder beta lat mera än hvad på hans andel i belaget sig belöpte, ofvanskollet måtte af¬ räknas från hvad Juhana Heikkissen Simatainen tilläfventens kunde åläggas att till Albert Kukkonen i fordradt af¬ seende utgifva I anledning af Juhana Heikkisson
462939065_0106
462939065
Siimulainens ofvanomförmälda tähan hörd, har Abel Kukkonen motsagt densamma; hvarefter Häradsrätten, hvarest Juhana Heik¬ kirsen Siimakainen aberopat särskilda nämn¬ gifna och äfven inför rätta tillstädeskomma personer till vittnen deröfver, att belagets bokfning varit bristfällig medan Albert Kukkonen innehaft ledningen af beta¬ gets angelägenheter, ej mindre medelst den 4. September 1867. afsagdt utslag lemnat utan afseende Juhana Mikkisson Liima¬ tainens anhållan om nästsagda personers hörande som vittnen i målet, enär den omständighet, hvaröfver de åberopats, ej va¬ re å saken verkände, än äfven medelst den 16. September 1847 afkunnadt slutligt utslag i saken sig utlåtit; och jemte det Albert Kukkonens talan, såvidt den gran¬ dats på ofvannämnda den 19 April 1885. och den 23. September 1883 utfärdade for¬ skrifningar, på upptagna skäl icke kun¬ de bekräffande Otto Närhi tagas till pröfning, fann Häradsrätten i målet ut¬ redt vara: att Albert Kukkonen, Juhana Heikkin¬ son och Juhana Aatamisen Liimatainen samt Otto Närhi och Juhana Oittinen varit skyldige all, en för alla och alla för en, ensvara för betalningen af ifrågakomne bo¬ lags skulder; att Albert Kukkonen af bolagets skul¬ der nedanstående dagar med egna medelst guldit följande belopp, nämligen den 6 November 1894 175/9 mark i grund af m den 5 förutgångne Augusti dagteck¬ nad tre månaders vad; den 16 Novem¬ ber 1894 innehållet af en den 15 förut gångne Augusti utstäld, efter tre må¬ nader till betalning förfallen vad med 1785 mark 97 penni, den 21. November 1894 2950 mark i grund af en den 15. förutgångne September utstäld tre måna lers växel äfvensom innehållet af en den 21 Augusti samma år dodtecknad tre månaders vad med 2000 mark och en annan nästnämnde dag utstäld, jem¬ väl tre mänaders vad med 1600 mark; den 24 November 1894 i grund af en den 24 förutgångne Augusti Augusteck¬ nad, tre månader derefter till betalning förfallen vad, 1900 mark, den 14 O¬ cember 1894 innehållet af en den 11.
462939065_0107
462939065
December 1833. uthändigad förskrifning med 2000 mark jemte fem procents år lig ränta derå från den 11. December 1893, den 20. December 1894, i grund af förberörda den 25 April 1887 upprät¬ tade köpeafhandling, 1125 mark 35 penni jemte sex procents ränta derå från den 30 förutgångne Augusti med 21. mark 18 penni, samt innehållet af en den 23 Oktober 1894 utstäld, två måna der derefter till betalning förfallen, proteck¬ rad vad med 2.200 mark, den 27 De¬ cember 1894, i grund af en den 22 för¬ utgångne Oktober dockcknad, två må¬ naders vad, dess innehåll 750 mark jemte fem dagars ränta E penni, äf¬ vensom partest - och öfriga omkostnader med sammanlagdt 9 mark 30 penni äfvensom innehållet af en den 25 Ok¬ tober 1894 utstäld, två månader derf¬ ter till betalning förfallen vad med 1,500 mark, den 11 Januari 1895. i grund af en den 10 förutgångne Ok¬ tober utstäld tre månaders XXel, dess innehåll 1550 mark jemte en dags rän¬ ta derå med 26 penni, den 28 Ja¬ nuari 1895 innehållet af en den 29 Ja¬ nuari 1888 utgifven förskrifning med 1500 mark jemte ett års ränta derå med 90 mark den 26. Maj 1895, grund af en den 23 September 1889 ut¬ händigad förskrifning 1142 mark 72 pen¬ ni med fem procents ränta från den 5 December 1894, samt den 3 December 1895 500 mark och den 31. Augusti 1895. 120 mark, jemte sex procents ränta å dessa belopp från den 19 April 1895, i grund af en den 19. April 1838 ut¬ färdad förskrifning; att Juhana Heikkisen Siimatainen likaledes med enskilda medel betalt bolagets skulder nedannämnda dagar till följande belopp, nämligen: den 4. Januari 1895 fjerdedelen af Bonden Wilhelmi Jänttis domfästa fordran hos bolaget med 1193 mark 45 penni, den 4 Juli 1896 hälften af Fabriksaktiebolaget Fintasson et Compi, Handelshuset Carl Rethus et Couri, Tillkonsuln Ferdinand Afthans och Hevis aktiebolags domfästa fordringar med sammanlagdt 2612 mark 28 penni samt den 5 Januari 1897 li¬
462939065_0108
462939065
kaledes hälften af Handelshuset Caloll et Schuatskop och Vicehäradshöfdingen Schrodus jemväl domfästa fordringar ho¬ belaget med tillsammans 2,119 mark 71 penni; att Albert Kukkonen obestridt erlagt af de bolagets nyssnämnda fordringsägare, till heilka Juhana Heikkisen Piimatainen ul¬ betalat ofvansagda penningbelopp, jemväl lika stora belopp; samt att Albert Kukkonen genom skriftlig afhandling af den 1 December 1891 och emot deri utsatt vällgörelse sjelf öfverla¬ get Juhana Aatamisen Simatamens skyldighet att ansvara för ifrågavaran¬ de bolags skulder; i anseende hvartill och då Albert Kukkonen samt Juhana Maikkisson Piematainen genom sina förberörda ut¬ betalningar till bolagets fordringsägare in¬ trädt i desses rätt ombudet bolagets öf¬ ige delegare, likväl med afdrag af de andelar af skulderna, för hvilka i Albert Kukkonen samt Juhana Heikkisson och Juhana Aatamiisen Simulainen Taa¬ pligtige att personligen ansvara, Härads rätten ålagt Juhana Heikkisson Siimalai¬ son, Otto Närhi och Juhana Ollinen att gemensamt eller den af dem, som egde till¬ gång, till Abel Kukkonen utgifva, för¬ utom ränta, tre femtedelar af alla utaf Kukkonen erlagda, ofvanuppräknade belopp, utom de, hvilka Kukkonen guldit i grund af förenämnda den 19 April 1858 och den 23 September 1889 utfärdade för¬ skrifningar och för hvilka belopp jemte ränta Juhana Heikkisen Liimatainen och Juhana Oittinen vore pliglige att gemensamt eller den af dem, som hä¬ de tillgång, till tre femtedelar ansvara, eller således att utbetala: Juhana Mukkisson Simulainen, O¬ to Närhi och Juhana Oittinen gemen¬ samt eller den af dem, som icde till¬ gång, ettusen etthundra åttatiofem mark med fem procents årlig ränta från lag¬ sökningsdagen den 6. Februari 1895, ettu¬ sen sjuttioen mark femtiosju penni med enahanda ränta från nästnämn¬ de dag, ettusen sjuhundra sjuttio mark jemväl med samma ränta från sam¬ ma dag, ettusen tvåhundra mark med
462939065_0109
462939065
enahanda ränta från samma dag, me¬ hundra sextio mark med samma ränta från sistsagde dag, ettusen etthundra fyratio mark likaledes med enahanda rän¬ ta från samma dag, ettusen tvåhundra mark med samma ränta från den 11 December 1893, sexhundra sjuttiofem mark tjuguen penni med sex procents årlig ränta från den 30 Augusti 1894, ettu ren trehundra tuga mark med enahan la ränta från den 25. December 1894. fyrahundra femtiofem mark femtiodatta renni jemte sex procents årlig ränta. å fyrahundra femtio mark från den 22 December 1894, niohundra mark, med fem procents årlig ränta från lagsökningsdagen den 6 Februari 1875 niohundra trettio mark femton penni med enahanda ränta å niohundra bel¬ tio mark från samma dag samt niohundra mark med sex procents år¬ lig ränta från den 28 Januari 1874; Juhana Heikkisen Tuomalainen sa¬ Juhana Oittinen gemensamt eller den af dem, som ende tillgång, sexhun¬ dra åttatiofem mark sextiotre penni med fem procents årlig ränta från den 5 December 1894 samt femhundra fem¬ tiotvå mark med sex procents årlig rän¬ la från den 19 April 1895, äfvensom Albert Kukkonen att till Juhana Heikkisson Siimatainen, som utöfver sin egen andel betalat af bolagets skul¬ der till Wilhelm Juntti 238 mark 69 penni, af bolagets skulder till Fabriks¬ aktiebolaget Finlagsen et Comse, Handels¬ huset Carl Rolhe et Comse, Sockensuln Ferdinand Alfthan och 13/iais aktiebo lag sammanlagdt /150/ mark 37 penni samt af bolagets skulder till Handels¬ huset Capell et Schwartkop och Puo¬ häradshöfdingen Pehröder tillsammans 1871 mark 83 penni, utbetala nyssnämn¬ da belopp, med afdrag likväl af hvad Albert Kukkonen utöfver sin egen och Juhana Adamsson Piimalainens an¬ del af belagets nästnämnda skulde¬ guldit eller af skulderna till Fabriks inteckolaget Finhysen et Comp, Han¬ delshuset Carl Kelho et Compi. Vilken¬ sula Alftkan och Maris aktiebolag sammanlagdt 522 mark 46 penni 20
462939065_0110
462939065
samt till Handelshuset Capell et Schwartzberg och tillhäradshöfdingen Pehröder tillsammans 423 mark 95 penni, hvadan således det be¬ lopp, som borde afräknas från hvad på¬ hana Heikkisen Liimatainen ålagts att till Albert Kukkonen utgifva, utgjorde sammanlagdt tvåtusen etthundra trettioon mark fyratioåtta penni. För öfrigt och jemte det parterne lemnades öppen rätt att af bolagets ansva¬ rige delegare utsöka hvad de möjligen komme att utöfver sin egen andel af belagets skulder betala, hvarvid dock Albert Kukkonen vore ansvarig jemväl för Juhana Aukamisson Tiimatainens andel af skulderna, ålades Juhana Heik¬ kissen Liimatainen, Otto Närhi och Ju¬ hana Oittinen att gemensamt eller den af dem, som hade tillgång, med fyra¬ hundra mark hålla Albert Kukkonen skadeslös för umgälderna i målet, Hopullen, under hvars pröfning Ja¬ hana Heikkisen Siimutuinen, för sig samt Otto Närhi och Juhana Oittinen, gemensamt, i vadeväg dragit saken, har medelst dem den 24 September 1898 funnit Juhana Mikkisson Liimulai¬ nen icke hafva anfört skäl till rättelse i Häradsrättens omförmälda, under rättegången afsagda utslag, samt Juha¬ na Mäkkisen Liimatainen, Juhana Oit¬ tinen och Otto Närhi icke heller hafva förebragt skäl till annan ändring i det moträdjade slutliga utslaget, än att enär Albert Kukkonen icke visat, att Juhana Heikkisen Liimatainen, Ju¬ hana Oittinen och Otto Närhi ala get sig all genemot Albert Kukko nen selidaiset ansvara för betalningen af de belagets skulder, Kukkonen med egna medel guldit, Juhana Heikkisen Liimatainen, Juhana Oittinen och Otto Närhi förklarades skyldige att enhvar endast med en tredjedel ansvara för betalningen af de hellen särskilda be¬ lopp, Häradsrätten i förestående måt¬ to ålagt dem att en för alla och alla för en utgifva till Albert Kukkonen, samt Juhana Heikkisen Liimattu nen och Juhana Oittinen hvardera derjemte förpligtade att till Kukkonen betala likaledes en tredjedel af före¬
462939065_0111
462939065
nämnda utaf Häradsrätten till betal¬ ning faststälda 685 mark 63 penni och 55/52 mark; hvarhos den Albert Kukkonen tillagda godtgörelse för hans omgälder i målet nedsälles till 250 mark; i följd hvaraf och då Albert Kukkonen nöjts åt Häradsrättens ut¬ slag, det således ålåge Juhana Heik¬ kisson Piimutainen, Juhana Oittinen och Otto Närhi enhvar att till ett¬ bert Kukkonen gälda 5452 mark 19 penni jemte fem procents årlig rän¬ ta, räknad å 400 mark från den " December 1895 och å 3052 mark 19 penni från den 6. Februari 1895 samt 1,115 mark 7. penni med sex procents årlig ränta, räknad å 300. mark från den 28. Januari 1894, å 225 mark 7. penni från den 30 pä¬ följande Augusti å 150 mark från den 22 December summa år och å 1840 mark från den 25 i sistsagda må¬ nad, samt 1 mark 91 penni utan rän¬ ta äfvensom Juhana Heikkisen Simo¬ tainen och Juhana Oittinen dessutom hvardera 228 mark 54 penni jemte lem procents årlig ränta från den 5 December 1894 och 184 mark med sex procents årlig ränta från den 19 April 1895; dock borde från hvad Juhana Alik¬ kisson Liimatainen sålunda skyldigkänts att utgifva afräknas omförmälda, honom af Häradsrätten tillerkända 2131 mark 45 penni; hvarhos den Albert Kukko¬ nen af Hofrätten tillerkända rättegångs¬ kostnadsersättningen 250 mark skulle af Juhana Käkkisen Liimatainen, Ju¬ hana Oittinen och Otto Närhi gemen samt erläggas. Uti Hofrättens dom hafva Alkat Kukkonen och Juhana Heikkisen Sii¬ matainen hvardera för sig i underdång¬ het anhållit om ändring medelst ingif¬ na deduktioner, dem partane ömsesides föreskrifven ordning bemäll. Israel sålunda förelupit och hand¬ lingarna i målet vidare innehålla har Kejserliga Senaten tagit i ofvårdan¬ de samt finner Juhana Heikkisson Liimatainen icke hafva anfört skäl till rättelse i Aapättens ofvanberörda dom. Vidkommande sedan Albert 90
462939065_0112
462939065
Kukkonens ändringsansökan pröfvar Kejsa liga Senaten rättvist, med upphäfvande af Hofrättens dom, låta bero vid Härads¬ rättens utslag i öfrigt utom hvad angår den Albert Kukkonen tilldömda rätte¬ gångs kostnadsättningens belopp, hvilket af Kejserliga Senaten nedsättes till tvåhundra femtio mark. Det alle, som vi derbör, till underdång efterrättelse länder¬ I Hans Kejserliga Majestäts Migan Namn¬ Dess Sonat för Finland. A. af Nyborg. Henr. Borenius. Hirhosd Adestam Isak Fellman Ludvig Arnberg. af Axel Charpentier Kdnikuun 27 päivänä 1900. Keisarillisen Majistelin Korkeessa Nimessä, Hänen Suomen Senaallinsa tuomio maksuit. ta Turun Kovioikeudesta tullessa nostaja. tussa, jossa entinen Torppari Taavetti Mi¬ konpoika Kivistö, Asikkalan pitäjän Wesi¬ vehmaan kylästä, on hakijana sekä Talolli¬ renleski Eeva Katariina Israelintytär Aapeli eli Rantala, samasta kylästä, ja Talolli¬ nen Mikko Mikonpoika Mattila ynnä hänen vaimonsa Amanda Kustaara Taa¬ vetintytär, mainitun pitäjän kirkonkyläs¬ tä, vastaajina, ja joka juttu koska ker¬ vuista: Annettu Keisarillisessa Suomen Se¬ nuelissa ja Sen Oikeusosustossa, Helsin¬ gissä, Helmikuun 27 päivänä 1900. Keisarillinen Senuutti on Itsellensä esi¬ tyttänyt juttuun kuuluvat kirjat ja niistä saanut seuraavat tiedot Huistutettuunsa Eeva Katariina Israelin. tyttären. Mikko Muttilan ja Amanda Taave¬ tintyttären Asikkulan pitäjän käräjjäkunnan Kihlakunnanoikeuden 1898 vuoden varsinaisiin talvikäräjiin on Tuavetti Kivistö lausunut: että Taavetti Kivistön isänsä Mikko Mar¬ kuhonpoika ja isänäiti Helena Matintytär oli¬ vat naimisissaan omakseen saaneet Rantala Läsnä F. H. - O. G. - G.S - A. S. SS: 241. Sug 21. R.D. 1899.
462939065_0113
462939065
nimisen osuuden Wuvehmaan kylässä olevaa tapelin perintötaloa sekä, Mikko Markuksenpo¬ jan kuoltua vuonna 1809, Helena Matintyttä. relle ja mainittujen aviopuolisojen pojalle, Saa¬ vetti Kivistön isälle Mikko Mikonpojalle 19 päi¬ vänä Huhtikuuta 1840. annettu kiinnekirja sa¬ nottuun tilaan että Helena Matintytär, joka oli mennyt uusiin naimisiin Saikki Aaprahaminpojan kans¬ sa, Lokakuun 7 päivänä 1837 tehdyllä välikir¬ jalla oli Heikki Auprahaminpojan suostumuk¬ sella määrännyt Kantalan talonosasta siten, että Helena Matintyttären jälkimmäisestä avio¬ liitosta syntynyt poika Taavetti Heikinpoika oli täydellä omistusoikeudella saapa koko talonosan mutta että Helena Matintyttären poika edelli¬ sesta avioliitostaan Mikko Mikonpoika saisi itselleen ja jälkeentulevaisilleen tuohon talon¬ osaan kuuluvan Kivistön torpan, mihin mää¬ räyksen Taavetti Heikinpoika ja Mikko Mi¬ konpoika olivat tyytyneet; että, Taavetti Heikinpojan kuoltua vuonna 1849, hänen leskensä Oeva Katariina Israelin¬ tytär ja tämän jälkimmäinen mies, myös hin huollut Tobias Aataminpoika sekä Taa¬ vetti Heikinpojan ja Eeva Katariina Israelin¬ tyttären tytär Amanda Kustaava Taavetin. tytär ja tämän mies Mikko Mattila olivat kauppakirjalla Maaliskuun 3 päivältä 1883 myy¬ neet Rantalan tilan Talolliselle Jeremias Topiak¬ senpoika Runtalalle; sekä ltä, Jeremias Rantalan vaatimuksesta, Kei¬ sarillinen Senvatti oli Sekakuun 22 päivänä 1877 antamallansa tuomiolla velvoittanut Taa¬ vetti Kivistön, joka isänsä Mikko Mikonpo¬ jan jälkeen hallitsi Kivistön torppaa, muut¬ tamaan pois torpusta. Ja koska Eeva Katarina Israelintytär ja hänen asiakumppaninsa, myydessään Rantalan talonosan Jeremias Rantalalle, eli vat laiminlyöneet pidättää Taavetti Kivistölli ja hänen jälkeentulevaisilleen sen oikeuden Kivistön torppaan, mikä ylläsanotussa, 7 päi¬ vänä Lokakuuta 1837 tehdyssä välikirjassa oli näille alustettu, sekä tuon laiminlyöntinsä kuutta oikeuttaneet sen, että Taavetti Kivis¬ tö oli menettänyt puheenalaisen torpan, jon¬ ka hänen isävainajansa Mikko Mikonpoika oli ottanut vastikkeeksi perintöosuulestaan niin Taavetti Kivistö on voutinut, että Ee¬ va Katariina Israelintytär ja hänen asia¬ kumppuninsa, joita mainittu välikirja, Taa¬ 99
462939065_0114
462939065
vetti Heikinpojan oikeudenomistajina, sitoi vel¬ voitettaisiin Taavetti Kivistölle suorittamaan Ilomisionimaanmittari J. Tarhosen Elokuun 19. päivänä sekä Syyskuun 16 ja 17 päivanä 1895 torpassa pitämän katselmuksen ja arvion mu¬ kaan korvaukseksi itse maasta tuhat markkaa ja torpan huoneuksista satu kahdeksankym. mentäyksi markkaa sekä aidoista, joita oli, 12 päivänä Marraskuuta 1873 pidetyn katselmuk¬ sen mukaan, kuusisataa kolmekymmentä sei¬ väsparia, neljänkymmenen pennin jälkeen parilta, kaksisataa viisikymmentäkaksi mark¬ kaa, eli kaikkiansa tuhat neljäsataa kolme¬ kymmentäkolme markkaa Sittenkuin Eeva Katariina Israelintytär. tä ja hänen asiakumppaniitansa oli asias¬ ta kuulustettu, on Kihlakunnanoikeus, jossa asianosaiset molemmin puolin ovat anoneet korvaista oikeudenkäyntikulunqvistaan, Helmi¬ kuun 17 päivänä 1898 julistamassaan pää töksessä lausunut, että koskee Taavetti Ilvis tön isänäiti Helena Matintytär, jälkimmäi¬ sen miehensä Heikki Aaprahaminpojan suos¬ tumuksella, oli sanotullu, 7 päivänä Lokakuu¬ ta 1837 tehdyllä välikirjalla luovuttanut avio¬ lutostuun Heikki Aaprahaminpojan kanssa syntyneelle pojallensa Taavetti Häkinpojalle o¬ mistusoikeutensa edellämainittuun Rantalan ta¬ lonosaan ja sen ohessa määrännyt, että poi¬ kansa edellisesti avioliitostaan Mikko Mikon¬ poika ja hänen jälkeentuksaisensa saisivat hallita kysymyksessä olevan Kivistön torppaa, sen lähden ja kun Mikko Mikonpoika oli tyytynyt tähän määräyksen eikä hänen voi¬ tu katsoa jättäneen rintaperillisilleen parem. paa oikautta torppaan kuin hänellä itsellään oli ollut, sekä nautintooikeutta samaan torp¬ paan ei oltu saatettu, vastoin asetuksessa Kesäkuun 13 päivältä 1800 olevan määräystä antaa Mikko Mikonpojalle pitemmäksi ajak¬ si kuin viideksikymmeneksi vuodeksi, jotka jo aikoja sitten olivat loppuun kuluneet, Kihlakunnanoikeus on kumonnut Taavetti Kivistön kanteen ochattomana, mutta asian lautuun nähden kuitenkin kuitannut käräjä¬ kulunget asianosaisten kesken Hovioikeus, jonka tutkittavaksi Taavetti Kivistö oli vetoimalla suuttanut jutun, on Joulukuun 13 päivänä 1878 siinä antamal¬ laan tuomiolla vahvistanut Kihlakunnan¬ oikeuden päätöksen. Hovioikeuden tuomioon on Taavetti Kivis¬ 93
462939065_0115
462939065
tö alamaisesti anonut muutosta tänne toimit¬ tamallaan perustelmalla, johon Eeva Katarii¬ na Israelintytär ja hänen asiakumppaninsa ovat vastannet. Mitä näin on tapahtuneeksi kerrottu sekä asiakirjat sen lisäksi sisältävät on Keisarilli¬ nen Senaatti ottanut tutkittavakseen ja kat¬ soo ettei Taavetti Kivistö ole esiintuonut syy¬ tä muuttua Hovioikeuden kysymyksessä olevan tuomiota, jonka varuun asia siis jääpi; ja velvoitetaan Taavetti Kivistö Eeva Katarina Israelintyttärelle ja hänen asiakumppaneillen. sa korvaamaan maksut heidän kappalees¬ taan tätä Keisarillisen Senuutin tuomida, kuusikolmatta markkaa. Tätä paikki asian omaiset alumaisuudessa noudattakoot¬ Keisarillisen Myistetin Korkeussa Nimessä, Hänen Suomen Senuuttinsa. S. W. Kauberg Oscar Gyllius Klauppaskiad - August Svensk Klaugenskild - August Klemel Michael Pagvalin Den 28. Februari 1900 Hans Kejserliga Majestäts Högnetämn¬ Dess Senats för Finland dom uti ett, på nedsatt revisionsskilling, från Wä¬ sa Hofrätt inkommit mål emellan Handlanden Leonard Juustinen, från staden Uleåborg, sökande, samt sysslo¬ mannen i fullstenens syster Handlanden Maria Sofia Tallus, från Ylikannus by i Kunnus socken, till konkurs upp¬ lutna bo, Kronolänsmannen Gideon Pettersson, uteblifven svarande, angående återvinning af egendom till konkurslo¬ Gifven uti Kejserliga Senaten för¬ Finland och Dess Juolelie Departement i Helsingfors, den 28. Februari 1900. Kejserliga Senaten har låtit hand¬ lingarna i målet Sig föredragas och af dem inhemtat följande: Sedan Maria Sofia Tallus den 5 Juni 1897 upplåtit sin egendom till konkurs, har Kronolänsmannen Pettersson i sin fö¬ renämnda egenskap och på grund af för¬ bringsegarenes i konkursbot vid samman¬ träde den 26 Juli sagda år fattade beslut låtit till Häradsrätten i Lohtei, Kannus och Toholampi socknars tingslag instäm¬ Osa Auf A-35 - R. B. L. C. A. C. No 243. Pag 185. R. D. 1899
462939065_0116
462939065
ma Maria Sofia Tallus och Handlanden Juustinen samt derstädes förmält, att Maria Sofia Tallus enligt den 1 April samma år upprättad afhandling för ettu¬ sen tvåhundra nittiofem mark försålt åt Handlanden Juustinen särskild uti en sagda afhandling bifogad förteckning upp¬ räknad lösegendom, men att Handlanden Juustinen hvarken för nämnda egendom erlagt kontant betalning eller hos Maria Sofia Tallus vid tiden för aftalets ingåen¬ de egt klar och till betalning förfallen för¬ dran, emot hvilken omförmälda köpeskilling kunnat qvittas; hvarföre och då såväl der¬ af som af den omständighet, att den för¬ sålda egendomen genom särskildt kontrakt af Handlanden Juustinen öfverlemnats till Maria Sofia Tallus begagnande för en tid af fem år, framginge att med berör¬ da aftal åseftats att under falskt sken¬ af försäljning undandraga Maria Sofia Fällus fordringsegare sagda egendom, Kro¬ nolänsmannen Petterson yrkat, att nämn¬ da aftal måtte förklaras ogiltigt samt Handlanden Juustinen, hvilken före kon¬ kursens början låtit från Maria Sofia Tallus hemvist bortförsta omordade egen¬ som, förpliktas att till konkursboet åter¬ lemna densamma i sådant skick han emottagit den eller, om detta icke vore möj¬ ligt, erlägga uppgifna köpeskilling. 1 saken hörda hafva Maria Sofia Fal¬ hus och Handlanden Juustinen motsagtika¬ nolänsmannen Pettersons yrkande, under påstående att ifrågavarande aftal innebu¬ rit en verklig försäljning af berörda egen¬ som, samt att den öfverenskomna köpeskil¬ lingen guldits genom afskrifning å en Ma¬ ria Sofia Tallus skuld till Handlanden Julstinen Häradsrätten har härefter medelst den 26. Oktober 1898 afsagdt utslag i sa¬ ken yttrat sig, att emedan Maria So¬ fia Tullus genom Häradsrättens den 25. i samma månad afkunnade utslag uti ett vid bemälde Rätt emot henne ut¬ fördt mål angående bankruttrett ta¬ gits till last att hafva i afsigt att be¬ reda Handlanden Juustinen fördel i egendom under falskt sken af förviljning genom ifrågavarande afhandling af den 1. April 1847 till puutinen, som icke visats 15
462939065_0117
462939065
då hafva hos henne haft någon till beloppet bestämd och till betalning förfallen fordran, afhändt sig oftaberåda egendom till ett värde af ettusen tvåhundra nittiofem mark samt sålunda genom bedrägligt förfaran¬ de undandragit sina borgenärer egendom, som bort till dem upplåtas; ty och då allt hvad gäldenär genom slikt förfa¬ rande sina borgenärer till förfång från loet till annan ofverlåtet, jemlikt inom af uti 46 SS: af konkurstadgan af den 9. November 1868 och förordningen af den 5. December 1895, borde till bort återgå utan lösen, ålades Handlanden Julstinen, utan afseende å änberörda afhandling, att till Kronolänsmannen Pet¬ toisen, såsom syssloman i kenkurstodt genast afträda ifrågavarande lösegendom enligt den afhandlingen bilagda förteck¬ ningen deröfver eller, i händelse egendo¬ men eller någon del deraf icke vidare funnes i behåll utgifva dess i sam¬ ma förteckning upptagne värde; hvar¬ hos Handlanden Juustinen och Maria Sofia Tallus ålades att, gemensamt eller den af dem, som tillgång egde, eroitta Kronolänsmannen Pettersson dennes kostnader å rättegången med trehundra femtio mark. Hofrätten, under hvars pröfning Handlanden Juustinen i väderäg dragit målet, har genom dem den 21. Juni 1899. funnit Juustinen med afseende å den i målet framstälda utredning icke haf¬ va anfört skäl till ändring i det slut hvari Häradsrätten stannat och hvarvid förty skulle bero, jemte det Juustinen ålagts att med femtio mark ersätta Kronolänsman¬ nen Pettersson hans kostnader i Hof¬ rätten. Uti Hofrättens dem har Handlan den Jundinen i underdånighet anhållit om ändring medelst ingifven deduk¬ tion. Hvad sålunda förelupit och hand¬ lingarna vidare innehålla har Kejsell ga Senaten tagit i öfvervagande; och som, på sätt Kejserliga Senaten genom sitt i förberörda mot Maria Sofia Sallus utförda mål angående brukrettbrott den 24 i denne månad gifna utslag utsagt. icke lagligen styrkt blifvit att omförmälda 16
462939065_0118
462939065
afhandling af den 1. April 1897. upprät¬ tats endast i afsigt att under sken af försäljning undandraga Maria Sofia Tallus borgenärer ifrågavarande lösegen¬ dom och sagda afhandling förty icke kan frånkännas gillighet, pröfvar Kejserli¬ ga Senaten rättvist, med upphäfvande af Hofrättens dom och Häradsrätens ut¬ slag, förkasta Kronolänsmannen Pettersons i saken förda talan. Ort alle, som veder¬ bör, till underdånig efterrättelse länder J. Hans Kejserligde Majestäts Högare Namn Dess Senat för Finland. A. af Nyberg. Henr. Borenius. Isak Fellman. Sudorg Olonberg. Axel Charpantar Maaliskuun 1 päivänä 1900. Keisarillisen Majesteetin Korkoussa Timarin, Hänen Suomen Senaattinsa tuomio¬ nostorahalla Vaasan Hovioikeudesta tulleessa jutussa, jossa Konttoristi Juho Paavilainen, Riitasaaren pitä¬ jän Haapaniemen kylästä, on ha¬ kijana ja Prokuristi Tollef Wiik, Jyväskylän kaupungista, tulemat¬ ta jääneenä vastaajana, ja joka juttu koskee saatavaa Juho Taa¬ vilaisen konkurssiin luovutetusta pe¬ sästä: Annettu Keisarillisessa Suo¬ men Senaatissa ja Sen Oikeus. osastossa, Helsingissä, Maaliskuun 1 päivänä 1900. Keisarillinen Senaatti on Itsellensä esityttänyt juttuun kuuluvat asiakirjat ja niistä saanut seuraavat tiedot: Sittenkuin Prokuristi Wiik eli val¬ ventapäivänä Juho Taavilaisen Wiita¬ saaren pitäjän käräjakunnan Kihla¬ kunnanoikeudessa vireillä olleessa kon¬ kurssissa valvonut Wiipurin kaupungis¬ sa olevan kauppahuoneen Hackman ja Humpp:n Wiikille siirtämän saatavan Juho Taavilaiselta, minkä saatavan suu¬ Läsnä: S.V. H. - O. G. - G. F. - A. T. (M. T. 37 No 247. Sivu 184. R. 2. 1899.
462939065_0119
462939065
ruuden Wiik oli konkurssiasiassa toimi¬ tetussa esiinhuudessa ilmoittanut viidek¬ situhanneksi sadaksi neljäksikymmeneksi¬ viideksi markaksi viideksikymmeneksi kahdeksaksi penniksi, mutta Juho Taavi¬ lainen oli vastustanut valvomusta, on Kih¬ lakunnanoikeus Maaliskuun 1 päivänä 1898 asiassa julistamallaan tuomiolla osottanut Prokuristi Wiikin erityisellä riidalla, joka puhevallan menettämisen uhalla oli pantava vireille viimeistään käräjäkunnassa ensiksipidettävissä laki¬ määräisissä syyskär�jissä, näyttä mään vaatimuksensa oikeaksi sekä samalla vahvistanut hänelle konkurssipesästä mak¬ settavaksi sen summan, joka sanotussa riidassa annettavalla päätöksellä määrät¬ taisiin. Haastatettuansa Juho Paavilaisen kon¬ kussipesän toimitsijan Kaupanhoita¬ jan, Juho Laitisen, Wiitasaren pitäjän Jurransalon kylästä, mainitun käräjä¬ kunnan 1898 vuoden varsinaisiin syys¬ käräjiin, on Prokuristi Wiik Kihlakun¬ nanoikeudessa vaatinut että, koska Juho Paavilainen, joka oli ollut kauppahuone Hackman ja Kump:n asioitsija paikka. kunnalla, oli tuosta toimestaan ollut oikeutettu saamaan ainoastaan vuotuisen rahapalkan, mutta hän kuitenkin maini¬ tulle kauppahuoneelle antamassaan kont¬ tokuranttilaskussa Syyskuun 19 päivältä 1897 oli lukonut hyväksensä "kärryn maa¬ luusta, "polttopuista" valosta, "vieraiden" kestitsemisestä, "traktamenttia" ja" med¬ rarahaa yhdeltä vuodelta " yhteensä kuu¬ situhatta yhdeksänsataa kahdeksankym¬ mentäviisi markkaa, sanottu rahamäärä, jota kauppahuone Hackman ja Numpp¬ ei voinut hyväksyä, vähennettäisiin Ju¬ ho Paavilaisen mainitun konttakurantti laskun vastattavan puolen loppusum¬ masta, kuudestatoistatuhannesta sadasta yhdeksästä markasta seitsemä stäkymme¬ nestäyhdestä pennistä sekä Juho Laiti¬ nen velvoitettaisiin konkurssipesän varois¬ ta suorittamaan Prokuristi Wiikille si¬ ten oikaistun konttokurantin saldo eli konkurssissa valvottu määrä viisituhatta sata neljäkymmentäviisi markkaa viisi¬ kymmentäkahdeksan penniä. Kanteesta kuulustettuna on Juho 18
462939065_0120
462939065
Laitinen väittänyt, että, kesk´ei Trekuris¬ ti Wiik ollut haastattanut Juho Taavi¬ laista asiaan ja Wiik siis edellämainitun konkurssituomion mukaan oli menettänyt puhevaltansa asiassa, Juho Laitinen ei ollut velvollinen jutussa vastaamaan; minkä väitteen Kihlakunnanoikeus Lo¬ kakuun 20 päivänä 1898 julistamassaan välipäätöksessä, koska Juho Laitinen konkurssipesän toimitsijana oli velvollinen vastaamaan kaikissa konkussipesää kos¬ kevissa asioissa, on hyljännyt Itse pääasiassä on Juho Laitinen sitten vastannut, ett'ei hän voinut väit¬ tää, että Juho Taavilaisen olisi pitänyt kauppahuone Hackman ja Numpp:lta saa¬ da Prokuristi Wiikin edellämainitun kont¬ tokuranttilaskun loppusummasta vähen¬ nettäväksi vaatimaa palkkiomäärän ei¬ kä siis myöskään vastustaa Niikin asiassa tekemää vaatimusta. Sittenkuin Juho Taavilaisellekin oli annettu tilaisuus vastata asiassa, on Kih¬ lakunnanoikeus samana 20 päivänä Lo¬ lakuuta 1898 julistamassaan lopullisessa päätöksessä lausunut, että kosk ei Juho Laitinen ollut voinut vastustaa Prokuristi Niikin vaatimusta, joka perustui Juho Paa¬ vilaisen antamaan konttokuranttiin, eikä edes väittää, että Taavilainen olisi ollut oikeutettu siinä lukemaan hyväksensä nii¬ tä korvauksia, mitkä Trekuristi Wiik¬ oli kieltänyt, sen tähden ja koska saman konttakurantin mukaan, kun sen vastut¬ tavan puolelta luettiin pois sanottujen korvausten yhteenlaskettu määrä kuusi¬ tuhatta yhdeksänsataa kahdeksankymmen¬ täviisi markkaa, Taavilainen jäi mak¬ suun vaaditun rahamäärän sekä Pro¬ kuristi Heikin saaminen siis ole sel¬ västi toteutettu, Kihlakunnanoikeus vel¬ voitti Juho Laitisen, edellämainitussa ominaisuudessaan, konkurssipesän varois¬ ta Wiikille maksamaan vaaditut viisi¬ tuhatta sata neljäkymmentäviisi mark¬ kaa viisikymmentäkahdeksan penniä sillä oikeudella, kuin etuoikeutta naut¬ timattomilla saatavilla oli, sekä niin¬ ikään pesän varoista viidelläkymmenellä markalla palkitsemaan Freduristi Nii¬ kille asiasta olleet kulut. Hovioikeus, jonne Juho Taavilainen 99
462939065_0121
462939065
oli vetoamalla saattanut jutun, on Ke¬ säkuun 21 päivänä 1899 antanut asias¬ sa tuomion; ja samalla kuin Kihlakun¬ nanoikeuden edelläkerrottu oikeudenkäynnis¬ sä julistama välipäätös hyväksyttiin, on Hovioikeus, kosk'ei Juho Taavilainen el¬ lut voinut näyttää, että hänen tuli saa¬ da kauppahuone Hackman ja Numpp:lta palkkiota myöskin niistä konttokurantti¬ laskussa Syyskuun 19 päivältä 1897 ole vista eristä, jotka Prokuristi Wiik oli mak¬ settaviksi kieltänyt, vahvistanut Kihla¬ kunnanoikeuden lopullisen päätöksen; min¬ kä ohessa Juho Taavilainen on velvoi¬ tettu suorittamaan Prokuristi Wiikille maksut hänen kappalestaan Hovioikeu¬ den tuomiota viisitoista markkaa kah¬ leksankymmentä penniä. Tähän Hovioikeuden tuomioon on Juho Paavilainen alamaisesti anonut muutosta. Mitä näin on tapahtuneeksi kerrottu sekä asiakirjat sen lisäksi sisältävät on Keisarillinen Senaatti ottanut tutkitta vakseen ja katsoo ettei Juho Taavilai¬ nen ole esiintuonut syytä muuttaa. Michael Pogvalin Hovioikeuden tuomiota, jonka varaan asia siis jääpi. Tätä kaikki asianomaiset a¬ lamaisuudessa noudattakoot. "Keisarillisen Majestodin Korkoassa Timassa, Hänen Suomen Senaattinsa: S. W. Haacberg C: G. Langenskiad Oscar Gylling August Igfvenk 100
462939065_0122
462939065
Den 1. Mars 1900. K. Hans. Kejserliga Majestäts Mändämn¬ Ders Senats för Finland dom uti ett, na nedsatt bevisionskilling, från Wa¬ sa Hofrätt inkommit mål emellan Bönderne Jakob Andersson Lune¬ lund eller Ahlbudk och Isak Erik Eriksson Lundund eller Rätt, från Luftila by i Luslax socken, gemen¬ samt sökande, samt Bönderne Jo¬ han Jakobsson Borgren, Abraham Abrahamsson Bjort och Jakob Jakobs¬ son Ajort, från sagda by, svarande, angående eganderätt till hemman: ly¬ ven uti Kejserliga Senaten för Finland och dess Justila Departe¬ ment. i Helsingers den 1. Mars 1800 Kysäliga Senaten här låtit handlingarna i målet Sig föreharas och af dem inhemlat: att, efter åren 1763 och 1764 förvaltadt storskifte å ingorna inom Zveflax by. skyttslag, två i berörda by belägna hem¬ man Stjort och Ahl, hvardera om ett för¬ ledels mantal, hvilka i storskiftshandlin¬ gerna betecknats, det förra med N 35. b. och Akl med No 42. år 1765 uti Stjort Oja A af N. 5 - 50. R. F. L S 1 No 252. Pag. M. R. D. 1898. Pag. 111. R. D. 1898.
462939065_0123
462939065
af en Johan Mattsson och Åhl af Landt¬ mätaren Nils Ekholm, samt att, sedan vederbörande Häradsrätt den 21 April 1798 meddelat tillstånd till klyfning af ett Lu¬ nelund benämndt hemman om ett halft gammalt mantal i sagda by, hvarå sii¬ som egare upptagits Bönderne Matts Mattsson Krigpar och Anders Nilsson Torrkulla, hvardera till hälften af hemma¬ net, uti ett den 14 Augusti 1779 dagtecknadt måsadelningsinstrument. förenämnde Matts Kauppar och Anders Ponkulla fortfarande antecknats ega hvar sin hälft eller sju tjugufjerdedels mantal af berörda Lunetund hemman, hvaraf Matts Knippars andel ut¬ gjorde det i ofvansagda storskiftshandlin¬ gar omnämnda Mjort hemman No 35 6., om ett fjerdedels mantal, och Anders Tunkel¬ las andel det i samma handlingar uppbu¬ na Ant hemman No 42. om likaledes ett fjerdedels mantal, ehuru derom hemmans man¬ tal dåmera undergått förhöjning; att, sedan vid år 1789 verkstäld delning af skogen å brörda Sundlund hemman upptagits att bemälde Matts Kuppar egt sju fyratioåttondedels mantal, en Johan Mattsson Karl och en Johan Thomasson Mjort, hvardera, sju nittiosjettedels mantal och ofvan¬ nämnde Anders Forrkulla sju tjugufjerdedels mantal deraf, samt vid en i Juni månad år 1791 å samma hemman verkstäld ytter¬ ligare skogsdelning Matts Knippars andel af lägenheten antecknats hafva öfvergått till Johan Mattsson Knippar, vid en i No¬ vember månad nästsagda år skedd delning af den under hemmanet lydande s. k. Wäi¬ joi luiken, Johan Knippar, hvilken emeller tid inköpt Johan Thomasson Hjorts andel af fastigheten, varit egare till sju trettiotvå¬ ondedels mantal deraf, men Johan Mattsson Hort och Anders Forrkulla deraf innehaft samma andelar som förut; att i det vid en år 1797 försiggången ledning af Hustanga, betesmark å ifrågaken¬ napund hemman förda delningenstru, ment nämnde Johan Knippar och An¬ ders Forokulla samt en Johan Wörmän antecknats såsom egare till lägenheten sä¬ lunda, att Johan Knippar deraf egde 35 b. Stjort 7/32. mtl. Johan Weeman 35. i Hjort 17/96 mtl. och Anders Torrhullu 1/72. å. Ahl eller Lunetund 1/24 mitt, och att enligt nät¬ 102
462939065_0124
462939065
berörda delningsinstrument således Landbond dumera utgjort benämning endast för i storskiftshandlingarna omnämnda No 42. a¬ Ahl B mtl. hvilken inskränktare betydels benämningen Lundlund allt från denna tid bibehållit; samt att vid ofvannämnda klyfning af Lundund hemman, hvilket, på sätt af det anförda framgår, då omfattat både Stjort och Ahl hemman, åker, äng och skog delats i jemngoda lotter, hvarefter genom lottkastning afgjorts, hvilkendera egaren hvar till skulle tillfalla. Efter Jakob Lundund eller Ahlbäck och Isak Erik Lundund eller Rätte ägan¬ gen skriftlig stämning, hafva Johan Wör¬ gen samt Abraham och Jakob Mjort se¬ dermera vid Häradsrätten i Mustusaari, Kyr¬ lot och Desslax socknars tingslag yrkat att, emedan Jakob och Isak Erik Lindunet, hvil¬ ka jemte Johan Wöryn och hans med¬ parter emellertid blifvit egare till ofvan¬ nämnda Sundlund hemman sålunda, att Johan Wärgren och Jakob Hjort i ego be¬ kommit Johan Knippars andel, Abraham Mjort Johan Wormans samt Jakob och Isak Erik Sundlund gemensamt An¬ ders Forokullas andel, såväl vid vak¬ stäld kompelikning af storskiftet inom Laflas bys skifteslag som jemväl efterut, med åberopande af för dem utfärdade fastebref å sju tjugufjerdedels mantal af lundund skattehemman No 11 i berörda by, vägrat Johan Wörigren och hans medpar¬ ter, hvilka, ehuru deras ätkomsthandlin¬ gar utvisade, att de egde sju tjugufjerde¬ dels mantal af Karl hemman N 4 i me¬ anämnda by, innehade och häfdade hälften af hvardera hemmanet, att vidare rätt till halfva Lundund hemman, Johan Hörigren och hans medparter måtte tillerkännas äg¬ berätt till hälften af förberörda Axel eller Lundunet hemman Efter det Jakob och Isak Erik Lune¬ lund, i saken hörde väl medgifvit, att de häfdade hälften af Hjort och hälften af Su¬ nelund hemman, men, tryggande sig vid ofvanomförmälda fastebref medragt käromå¬ let, har Häradsrätten genom den 1 Mars 1897 afkunnadt utslag förklarat utredt er¬ år att ett fjerdedels mantal af Mjortola ett fjerdedels mantal af Ahl hemman, 103
462939065_0125
462939065
hvilka lägenheter i storskiftshandlingarna be¬ nämts, det förra No 35. 6. och det senare Nka¬ under namn af Sundlund hemman med Häradsrättens tillstånd medelst särskilda landtmäteriförrättningar klufvets i två lika delar och att dessa hemmansdelar, hvilkas första åboer varit Matts Mattsson Krigpar och Anders Nilsson Torrkulla; sedemera förhojts i mantal till sju tjugufjerdedelar hvardera; att Matts Knippars andel ytterli¬ gare delats så, att vid skifte af Mästkaga bekomark år 1797 såsom åboer å hemma¬ net funnits Johan Knippar, egare af sju trettiotvåendedels mantal, hvilken hem¬ mansdel i skifteshandlingarna då benämts litt. 35. 6., Johan Herman ägare af sju nika¬ sjettedels mantal, kalladt till 35.6, samt bemälde Anders Torrkulla, egare af sju tjugufjerdedels mantal, betecknadt 42a. Ahl¬ eller Lundund, hvaremot de två föregåen¬ de andelarne dåmera härförts endast till Hjort hemman; samt att Johan Hongren och Ja¬ kob Mjert egde berörda Johan Knippars andel, sju trettiotvåendedels mantal eller 35. b. Hjort, och Abraham Hjert förenämnde Johan Wormans andel, sju nittiosjettedels mantal eller 55.6. Hjort, äfvensom Jakob och Isak Erik Tunnelund gemensamt förenämn¬ de Anders Torrkullas andel, sju tjugufjer¬ dedels mantal eller 42.a. Åhl eller Lundland i anseende hvartill och då Jakob och Isak Erik Lundund medgifvit, att de häfdade ett halft hemman Sundund och ett halft hemman Ajert, samt bemälde parters före¬ trädare jemväl iakttagit on sådan häfd re¬ lan för så lång tid tillbaka, som manna¬ minne kunde omfatta, Häradsrätten pröf¬ vat rättvist tillakänna Johan Wörgren samt Abraham och Jakob Mjort egande rätten till sju fyratioåttondedels mantal af ifrågavarande Sundund hemman, emot att Jakob och Isak Erik Tunnelund er¬ hölle eganderätten till lika stor andel af ifrågavarande Kjort hemman, hva¬ lan parterne ömsesides tillkomme egan¬ derätten till den mark de förut haf¬ dat eller hälften af nyssnämnda två hemman. Hofrätten, under hvars pröfning Jakob och Isak Erik Tunnelund i vadevas dragit målet, har medelst den 29 Mars 1898 deri gifven dem 104
462939065_0126
462939065
låtit vid Häradsrättens förenämnda utslagtare, Uti denna Kapellens dom hafva Ja¬ bel och Isak Erik Lundund i underdång¬ het anhållit om ändring genom ingifven de¬ duktion, hvilken Johan Wörigren och hans medparter i föreskrifven ordning bemött; hvar¬ efter, enligt derom vidtagen författning, Öf¬ verstredsen för landtmäteriet inkommit med särskild utredning i saken. Hvad sålunda förelupit samt hand¬ lingarna i målet vidare innehålla har Kejserliga Senaten tagit i öfvervägan¬ de; och emedan parterne på grund af fördna utfärdade fastebref, som icke visats vara eriktiga, ega, Abraham Bjort sju nittio¬ sjettedels mantal samt Johan Wörigren och Jakob Ajert sammanlagdt sju trettio¬ tvåendedels mantal af ofvannämnda sju tjugufjerdedels mantal af Hjort skatte¬ hemman i Puslax by äfvensom Jakob Lundunet sju fyratioåttondedels mantal och Isak Erik Sundlund likaledes sju fyratioåttondedels mantal af berörda på tjugufjerdedels mantal af Åhl eller Sum¬ lund skattehemman i samma by samt omförmälda hemmansdelars egolotter blifvit vid år 1892 påkörjad och den 25 Februari 1897 af Häradsrätten faststäld kompelättning af storskiftet i Zveflax by bestämda, pröfvar Kejserliga Senaten rättvist i sakens nuvarande skick, med upphäfvande af Häradsrättens utslag och Hefrättens dom, förkasta Johan Wördrens och hans medparters deri utförda talan Det alle, som vederbör, till underdångif¬ terättelse länder. I Hans Kejserliga Majestäts Högare nämn Dess Senat för Finland: Araf Nyberg. Isak Fellman. Araf Nyberg. Isak Fellman. Araf Nyberg. Isak Fellman. Ludvig Underg 105 Vuhma Adertonn. 1/16 del klandertsljats
462939065_0127
462939065
Den 2. Mars 1900. Hans Kejserliga Majestäts Höga Namn, Dess Senats för Finland dom uti ett, på nedsatt bevisionskilling, från Åbo Hofrätt inkommet mål emellan Sund¬ emeden Otto R. Mellin, från Hel¬ singfors stad, sökande, samt Sjökap tonen A. A. Sjöberg och hans hustru Anna Sjöberg, jemväl från sagda stad, uteblifne svarande, angående fordran för hushyra och ersätt¬ ning: Sifven uti Kejserliga Se¬ naten för Finland och Dess Ju¬ stitie Departement, i Helsingfors, den 2. Mars 1900. Kejserliga Senaten har låtit hand¬ lingarna i målet sig föredragas och af dem inhemtat följande: Wid Rådstufvurättens i Helsingfors sammanträde den 30. Juni 1897. har Guldsmeden Mellin, som medelst skrift¬ ligt kontrakt för den 7. Mars 1895. åt makarna Sjöberg för tiden från den 1. derpåföljande Juni till den h Juni 1897. uthijst en bostadslägenhet i Mel¬ lins egande gård No 17. vid Mikade¬ gatan i nämnda stad emot en årlig Olli A. och - J. H. - C. S. - K. B. - F. C. - 21. A. N. R. F. tetff. No 253. Pag. 206. R. T. 1898.
462939065_0128
462939065
hysesumma af tutusen mark att qvar¬ tahter betalas med sjuhundra femtio mark, på stämning å makaina Sjö¬ berg yrkat desses förpligtande att åt¬ Mellin genast utbetala omförmälda hyra för qvartalet från den 1. Mars 1897. till den 1. Juni samma år, med sjuhundra femtio mark jemte ränta derå och ersättning för lagsöknings¬ kostnaden. Öfver häromålet hörde hafva ma¬ kaina Sjöberg väl erkänt riktigheten af omordade kontrakt samt jemväl medgifvit att den af Skuldsmeden Mel¬ lin utsökta lupan för ofvansagde pran tal vore ogulden, men ansett sig vara berättigade att innehålla den samma, enär Gäldsmeden Mellin, efter det makarna Sjöberg inflyttat uti ifrågavarande likal, utan att hoia dem låtit icke allenast upa¬ vera till lokalen ledande påradupp gång och kökstrappa, hvarvid den föna varit delvis och köks trappan helt och hållet stängd under nå¬ stan hela September och Oktober månader år 1896. utan ock upputsa det af makarna Sjöberg bebedda hu¬ sets ytte vägg åt gatan, under hvil¬ ket arbete de åt denna vettande förstun i likalen hållits öfvertäckta med tjöckt papper från medlet af Juni till början af November må¬ nad samma år, samt makarna bjöberg, af hvilka Anna Sjöberg ut¬ lyrde rum åt resande och bepi¬ rade mataäster, genom antydda då¬ genheter lidit sådant afträck i sin omförmälda naring att inhemton deraf, som år 1575. utgjort ettusen sju mark under September månad och ettusen nittioen mark under Oktober månad, nedgått under sam¬ ma månader år 1896. till femhun¬ dra en mark och femhundra sjut¬ ton mark, hvarutom makaina Sjö¬ bergs i lokalen befintliga stoppade möller genom i rummen under u¬ parationstiden inträngdt kolketast och annat dam tagit skada, som uppskattats till fyrahundra mark; och hafva makarna Sjöberg, efter 107
462939065_0129
462939065
Skuldsmeden Mellin i målet ågången gen¬ stämning, påstått dennes åläggande att ersätta makarna Sjöberg för den dem i anförd måtto tillskyndade minsk¬ ning i inkomst under September och Oktober månader år 1896. med fem¬ hundra mark för hvardera måna¬ den samt för skadan å möklerna med fyrahundra mark. I anledning häraf har Waldsma¬ den Mellin genmält, att ofvanomer¬ dade reparationsarbeten pågått un¬ der sommärmäderna, då makar¬ na Sjöberg varit bortresta, och slut förts i September; att af de åt ge¬ tan vittande förstun i väningen under svarationstiden endast två i under varit betäckta med papper; att trappuppgångarne ej varit stängde under arbetstiden, enär i dem blott väggar och tak, men icke sjelfva tillpporna undergått upputning; att någon skada å makarna Sjöbergs möller icke åstadkommits i följd af anberörda arbeten; och att beloppet af den skada för hvilken makarna Sjö¬ berg fordrat ersättning, ej heller vore tillförlitligen styrkt; hvarföre och då samtliga ifrågakomna, remontarbeten varit nödvändiga för husets under håll samt jemväl afsitt hyresgäster nas tecknad och begämlighet, Guld¬ smeden Mellin ansett makarna Sjö¬ berg hafva varit skyldiga att fin¬ na sig i de dermed förenade olä¬ genheter. Sedan vittnesförhör i målet försig gått, har Rådstufvurätten medelst ut¬ slag, afkunnadt den 3. November 1877., i saken utlåtit sig, att som makar¬ na Sjöberg genom skriftligt kontrakt af den 7. Mars 1596. af Skuldemeden Mellin för tiden från den 1. Juni 1896. till den 1. Juni 1897. förhjet en bostadslokal i Mellins ofvanberörda gård emot en årlig köpesumma af tutusen mark, som borde qvartalavis betalas med sjuhundra femtio mark, alltså och då makarna Sjöberg er¬ känt att hyran för sista qvarta¬ let af lyrestiden, nämligen för Mars, April och Maj månader år 1897. 100
462939065_0130
462939065
ännu vore ogulden, ålade Rådstufvurät¬ ten makarna Sjöberg att i antydt af¬ sande till Fuldsmeden Mellin genast emot qvitto erlägga sjuhundra femtio mark med sex procents årlig ränta derå från förfallodagen den 1. Juni 1897. till full betalning följde. Widkommande åter makarna Sjöbergs i målet utför¬ da talan, har Rådstufvurätten på upptagna skäl förkastat densamma samt vid denna utgång af saken hänt makarna Sjöberg skyldige att ersätta Guldsmeden Mellin för hans deri hafda umgälder med etthun¬ dra mark. Hofrätten, under hvars pröfning mu¬ barna Sjöberg gemensamt i väderag dragit saken, har medelst dom den 25. Juli 1598. utlåtit sig och funnit utredt vara, att Gmbudsmeden Mellin genom ofvanberörda kontrakt af den 9. Mars 1896. till makama Sjöberg fölhyst ifrågavarande likal på ett år, räknadt från den 1. Juni 1896. till samma dag år 1897., och sålun¬ da tillförsäkiat makaina Sjöberg rätt att under hyusänt oqvaldt besit¬ ta den hyrda likalen och följaktligen äfven begagna de till lokalen redan de trappuppgångar, utan att upplysa makarna Sjöberg om de af Mellin tillmnade reparationerna å huset, samt att Waldsmeden Mellin, helst han ej gittat bestrida det han egt kunskap om i hvad öfrigt makarna Sjöberg förskynt likalen, genom vidtagande af omordade uparationer vållat att An¬ na Sjöberg lidet intrång i sin nä¬ ning och makarna Sjöbergs möller skadats; i anseende hvartill och då tillika utredt blifvit, att uparationen å trapporna upptaget en tid af åt¬ minstone två månader samt att ska¬ dan å möbleena i likaten, förossa kad genom inträngande kalkdom belöpt sig till fyrahundra mark, Hof¬ rätten, med ändring af Rådstufvu¬ rättens utslag, ålagt Bondemeden Mel¬ lin att ersätta makarna Sjöberg för den skada och förlust dem genom Mellins förberörda tillgörande tillskyndats, samt att i sådant af¬ 109
462939065_0131
462939065
seende till makarna Sjöberg utgifva af ter pröfning hälften af lupan för två månader med tvåhundra femtio mark samt för skadan å möllerna fyra¬ hundra mark eller sammanlagdt sa¬ hundra femtio mark; hvarhos makar¬ na Sjöberg befriats från skyldighe¬ ten att erlägga den Mellin utaf Rådstufvurätten tillerkända ersättning för rättegångskostnaden i målet der städes; hvadan alltså makama Sjö¬ berg, hvilka erkänt, att å årets hyra för likalen ännu vore oguldne sjuhundra femtio mark, känts skyl¬ dige att emot qvitto till skuldesmeden Hellin erlägga sistsagda hysesbelopp efter afdrag af omordade sexhundra femtio mark eller således etthundra mark utan ränta. Uti Hofrättens dem har Guldsme¬ den Mellin i underdanighet anhållit om ändring. Hvad sålunda förelupit och hand¬ lingarna i målet vidare innehålla be¬ Kejserliga Senaten tagit i öfvervä¬ gande och finner Skuldesmeden Mel¬ 110 lin icke hafva anfört skäl till än dring i Hofrättens förenämnda dom vid hvilken fördenskull hemmer att bero. Det alle, som vederbör, till un¬ dedanig efterrättelse länder. I Hans Kejserliga Majestäts Hoga Namn, Dess Senat för Finland: A. af Nyborg. Oscar Gyynng Ludvig Olenberg. August Nybergs S. W. Plungselh H Henr. Berenius. Ångenskarl Vidare Edström Axac Aminoff
462939065_0132
462939065
Den 2. Mars 1900 1o Hans Kejserliga Majestäts Hoga¬ Dess Senats för Finland dem uti ett¬ på nedsatta revisionsskillingar, från Wasa Hofrätt inkommet mål emellan Boklyckaredottern Alma Sofia Klockiöm från Gamlakarleby stad å ena och Vicekanuun Carl Riska, från samma stad på den andra sidan, sökande samt Vicekons utn Riska tillstädes kommen och Alma Sofia Klockan uteblifven svarande, angående klander af förmyndarendovisning: Gifven uti Kejserliga Senaten för Finland och ders Jussila Departement i Helsing fors, den 2. Mars 1900 Hjserliga Senaten har till hand¬ lingarna i målet sig föredragas och af dem inhemtal följande: talan Boklyckaren i Gamlakarleby stad Johan Isak Klockoni och dennes hustru Sofia Olivia klockain aflidit ten sistnämnda den 8 August 1890 och Johan Isak Klockiöm den 15 Oktober samt ma år samt Vicekons uti Riska för ordnats till förmyndare för makarne Klasliöms enda efterlemnade arfvinge 6Sak - S. W. H. - 66. - 2/2 - A. N. O. K. N: 254. Pag 196 R. T 18gg
462939065_0133
462939065
dottern Alma Sofia Klostrom, har Vice¬ konsuln Riska, efter det Alma Sofia Klockain uppnått myndig ålder, till henne aflemnat ej mindre en den 1. Mars 1894. dagtecknad redovisning öfver förvalt¬ ningen af Alma Sofia Klockoins penningo medel under åren 1890. 1895 än äfven en¬ den 14. April 1894. öfver hennes samliga tillgångar och gäld uppgjord redovisning enligt hvilken tillgångarne uppginge till trettiosutusen fyrahundra fyratiospe mark femtiosju penni och gälden till nitton lusen etthundra sjutton mark sextiosju penni, hvaraf sjutusen sjuhundra tjugutre mark fyratiotre penni utgjorde under för¬ myndareförvaltningen uppkommen skuld Elli Viiskoneuln Riska. Derå har Alma Sofia Klockain, efter Kuckonsuln Riska ågången stämning till Rådstufvurättens i Gamlakarleby stad sam¬ manhade den 24 September 1894, emot om¬ förmälda förmyndare redovisning anmärkt. Matt Viukonsuln Riska icke på säll¬ honom ålegat, upprättat särskildt för hvar je år afslutad räkning öfver sin ifråga¬ komna förmyndareförvaltning; 2o att Alma Sofia Klockain af Viukonsuln Riska godtgjorts för endast sextusen kronor af del lifförsäkrings belopp om sjutusen kronor svenskt mynt, som Alma Sofia Klamelin Allborde efter Johan Isak Klockain, samt 3o att Vicekonseln Riska, som i sin för myndareegenskap bedrifvit en Alma Sofia Klockain i arf efter Johan Isak Kloström tillfällen bokbyckenrörelse, genom lemnade förskoll till denna rörelse erhållit ofvan upp¬ gifna fordran hos Alma Sofia Klockain, med deremot och oaktadt affaren framt bort bekrifvas med dess egna inkomster under låtit att indrifva en mängd fordringar för å lyckeriet åren 1891. 1898 och 1898 ut¬ förda arbeten och i den å lyckenet ut¬ gifna tidningen Maria Posten intagna annonser jemte särskilda tillgodehafvanden från Johan Isak Klockoins lifstid, att till ett sammanlagdt belopp af niotusen fyratio sex mark fyra tiosju penni, hvilka föreningar emellertid genom in¬ träffade konkurser och andra förondrade för hållanden minskats i värde, och har Alma Sofia Klockioin förty yrkat Vicekonen Kiskas åläggande att till henne aflemna en behörigen upprättad, af verifikationer
462939065_0134
462939065
åtföljd redovisning öfver sitt ifrågakomna sysslande samt att ansvara för såväl återstående ettusen kronor af ofvannämnda försäkrings belopp som omförmälda, icke in¬ drifna och i den klandrade redovisningen såsom tillgång upptagna fordringar, med undantag likväl af tillgodshafvandena hos Handlandena A. G. Söderlund, K. Engström och Karl Nyström Osan Rådmannen Victor Hermansson S. Gumastii annonskyra Bodhvet i Gamlakarleby samt tidningar na Wasa ledning Wasabladet Osterbottniska forten och Herfverlstadsbladet, hvilka till¬ gedebefvanden Alma Sofia Kloström god känt såsom erhållen liqvid Öfver käromålet hörd har Vicekan¬ rubn Riska genmäle förrämligast att utaf omordade lifförsäkningssumma ett belopp af ehuru kronor upptagits uti derå sär¬ skilde utfärdade försäkringsbref, hvilket sedermera såsom fant innehafts af Vice¬ koneeln John W. Hagan, att Alma Sofia Klocköm blifvit i kontekieantrakning med Vockensuln Hagan af den 31te cember 1893 för beloppet godtgjord med ettusen trehundra sjuttiotvå mark femtio tre penni; äfvensom att Alma Sofia Kloström, under hvars inseende bok¬ byckeraren bedrifvits, genom beviljad kredit sjelf gifvet upphaf till flertalal af förberörda ulestående fordringar, å hvilka räkningar sedan af henne af lemnats till Vicekonsuln Riska och att dessa fordringar vid tiden för redovis ningens afslutande varit att anses såsom dels säkra, dels icke till betalning för lallna; hvarföre Kuckaneeln Riska emotoll käromålets förkastande. Efter det parterne ömsesides yrkat på ersättning för sina kostnads å rätte gången samt vittnesfader i saken förny¬ gått, äfvensom målet i öfrigt haft den omgång handlingarna deri utvisa, har Rådstufvurätten medelst utslag afkun¬ nade den 19. Juli 1897. utlötet sig och funnit Vicekonsula Keska e sin namn da förmyndareegenskap hafva varit skyl¬ lig att indrifva och derefter förvalta ifrågavarande utestående fordringar niotusen fyratio sex mark fyratiosju penni, hvarföre och då den klandrade redovisningen icke upptage sagda belopp 103
462939065_0135
462939065
Alria Sofia Klockrom till godo samt samma redovisning dessutom befunnits vara icke allenast bristfällig derutinnan att den icke blifvit afslutad för hvarje år särskildt och ej heller tydligen utvi sade huru mycket genom det till be¬ talning af företberörda skuld till Vitt¬ koneuln Hagan använda försäknings bref kommit Alma Sofia Kloström till godo, utan och oriktig den att Alma Sofia Klocköm icke godlejorts ränta å hennes afda jemte öfriga medel, Rådstufvurätten ålagt Vice konsula Riska vid honom i sådant afseende förelagdt och af tvåhundra mark, att inom sex månader derefter till Alma Sofia Klockioin afgifva ny fullständig redovisning öfver för valtningen af hennes egendom, vid upp¬ rättandet af hvilken redovisning Ruha¬ borde olålla sig till efterrättelse de än dringar och rättelser i den klandrade redovisningen, hvilka af Rådstufva rätten sålunda föreskrifvits, jemte det Riska berättigat att beräkna ränta äfven å de på debetridan upptagna utgiftspasta äfvensom att från Alma Sofia Klostroms tillgodohafvande afräkna de i den klandrade redovisningen upptagna fordringar, hvilka Alma Sofia Abraham i förestående måtte medgifvit till af¬ drag; hvarutom Vicekonsuln Riska skyl¬ digkänts att med trehundra femtio mark ersätta Alma Sofia Klockain hennes kostnader i målet. Hofrätten, under hvars pröfning Vickonsuln Riska i vadeväg dragit målet, har medelst dem den 28 Juni 1898 utlätit sig i saken; och emedan Anna Sofia Klashams under punkten 1/3 om förmälda fordringar icke blifvit af Vuo¬ koneutn Retha uppburne samt del ej visats, att dessa fordringar till följd af Kuckonauln Renkas underlåtenhet att in¬ drifva desamma icke vidare kunde af gäldenärerne utfäs, ansåg Hofrätten Vil¬ konsuln Riska icke kunna åläggas att för sagde föreningar redovisa såsom om de allaredan influtet, hvarföre och då det icke ens påställe, mindre vi vals, att Tuckoneuln Retha skulle vid förmynderskapets aflemnande uraktlåtet
462939065_0136
462939065
att uppgifva alla Alma Sofia Klockamo fordringar, Hofrätten förkastat Alma Sofia Klostroms i denna del af målet utförda talan, henne dock förbehållet att, sedan utredt blifvit om och huru¬ stor del af omförmälda fordringar icke komme att inflyta särskildt i laga ordning emot Vicekoneeln Riska ut¬ föra talan om ersättning för den skada hvartill han ansåge honom genom brutan de noggranhet vid förmynderskapets Land¬ hafvande i denna del vara vållande, med hvilken ändring vid sagda utslag i öf rigt fått bero, dock sålunda att det ålåge Vuckonsuln Riska att inom sex månader efter dagen för Hofrättens dom, vid den honom af Rådstufverätten förelagda förpliktelse den föreskrifna redovisningen afgifva Uti denna Hofrättens dom hafva Vicehanneln Riska och Alma Sofia Klockain, hvardera för sig, i underda¬ nighet sökt ändring, hvarefter den sist nämndar andringsansökning blifvit af Vicekonsuln Riska bemält. Hvad sålunda förelupit och hand¬ lingarna vidare innehålla har Kejser liga Senaten tagit i öfvervägande, och jemte det ej mindre domstolarnas yll¬ rande, hvarigenom Vicekonsson Riska ålagts att till Alma Sofia Klockröm redovisa för ränta på hennes af Vice¬ konsuln Riska förvaltade tillgångar samt till följd deraf jemväl berättigats att tillgodoberåkna sig ränta på sina ulläggningar, undanrodjas, enär något anspråk på ränta ej i rättegången vachti, än äfven Alma Sofia Klockoins an¬ språk på erhållande af ny redovisning öfver Riskas förvaltning, afslutad för hvarje år och upplägande huru mycket af det till betalning af hennes skuld till Viukoneeln Hagan använda för säkringsbrefvet å aflidne Bokbyckaren Klockans lif kommit Alma Sofia Kle¬ ström till godo, underkännes alldenständ den af Riska aflemnade redovisning om än icke årligen afslutad, lemnar erforderlig möjlighet att bedama bekräf¬ fenheten af hans förvaltning samt af handlingarna framgår att tillkomuln slagan ochidigt haft hos Alma Sofia 115
462939065_0137
462939065
Klockain att fordra mera än förberörda försäkringsbrefs belopp, finner Kejserliga Senaten vid pröfning af saken i öfrigt Kickaneeln Riska hafva vid hand¬ hafvandet af ifrågakomna förmynder¬ skap förfarit värdetort och förmäligt i så måtto att Riska, ehuru sedvänligt år, att boktyckeri och annons räkningar i afseende å kraf tillsändas vederbörande gäldenärer ofördröjligen och åtminstone ömedelbart efter hvarje års utgång samt Alma Sofia Kloström hvilken under Vil¬ koneula Riskas inseende handhaft kontorsgöranaten å tryckeriet, i berörde afseende jemväl utskrifvit och för hvarje fjerdedels år tillhandahållit Vicekomma Riska nödiga räkningar, underlåtit så väl att utsånda dylika räkningar till ett antal af femtionio för år 1891 och etthundra sjuttiosju för år 1892, förutom en mängd räkningar för år 1893, då förmynderskapet i September månad upp¬ hörde, som att vidtaga annan åtgärd i afseende å utfående af räkningarnes innehåll, med den påföljd att, då Riska i Mars och April månader 1894. afgifvit redovisning öfver förmynder¬ skapel, utestående fordringar, i afseende å hvilkas infående någon åtgärd af Riska icke vidtagds, funnits till ett belopp af åttahundra fyrationio mark sjuttiofem penni för år 1891 samt tre¬ tisen etthundra nittioåtta mark tjugu åtta penni för år 1892 eller tillhopa för dessa år till ett belopp af fyratusen fyratioåtta mark tre penni, å hvilket belopp likväl sedermera till Alma Sofia Klockain influtet eller genom qvittning mot gäldenärernes tillgodshafvanden kunnal inflyta följande fordringar, när¬ ligen hos lifförsäkningsbolaget l Uabaine och dess ägont A. E Söderlund tvåhundra sju mark sjuttiofem penni, hos Alexander Tinniläs sterbhus nittionio mark entiosem penni, hos J. G. Söderlund etthundra trettio mark rediofem penni, hos. Waan¬ der Domström etthundra fyratioen mark sjuttiofem penni hos Alfred Björklara sjuttiofem mark hos Backhuset Gamla Karleby fyrationio mark åtta tiofem penni, hos Karl Engström fyra mark sjuttiofem penni samt
462939065_0138
462939065
her S. Gamaelii annonsbyrå tjugunio mark femton penni eller tillhopa sjuhundra fyratiotre mark femtiofem penni; och emedan tryckerioffärens utgifter bort, så vidt möjligt, bestridas med de inkommer som genom rördeen influt eller Carl och kunnal inflyta samt tillkans uti Bonden enligt redovisningen, hos Alma Sofia Ilo¬ ström egande, genom lemnade förekoll till kyrkeriäffaren uppkomna Utgodehfvande sjutusen sjuhundra tjugutre mark fyratio tre penni sålunda till den del det mål svarar förenämnda oindrifna fordringar härver af Riskus förberörda vårdslöshet och försumlighet vid handhafvandet af sin förmynderengesta, by och då värdel af omförmälda fordringar genom dragsmålet med deras indrifvande väsenligen för minskats pröfvar Kejserliga Senaten rättvist, jemte det Alma Sofia Klockens talan i öfrigt förkarlar såsom saknande fog, rätta ifrågakomna redovisning sålun¬ da att Alma Sofia Klockröm förklara berättigad att från Vicekonsuln Riskas i öfrigt och utiga tillgodahfvande, sjutusen sju hundra tjugutre mark fyratiotre penni, afdraga förenämnda ännu obetalds fordringar, minsta de med etthundratjugufyra mark trettiofem pen¬ ni, utgörande tillgodshafvanden, som utan Vice¬ konsuln Keikas förvallande från början varit osäkra, eller således fordringar till ett belopp af betusen etthundra ättatio mark belton penni¬ Sedan VinkonsuLu Riskas otastående tillgodo hafvande hos Alma Sofia Klockom uppgår till fyra¬ laren femhundra fyratiota mark heller penni; och jemte det tillhanda Riska ålägges att med behun drafemtio mark ersätta Maria Sofia Klocköm hennes kortnader i målet, tillerkännes Tuckensuln Keska ratt att för egen räkning indgifva ofvanomordade oguldna fordringar för åren 1891 och 1892, i hvilket afseende Alma Sofia Klockom bör tillhandakatte Riska anlingen nödiga räkningar eller de för så¬ dana räkningars utskrifning nödiga böcker derut nan Hofrättens dom sålunda ombus. Del alle som vederbor till underlång efterrättelse lämten Hans Kejserliga Majestäts Kopa. Samn Dess Senat för Finland: S. W. Kauberg Ylengenskäd. Oscar Lydvig August Nyhengh. Ossian Karsten. 117
462939065_0139
462939065
Den 3. Mars 1900. Hans Kejserliga Majestäts Höga Namn, Dess Senats för Finland dom uti ett, på nedsatt reversionskilling, från Åbo Hof¬ rätt inkommet sjöråttsmål emellan Fin¬ ska angfartys aktiebolaget i Helsing fors stad, sökande, samt Handlandens Emil Gärdström, Karl Wilhelm Wallén, Karl Viktor Lahtinen, Tuomas Laurell och Emil Asplund, alle från staden Nikolaistad, äfvensom Handelshuset derstädes Carl Finnilä, svarande, angå¬ ende ersättning: gifven uti Kejserliga Senaten för Finland och Dess Justitio Departement, i Helsingfors, den 3. Mars 1900 Kejserliga Senaten har låtit handlingar na i målet sig föredragas och af dem, såvidt nu är i fråga, inhemtat följande: Handlanden Gårdström och hans ofvan¬ uppräknade medparter hafva vid Råd¬ stufvurättens i Helsingfors sammanträde den 26. Maj 1898., efter Finska ängfartyrs aktiebolaget dertill ågången stämning, an¬ fört, att nämnda bolag under hösten år 1897. med Handlanden Gårdström och hans med parter ingått aftal om befordrande af sär¬ Jde S. W. H. - O.G. - G. S. - A. N. M. P. No 258. Pag: 160. R. D. 1899.
462939065_0140
462939065
skilda partier socker för deras räkning me¬ delst bolaget tillhöriga angfartyget For från staden Stettiin i Tyskland till Nikolai stad, hvarvid uttryckligen bestämts att far¬ tyget skulle afgå från Stettin omkring den 15. November samma år direkte till Niko¬ laistad såsom första anlöpningsort, äfven¬ som att på grund deraf i Stettin uti förty get inlastats för Handlanden Gårdström 5,000. hel - och 3,pps. halftoppar, för Handlan¬ den Wallén 1000. hel och 200. hälftoppar, för Handlanden Lahtinen 1,000. hel - och 1000. half¬ toppar, för Handlanden Laurell 2000. hil¬ och 2000 halftoppar, för Handlanden Asp¬ lund 1500. hel - och 1,500. halftoppar samt för Handelshuset Carl Finnilä 3500. hel och 2000. halftoppar socker. Uti fullgöran. det af sagda traktslut hade bolaget lik¬ väl brustit i så måtto, att ängförtyget Tor¬ först den 25. i berörda November månad afgått från Stettin samt derefter, på resan till Nikolaistad, den 28. i samma månad anlöpt staden Hango, der last lössats, och två dagar senare jemväl gjort försök att antöpa Räfsö hamn, genom hvilka afvikningar från den direkta förleden tiden för öfverfarten till Nikolaistad förlängts med åtminstone två dygn, hvarunder hemman vid Nikolaistad belagts med es. Sedan fartyget slutligen den 1. der¬ påföljande December inträffat utanför Rikolaistads hann, hade försök gjorts hvarken att medelst föreering af isin¬ ehuru ränna deri tidigare uppgälts af tt annat angfartyg, inlöpa i hannen eller att öfver egen eller på annat sätt befordra lasten från fartyget till hanen, utan för¬ tyget den 2. i sistsagda månad återvändt soderut och, med förbigående af andra när¬ mare belägna orter, såsom staderna Kaskö¬ och Raumo, hvilken sistnämnde stads hamn¬ då åtminstone varit öppen, ingått till Åbo stad och der lössat lasten, ehuru godset kun¬ nat från Rauno med ringare kostnad än från Åbo framskaffas till Nikolaistad Enär Handlanden Gårdström och hans med parter sålunda förorsakats särskilda ut¬ gifter, bland annat för sockrets befordran¬ de från Åbo till Nikolaistad, hafva Hand¬ landen Gårdström och hans medparter yrkat Finska angfartys aktiebolagets förpligtande att ersätta dem sagda om¬ kostnader och i sådant afseende utgifva,
462939065_0141
462939065
till Handlanden Gårdström tretusen fyrahun¬ dra fjorton mark fjerton penni, till Handlan¬ den Wallén femhundra sjuttiotre mark trettio¬ fem penni, till Handlanden Lahtinen sjuhun¬ dra tjugusex mark nio penni, till Handlan¬ den Laurell ettusen sexhundra femtionio mark fyratiofyra penni, till Handlanden Asplund ettusen etthundra åtta mark nittio¬ två penni och till Handelshuset Carl Finnilä ettusen sjuhundra åtta mark fyratiosju penni jemte laga ränta å dessa belopp Finska angfartyrs aktiebolaget har i sa¬ ken genmält, bland annat: att vid ifrågava¬ rande traktslats ingående icke bestämts, att angfartsiget Tor skulle afgå från Rettin omkring den 15. November 1897., utan endast att förtyget uppgifne tid i Rettin skulle va¬ ra klart för inlästning; att fastygets an¬ komst till Sitten, hvilken inträffat först den 15. i samma månad, fördrogts genom ogyn¬ samt väder och störm; att bolaget ej heller förbundit sig att låta fartyget först anlo pa Nikolaistad, utan endast att frambeför dra godset det utan omlästning i mellanlig gande hamn; att fastygets öfverfart till An¬ kolaistad hvarken genom antöpandet af Hangö, hvilket varit nödeändigt för förstår kande af förtygets kolförråd och der något uppehåll utöfver den tid, som härför åtgått, icke gjorts för lössande af last, eller genom antopandet af Räfsö, hvarifrån förtyget medelbart åter utgätt till sjöss, blifvit förlängd, enär förtyget under då rådande vadertokförhållanden kunnat i skärgarden från Hangö gå med större fart än om vä¬ gen tagits öfver den öppna norra delen af Östersjön, Ålands haf och Bollniska vaken; att, fastän flera försök gjorts att medelst is¬ brytning inkomma i Nikolaistads hämn¬ sådant likväl icke lyckats, bland annat der¬ för att den i esen af ett annat angfartyg för¬ ut uppgångna rannan varit för smat för Tor; att, om och angfartyget För två dygn ti¬ digare skulle hafva inträffat utanför Niko¬ laislad, öfvervinnerliga hinder af is likväl redan då hade omöjliggjort fastygets inlö¬ pande i hemman; att det icke varit bolagets skyldighet att öfver isen frambefordra ta¬ sten från förtyget in i hämmen, något som dessutom varit förenadt med synnerlig risk, utan hade detta, enär lästegarene voro skyldiga emottaga godset vid fartygets sida, 120
462939065_0142
462939065
ålegat Handlanden Gårdström och hans medparter; samt att angfartyget Tor i följd af is kunnat inkomma hvarken till Kaskö eller Rauno, från hvilken nästberörde ort lastens befordrande till Nikolaistad icke hade blifvit synnerligen villigare än från Åbo. Enär härtill komme att fartygets be¬ fälhafvare uti samtliga i Rettin öfver¬ godset utfärdade konnassamenter med å dem påstämplade klausuter förbehållit sig rätt, icke allenast att i hvilken ordnings följd som helst anlöpa andra hannar an¬ Nikolaistad, genom hvilket förbehålls godkännande af aflastarene, de der vore fastegarenes ombud å inlästningsarten, vid traktslutets ingående parterne emellan der¬ om möjligen träffad annan öfverenskom¬ melse upphäfts, utan och att i händelse för¬ tyget hindrades af i från att uppna sin be¬ stämmelsport eller om befälhafvaren på grund af erhållna underrättelser om inför¬ hållandena å destinationsorten ansåge det va¬ ra resk underkastadt att anlöpa nämnde hamn eller efter ankomsten det af fara för¬ att infrysa funne del nödvändigt att afbry ta lössningen och utgå ur hämmen för af randarenes eller lastegarenes räkning och risk, emot ersättning af fulltrakt, upplös¬ sa hela eller återstoden af lasten i närma¬ ste hann, hvilken utan föra för ishinder kun¬ de anlöpas, har bolaget, helst dessutom bå¬ de förtyg och last försäkrats under vilkor att isförening icke finge ega rum, påstått käromålets förkastande. I anledning af svaromålet hafva Hand¬ landen Gårdström och hans medparter an¬ märkt, bland annat, att det uti ofvannämn¬ da konnässementer med derå påstämpla¬ de klausaler gjorda förbehåll om rätt för angfartyget Tors befälhafvare att i hvil¬ ken ordning som helst anlöpa andra ham¬ nar än Nikolaistad jemte öfriga i klansu¬ len förutsedda hinder för sockerlastens infö¬ rande till Nikolaistad saknade att betydel¬ se, enär Handlanden Gårdström och hans medparter icke godkänt nyssnämnda för¬ behåll och vilkor, utan först långt efter Tors afgång från Stellin fått emottaga sagda kon¬ nässementer. sedan vittnesförhör i målet egt rum samt Hamnkaptenen Oskar Wilhelm Andsten och tillförordnade Narigationsskoleförestånda¬ 22
462939065_0143
462939065
ren, Sjökaptenen Adam Edvard Konstan¬ tin Bergman, hvilka jemte Sjökaptenen Ju¬ lius Hjelt i egenskap af sakkunnige i sjösälts¬ mål vid sakens behandling närvarit, af¬ gifvit skriftligt yttrande i målet, har Rådstufvurätten, hvarest parterne ömsesi¬ des gjort anspråk på godtgörelse för sina umgälder i saken, medelst utslag den 16. Ja¬ nuari 1899. funnit att Finska angfartygs ock tiebolagets ängfartyg Tor, som af rederut upp¬ gifvits vara i medlet af November månad år 1897. klart att i staden Stettin emottaga last till Finland och under sådan förutsätt ning af Handlanden Gårdström och hans medparter befraktats för ett parti socker till Nikolaistad, men likväl först den 20. i samma månad blifvit färdigt att inlasta Handlanden Gårdströms och hans med parters gods, på grund deraf så mycket helfre bort, enligt Handlanden Gårdströms och hans medparters i anseende till den se¬ na årstiden derom uttryckligen gjorda för behåll, hvilket bolaget enligt den i saken framstälda utredning måste anses hafva god känt, utan anlöpande af andra orter gå till nästnämnde stad såsom första anlöpnings hamn för att om möjligt ännu hinna det frambefordra lasten innan ishinder uppsto¬ de, men att förtyget dock, utan Handlan¬ den Gärdströms och hans medparters vet¬ skap och samtycke eller något för dem el¬ jes bindande skäl eller medgifvande af an¬ nan, inlupit och uppehållit sig i Hango stad och i Räfsö hanen samt, då under de två dygn, hvarmed ankomsten till Mi¬ kolaistad härigenom obehörigen fördröjts, dess hamn blifvit isbelagd, derifrån åter¬ vändt och upplagt godset i Åbo; i anse¬ ende hvartill och som Handlanden Gård ström och hans medparter i följd af säbeskaffadt felaktigt fullgörande af traktaftalet tillskyndats kostnader för sockrets framskaffande från Åbo till Ni¬ kolaistad, hvilka kostnaders belopp bola¬ get icke gittat sätta i fråga, Rådstufvu¬ rätten ålagt Finska angfartygs aktiebola¬ get att ersätta Handlanden Gårdström och hans medparter omordade utgifter och i sådant afseende emot qvitton genast ut¬ betala åt Handlanden Gårdström tretu sen fyrahundra fjorton mark fjorton pen¬ ne, åt Handlanden Wallén femhundra 192
462939065_0144
462939065
sjuttiotre mark trettiofem penni, åt Hand¬ landen Lahtinen sjuhundra tjugusex mark nio penni, åt Handlanden Laurell ettusen sex¬ hundra femtionio mark fyratiofyra penni, åt Handlanden Asplund ettusen etthundra åtta mark nittiotvå penni samt åt Handels¬ huset Carl Finnilä ettusen sjuhundra åtta mark fyratiosju penni med fem procents år lig ränta å dessa belopp från den 26. Maj 1898. till dess full liqvid skedde; hvarjemte bolaget känts skyldigt att med ettusen mo¬ hundra femtio mark hålla Handlanden Gårdström och hans medparter skadeslös. för deras rättegångsummgälder i saken samt att i arvoden till ofvanbemälde sakkenni ge utgifva, åt Hamnkaptenen Andstén och Kaptenen Bergman, hvardera, sextioen mark samt åt Kaptenen Hjelt tolf mark. Hofrätten, under hvars pröfning Handlan¬ son Gärdström och hans medparter samt Fin¬ ska angfartys aktiebolaget i vadeväg dra¬ git målet, de förstbemälde såvidt angick rättegångskostnaden, har genom dom af den 13. Juni 1899. faststält Rådstufverättens ut¬ slag. Uti Hofrättens dom har Finska ängfär 23 tygs aktiebolaget i underdänighet sökt än¬ dring medelst ingifven deduktion, som Handlanden Gårdström och hans medpar¬ ter bemött. Hvad sålunda förelupit samt handlin¬ garna i målet vidare innehålla har Kejser¬ liga Senaten tagit i öfvervägande och sin ner Finska ängfartys aktiebolaget icke hafva anfört skäl till ändring i Hofrat¬ tens ofvanberörda dom, vid hvilken förty kommer att bero, jemte det bolaget ålägges att ersätta Handlanden Gårdström och hans medparter deras härstädes hafde kostna der i målet med åttatio mark. Det alle, som vederbör, till underdånig efterrättelse länder. Hans Kejserliga Majestäts Högadaren, Dess Senat för Finland: S. W. Klangberg Oscar Ljling G Gällegenskild August bilvensk. skallpeskild August Lillvensk Michael Pogvalin
462939065_0145
462939065
Den 3. Mars 1900. I Hans Kejserliga Majestäts Höga Namn, Dess Senats för Finland dom uti ett rå nedsatt reversionskilling, från Åbo Hofrätt inkommet mål emellan sven¬ ske undersåten Handlanden Carl G. Strauss, från staden Stockholm i kr¬ nungariket Sverige, sökunde, och Handlanden Johan Robert Hartzell, från Åbo stad, uteblifven svaran¬ de, angående fordran: Gifven uti Kejserliga Senaten för Finland och Dess Justitie Departement, i Helsingfors, den 3. Mars 1900. Kejserliga Senaten har låtit hand¬ lingarna i målet Tig föredragas och af dem inhemtat följande: Sedan i Handlanden Strälls namn den 22. November 1895. å tullkommaren i Åbo stad till förfullning anmälts nittiotre med ängfartyg från utlandet till sagde stad inkomna tunnor, inne¬ hållande, enligt anteckning i angifnings¬ inlagan å godvet, bressling, så har, efter verkstäld undersökning af varan¬ densamma tagits i beslag och tullkom¬ maren vid Rådstufvurätten i Åbo stad af den t af N. H. B. D. C. R. I. 24 No 259. Såg. 248. R. D. 1898.
462939065_0146
462939065
yrkat att, enår de i beslag tagna tunnor¬ na vid ofvanberörda undersökning befun¬ nits innehålla norsk saltad sill, hvilken vara vore för hvarje parti om etthundra kilograms vigt belagd med tre mark högre införveltull än bressling, samt Handlan¬ den Sträuss uppenbarligen haft för af rigt att till landet inhemta omförmäl¬ da nittiotre tunnor vill emot erläggan¬ de af den för bressling stadgade till¬ och derigenom svikligen undandraga kronan det belopp, uppgående enligt tullkammarens beräkning till trehun¬ dra tjugutre mark tjugutvå penni samt tre procent å denna summa i sjöfarts afgift, hvarmed tullafgifterna för ifråga¬ varande parti sitt om tiotusen sju¬ hundra sjuttiofyra kilogram nittovigt öfverstige enahanda afgifter för samma mängel bressling, Handlanden Strasse måtte ådömus straff för försök till tull¬ försnillning och berörda nittiotre tun¬ nor sill förklaras förbrutna samt de ras värde tilldömas kronan; derå och sedan Handlanden Straus, häröfver hörd, genmält, bland annat, att han allaredan den 20. November 1895. åt Hand¬ landen Hartzell försålt omförmälda parti sill, samt Härtzell och Handelsbiträdet Karl Adolf Lemberg indragits såsom svarande parter i målet äfvensom till¬ kammaren påstätt straff å Lemberg för det han skulle i bedräglig afsigt in¬ fört antydda oriktiga uppgift uti an¬ gifningsinlagan, Rådstufvurätten me¬ delst den 17. Januari 1896 afkunnadt ut¬ slag, på upptagna skäl, med förkastande af tullkammarens i målet väckta talan, Jrikånt Handlanden Stranes och Karl Adolf Lemberg från hvarje straffpåföljd i saken, jemte det Handlanden Härtzell berättigats att emot stadgade tillafgifter och efter i laga ordning skedd förtsittning ut¬ få omordade nittiotre tunnor sill; vid hvilket utslag Åbo Hofrätt, under hvars pröfning tullkammaren dragit målet, medelst den 27. nästpåföljande Juni gif¬ vet utslag i nästantyda delar låtit bero; hvaremot Kejserliga Senaten, der Advokatfiskalen i Tullstyrelsen i under¬ dånighet sökt ändring uti Hofrättens förenämnda Utslag, uti utslag för den 77
462939065_0147
462939065
15. Mars 1897. funnit det vara utredt, att Handlanden Straus, för att bereda sig eller Handlanden Hartzell nytta, låtit genom ifrå¬ gavarande af Straus underskrifna och deröfter enligt hans föreskrifter utfylda och till tullkammaren i Åbo inlemnade angif¬ ningsinlaga under oriktig benämning af b Forssling till till behandling anmäla förberörda af Strands till landet infördas nittiotre tunnor nörst sill samt derigenom sökt undandraga kronan särskilda till¬ och sjöfarts afgifter äfvensom att Karl Adolf Lemberg, enligt Handlanden Strans uppdrag och med kännedom om dennes afsigt, uti angifningsinlagan inskrif¬ vit nämnda oriktiga uppgift; i anseende hvartill Kejserliga Senaten, med upphäf¬ vande af Rådstufvurättens och Hofrätten utslag, jemlikt åberopade lagrum, dömt Handlanden Stranss och Karl Adolf Lemberg till straff, den förstbemälde för försök till tullför snillning och Lemberg för medhjelp till sagda förseelse, hvar jemte ofvanberörda sillparti jemte kärl eller, i händelse varan redan blifvit för såld, dess värde förklarats förbrutet och böra tillfalla kronan. Sedermera har Handlanden Hartzell, efter stämning å Handlanden Stravos, vid Råd¬ stufvurätten i Åbo stad yrkat att, emedan Handlanden Straus genom omförmäl¬ da, af Kejserliga Senaten i dess näst¬ nämnda utslag Strälls tillräknade för¬ sedse vällat, att ofvanomordade nittiotre tunnor sill, för hvilka Handlanden Hart¬ pell till Strällss erlagt, efter beräkning af tjugutre mark för tunnan, 2139. mark, som liqviderats sålunda att Hartzell till betal¬ ning godkänt och jemväl inlöst en af Handlanden Sträuss förenämnde 20. November 1895. utstäld, sex månader derefter till inlösen förfallen vexel, för¬ klarats förbrutne, Handlanden Stranss måtte kännas skyldig att till Hand¬ landen Hartzell återbära sistsagda be¬ lopp samt att derå erlägga sex pro¬ cents årlig ränta från nästberörde dag, efter afdrag af de 697. mark 50. penni, som Stränss i fräkt och tullafgifter erlagt för varan, äfven¬ som godtgöra Hartzell för umgälderna i målet. Efter det Handlanden Straus, i 126
462939065_0148
462939065
saken hörd, motsagt käromålet och bland annat anmärkt, att Karl Adolf Lemberg genom att han utan Strans vetskap uti angifningsintagare ifylt ordet bressling ensam varit vållan de till den Handlanden Hartzell till¬ skyndade skada, har Rådstufvurätten medelst utslag, afkunnadt den 8. Januari 1898, i målet sig utlåtit, att alldenstund Handlanden Strans genom det af Kejserliga Senaten i anförd måtto honom tillräknade försök till tullförmillning vällat att ifrågakomna nittiotre tunnor Handlanden Hartzell tillhörig sill tagits i beslag och sedermera af Kejserliga Senaten förklarats för¬ brutne och böra tillfalla kronan, fördenskull ålades Handlanden Sträuss, af hvilken Handlanden Hartzell tillhandlat sig nämnda parti sill för ett pris af tvåtusen etthundra trettionio mark, som Härtzell erlagt medelst inlösande af en den 20. November 1895. utstäld och sex månader derefter till be¬ talning förfallen vexel, hvarå Hartzell dessutom guldit tre månaders di¬ skontränta, att till Handlanden Hartzell emot qvitto genast utbeta¬ la tvåtusen etthundra trettionio mark med sex procents ränta derå, räknadt från den 20. Februari 1896, hvilken dag Handlanden Hartjell varit skyldig att gälda priset för sellen, efter afdrag af i sådant af¬ seende af Handlanden Hartzell med¬ gifna sexhundra nittiosju mark fem tio penni, äfvensom att med åtta tio mark ersätta Handlanden Härtzell för dennes kostnader i rätte gången Hofrätten, under hvars pröfning Handlanden Straus i vädevägdra¬ git saken, har genom den 10. Septem¬ ber 1898. deri gifven dom låtit vid Rådestufvurättens förenämnda utslag bero, jemte det Handlanden Strands ålagts att till Handlanden Hartzell gälda afgifterna för dennes exemplar af Hofrättens dom med tjugu mark åttatio penni¬ Uti Hofrättens dom har Handlanden
462939065_0149
462939065
Strauss i underdånighet anhållit om andring. Hvad sålunda förelupit samt handlingarna i målet vidare innehålla har Kejserliga Senaten tagit i öfvervä¬ gande och finner Handlanden Strands icke hafva anfört skäl till ändring i Hofrättens ofvanberörda dom, vid hvil¬ ken fördenskull kommer att förblifva. Det alle, som vederbör, till underdånig efterrättelse länder J Hans Kejserliga Majestäts Höga Namn, Dess Senat för Finland: A. af Nyborg. Henr. Berenius A. af Nyborg. Henr. Berenius A. af Nyborg. Henr. Berenius Ludvig Clenberg. Richard Edeström. No 260. Jag. 253. R. 2. 1898. Finsk öfver¬ ättning af Kejserliga Senatens dom medföljer originala. expeditionen, / Karl Mandertskjök Den 3. Mars 1900. I Hans Kejserliga Majestäts Högavaran, Dess Senats för Finland dom uti ett¬ utan erlagda afgifter, från Wiborgs Hof¬ rätt inkommet revisionsmål emellan Landbon Pål Toivanen, från Kota¬ salmi by i Kuopio socken, sökande, och Bonden Henrik Savolainen, från sam¬ ma by, uteblifven svarande, angåen¬ de afhysning: Gifven uti Kejserliga Senaten för Finland och Dess Justitia Departement, i Helsingfors, den 3. Mars 1900. Kejserliga Senaten har låtit handlin¬ garna i målet Sig föredragas och af dem inhemtat följande: Vid Häradsrätten i Kuopio sockens tingslag har Henrik Savolainen, efter Pål Toivanen ågången skriftlig stäm¬ ning, anfört, att, sedan Savolainen me¬ delst den 22. Februari 1887. upprättadt kon¬ trakt för en tid af femtio år, räknadt från sagde dag, antagit Pål Toivanen till landbo å sitt egande skattehemman No 5. i berörda Kotasalmi by, hade parterna den 8. April 1897. ingått sådan öfverens¬ kommelse, att sagda kontrakt skulle upp¬ öfde: A. af N. H. B. L. C. R. I. A. S.
462939065_0150
462939065
höra att gälla och Pål Toivanen omedelbart öfverlemna hemmanets förvaltning och be¬ brukning åt Henrik Savolainen, emot vilkor, att Päl Toivanen finge under två år från nyssberörde dag bebo ett rum å lägen¬ heten, samt i dess åker årligen odla två tunnor potäter och berga hö för en ko å¬ Pelontaipale benämnda äng, men att Pål Toivanen derpåföljande höst, tvärtemot den skedda öfverenskommelsen, å hemmanet med råg besått en färdig beredd trädes¬ åker samt låtit berga sjutusen etthun¬ dra kilogram ho; och har Henrik Savo¬ lainen förty yrkat, att Pål Toivanen blefve förpligtad att genast vika från lägenheten och att godtgöra Henrik Savo¬ lainen för hans rättegångskostnader. Isaken hörd, har Pål Toivanen gen¬ målt, att fråga parterne emellan ofvan sagde den 8. April väl uppstått om en öfverenskommelse i berördt syste, men att någon slutlig sådan likväl icke kommit till stånd af orsak, att Henrik Savolainen icke åtagit sig att fullgöra de vilkor, Pål Toivanen uppstätt för afstående af lägenhetens förvaltning; och har Pål Toivanen, som ansett sig hafva varit berättigad att fortsättningsvis sig till nytta använda de uti kontraktet honom tillag da förmåner, emotsett käromålets förkastan¬ de samt Henrik Savolainens åläggande att ersätta honom för hans umgälder i saken Medelst den 4. Oktober 1897. afkunnadt utslag har Häradsrätten förklarat utredt vara, att Pål Toivanen vid ifrågavaran¬ de tillfälle med Henrik Savolainen upp¬ gjort slutlig öfverenskommelse angående afträdande af ofvanberörda hemman; hvar¬ för och då Pål Toivanen i strid emot denna öfverenskommelse fortfarande häf¬ dat hemmanet, Häradsrätten ålagt i Pål¬ Toivanen att, vid afhysningsäfventyr, ge¬ nast afstå från dess bebrukande i öfrigt¬ utom att Toivanen finge tillgodonjuta de förmåner, honom vid sagda öfverenskom¬ melse tillagts; hvarhos Pål Toivanen känts skyldig att med fyratio mark godtgöra Henrik Savolainen för hans umgälder i målet. Hofrätten, under hvars pröfning Pål Toivanen i vadeväg dragit saken, har ge¬ nom den 23. Juli 1898. deri gifven dom
462939065_0151
462939065
låtit vid Häradsrättens förenämnda ut¬ slag bero, jemte det Pål Toivanen ålagts att med femtio mark ersätta Henrik Savolainen för dennes uti Hofrätten hafda kostnader. Uti denna Hofrättens dom har Pål Toivanen i underdånighet sökt ändring. Hvad sålunda förelupit och hand¬ lingarna i målet vidare innehålla har Kejserliga Senaten tagit i öfvervå¬ gande samt finner Pål Toivanen icke hafva anfört skäl till ändring i Hofrättens ofvanberörda dom, vid hvilken fördenskull kommer att förblifva.- Det alle, som vederbör, till underdånig efterrättelse länder. I Hans Kejserliga Majestäts Höga Namn, Dess Senat för Finland: A. af Nyberg. Henr. Berenius. Lindvig Clonberg. Richard Pelolam¬ Ludvig Clonberg. Å / Karl kondertskjött. Maaliskuun 3 päivänä 1900. Keisarillisen Majestetin Korkoassa Timessä, Hänen Suomen Senaallensa tuomio mak¬ suitta Vaasan Hovioikeudesta tulleessa nostajutussa, jossa Torppari Matti Juhon¬ poika Ränssi, Jyväskylän pitäjän Juväs¬ kylän kylästä, on hakijana ja samas¬ sa kylässä asuva Talollinen Tobias Vil¬ punpoika Ristonmaa vastaajana ja joka juttu koskee maaalueen hallinta oikeutta: Annettu Keisarillisessa Suo¬ men Senaatissa ja Sen Oikeusosaston sa, Helsingissä, Maaliskuun 5 päivä¬ nä 1900. Keisarillinen Senaatti on Itselleen esi¬ tyttänyt juttuun kuuluvat asiakirjat ja niistä, mikäli nyt on kysymyksenä, saa¬ nut seuraavat tiedot: Jyväskylän ja. Petäjäveden pitäväin kä¬ räjäkunnan Kihlakunnanoikeudessa on To¬ bias Mietenmaa, haasteen nojalla, lausu¬ nut, että Matti. Hänssi, joka 10 päivänä Helmikuuta 1858 tehdyn välikirjan perustuk¬ sella piti hallinnassaan Tobias. Niston maan omistamaan kuudennekseen Nis¬ tonmaan taloa. No 8 Jyväskylän kylässä kuuluvaa, Jyväskylän ja Hämeenlinnan läsnä: S.V. H. - O. G. - G. L. - A. N. S.S. 130 No 261 Såg. 193. R. D. 1898.
462939065_0152
462939065
kaupunkien välisen maantien ja sanotun talonkuudenneksen Salon niityn välillä sijan sevaa metsäpalstaa, oli Sekakuussa vuon¬ na 1896 luvatta siirtänyt vanhastaan met¬ sän ja niityn välisenä rajana pidetyn ai¬ dan niitylle ja ottanut haltuunsa vanhan ja uuden aidan välillä olevan niitynosan, minkätähden Tobias Ristenmaa on vaati¬ nut Matti Känssiä velvoitettavaksi muutta¬ maan aita takaisin sen entiselle sijalle sekä palkitsemaan Ristenmaan oikeuden käyntikulut. Wastaten kanteeseen on Matti Mänsi väittänyt, että puheina oleva niitynaita siihen aikaan, kun edellä mainittu välikir¬ ja tehtiin, oli ollut juuri siinä paikassa, mikin se nyt oli siirretty, sekä että sillä alueella, jota Tobias Kistenmaa vaati ero¬ tettavaksi Ränssin hallinnasta, oli silloin kasvanut metsää; ja on Ränssi siis vaa¬ tinut kanteen hylkäämistä. Kihlakunnanoikeus on Syyskuun 2 päivä¬ nä 1897 julistamallaan päätöksellä lausu¬ nut, että Kihlakunnanoikeus oli havainnut kaikkien asiasta kuulusteltujen todistajain paitsi yhden, jonka kertomus oli kielletty, yhtäpitävästi todistaneen, että kysymykses¬ sä oleva metsäpalstan ja Salon niityn vä¬ linen aita niin kauan kuin he, vanhat ja ikänsä paikkakunnalla eläneet miehet, muistivat oli ollut siinä paikassa, josta Matti Känssi oli sen siirtänyt; minkä vuoksi, ja kun paikkakunnalla oli tapana tehdä niitynaidat suoriksi, vaikka jotkut metsänkaistaleet jäivätkin aidan sisäpuo¬ lelle, ja sellaiset metsänkaistaleet siis oli¬ vat luettavat niittymäähän kuuluviksi, Kihlakunnanoikeus katsoi saman "skogs¬ mark" välikirjassa 10 päivältä Helmikuu¬ ta 1858 tarkoittavan ainoastaan sitä met¬ samaata, joka oli maantien ja Talon niityn silloisen aitauksen välillä, eikä sitä metsää, mikä siihen aikaan oli nii¬ tyn puolella aitausta; ja on Kihlakun¬ nanoikeus siis velvoittanut Matti Räns¬ sin heti muuttamaan aidan samaan paikkaan, mistä hän oli sen siirtänyt, sekä luovuttamaan siten anastamansa niityn Tobias Ristenmaan vapaasti käy¬ tettäväksi; jotapaitsi Blänssin piti vii¬ lelläneljättä markalla palkita. Ristonmaut¬ le jutun oikeudenkäyntikulut. 131
462939065_0153
462939065
kaupunkien välisen maantien ja sanotun talonkuudenneksen Salon niityn välillä sijoil sevaa metsäpalstaa, oli Sekakuussa vuon¬ na 1896 luvatta siirtänyt vanhastaan met¬ sän ja niityn välisenä rajana pidetyn oi¬ dan niitylle ja ottanut haltuunsa vanhan ja uuden aidan välillä olevan niitynosan, minkätähden Tobias Ristonmaa on vaati nut Matti. Känssiä velvoitettavaksi muutta maan aita takaisen sen entiselle sijalle sekä palkitsemaan Mietenmaan oikeuden käyntikulut. Vastaten kanteeseen on Matti Alansi väittänyt, että puheina oleva niitynaita siihen aikaan, kun edellä mainittu välikir¬ ja tehtiin, oli ollut juuri siinä paikassa, mihin se nyt oli siirretty, sekä että sillä alueella, jota Tobias Ristenmaa vaati ero¬ tettavaksi Ranssin hallinnasta, oli silloin kasvanut metsää; ja on Kaussi siis vaa¬ tinut kanteen hylkäämistä. Kihlakunnanoikeus on Syyskuun 2 päivä¬ nä 1897 julistamallaan päätöksellä lausu¬ nut, että Kihlakunnanoikeus oli havainnut kaikkien asiasta kuulustettujen todistajain paitsi yhden, jonka kertomus oli kiolletty, yhtäpitävästi todistaneen, että kysymykses¬ sä oleva metsäpalstan ja Salon niityn vä¬ linen aita niin kauan kuin he, vanhat ja ikänsä paikkakunnalla eläneet miehet, muistivat oli ollut siinä paikassa, josta Matti Rangsi oli sen siirtänyt; minkä¬ vuoksi, ja kun paikkakunnalla oli tapana tehdä niitynaidat suoriksi, vaikka jotket metsänkaistaleet jäivätkin aidan sisäpuo¬ lelle, ja sellaiset metsänkaistabet siis oli¬ vat luettavat niittymärähän kuuluviksi, Kihlakunnanoikeus katsoi saman "skogs¬ mark" välikirjassa 10 päivältä Helmikuu¬ ta 1858 tarkattavan ainoastaan sitä met¬ samaata, joka oli maantien ja Talon niityn silloisen aitauksen välillä, eikä sitä metsää, mikä siihen aikaan oli nii¬ tyn puolella aitausta; ja on Kihlakun¬ anoikeus siis velvoittanut Matti Mäns¬ in heti muuttamaan aidan samaan raikkaan, mistä hän oli sen siirtänyt, sekä luovuttamaan siten anastamansa niityn Tobias Kistenmaan vapaasti käy¬ tettäväksi; jotapaitsi Mänsin piti vii¬ delläneljättä markalla palkita. Ristonmual¬ le jutun oikeudenkäyntikulut.
462939065_0154
462939065
kaupunkien välisen maantien ja sanotun talonkuudenneksen Salon niityn välillä sijain sevaa metsäpalstaa, eli Lokakuussa vuon¬ na 1896 luvatta siirtänyt vanhastaan met¬ sän ja niityn välisenä rajana pidetyn ai¬ dan niitylle ja ottanut haltuunsa vanhan ja uuden aidan välillä olevan niitynosan, minkätähden Tobias Ristonmaa on vaati¬ nut Matti Känssiä velvoitettavaksi muutta¬ maan aita takaisin sen entiselle sijalle sekä palkitsemaan Mietenmaan oikeuden käyntikulut. Vastaten kanteeseen on Matti. Mansi väittänyt, että puheina oleva niitynaita siihen aikaan, kun edellä mainittu välikir¬ ja tehtiin, oli ollut juuri siinä paikassa, mikin se nyt oli siirretty, sekä että sillä alueella, jota Tobias Kistenmaa vaati eri¬ tettavaksi Kanssin hallinnasta, oli silloin kasvanut metsää; ja on Kausi siis vaa¬ tinut kanteen hylkäämistä. Kihlakunnanoikeus on Syyskuun 2 päivä¬ nä 1897 julistamallaan päätöksellä lausui¬ nut, että Kihlakunnanoikeus oli havainnut kaikkien asiasta kuulusteltujen todistajain paitsi yhden, jonka kertomus oli olletty, yhtäpitävästi todistaneen, että kysymykses¬ sä oleva metsäpalstan ja Salon niityn vä¬ linen aita niin kauan kuin he, vanhat ja ikänsä paikkakunnalla eläneet miehet, muistivat oli ollut siinä paikassa, josta Matti Rangsi oli sen siirtänyt; minkä vuoksi, ja kun paikkakunnalla oli tapana tehdä niitynaidat suoriksi, vaikka jotket metsänkaistaleet jäivätkin aidan sisäpuo¬ lelle, ja sellaiset metsänkaistaleet siis oli¬ vat luettavat niittymän hän kuuluviksi, Kihlakunnanoikeus katsoi saman "skogs¬ mark" välikirjassa 10 päivältä Helmikuu¬ ta 1858 tarkoittavan ainoastaan sitä met¬ rämaata, joka oli maantien ja Talon niityn silloisen aitauksen välillä, eikä sitä metsää, mikä siihen aikaan oli nii¬ tyn puolella aitausta; ja on Kihlakun¬ nanoikeus siis velvoittanut Matti Mäns¬ sin heti muuttamaan aidan samaan raikkaan, mistä hän oli sen siirtänyt, sekä luovuttamaan siten anastamansa niityn Tobias Kistenmaan vapaasti käy¬ tettäväksi; jotapaitsi Stänssin piti vii¬ delläneljättä markalla palkita. Ristonmaut¬ le jutun oikeudenkäyntikulut. 131
462939065_0155
462939065
Hovioikeus, jonka tutkittavaksi Matti Ränssi oli veteamalla saattanut jutun, on tuomiella Kesäkuun 28 päivänä 1898 jättänyt asian Kihlakunnanoikeuden pää¬ töksen varaan, minkä ohessa. Kiinni en velvoitettu viidelläviidettä markalla palkit¬ semaan Tobias Ristonmaalle häneltä Hovioikeudessa juttuun menneet kulut¬ Tähän Hovioikeuden tuemioon on Matti Ränssi alamaisesti hakenut muu¬ tosta perustelmalla, johon Tobias Risten¬ maa on sitten vastannut. Mitä näin on tapahtunut ja asiakir¬ jat sen lisäksi sisältävät on. Keisarille. nen Senaatti ottanut tutkittavakseen sekä katsoo ett'ei Matti. Ränssi ole esiintuonut syytä muuttaa Hovioi¬ keuden yllämainittua tuomiota, jon¬ ka varaan asia siis jääpi; ja vel¬ voitetaan Matti Ränetti suoritta¬ maan Tobias Ristonmaalle maksut hänen kappaleestaan tätä Keisarilli¬ sen Senaatin tuomiota, kaksi¬ kolmatta markkaa. Tä¬ tä kaikki asianomaiset a¬ tamaisuudessa noudat¬ kuteni Karinen¬ takoot. Keisarillisen Majesteetin Korkoassa. Simessä, Hänen Suomen Senaattinsa: till Hangders Och Lytkus Till Kongders Oscar Kysberg Kauppuskiais¬ August Blagt 132
462939065_0156
462939065
Maaliskuun 6 päivänä 1900. Keisarillisen Majistulin Korhassa Nimessä, Hänen Suomen Senvallinsa tuomio nostora. halla Turun Hovioikeudesta tullessa jutussa, jissä Torppari Sven Kustaanpoika Heikkilä, Jämijärven kappelin Jämjärvon kylästä, on hakijana ja Talollinen Frans Juhonpoi¬ ka Stierikka, samasta kylästä, tulematta jääneenä vastaajana, ja joka juttu kos¬ ka torpan hallintooikeutta: Annettu Kei¬ sarillisessa Suomen Senuutessa ja En Oi¬ keusosastossa, Helsingissä, Maaliskuun 6. päivänä 1900. Keisarillinen Senuulli on itsellensä estyt. tänyt juttuun kuuluvat kirjat ja niistä, mi¬ käli nyt on kysymykseniä, saanut seuraavat tiedol Jämijärven kylässä sijutsevan Stivikan ta¬ lon omistajana on Frans Kierikka kirjalli. sella kontrahdilla 12 päivältä Tammikuuta 1893 luovuttunut sanottuun taloon kuuluvan Heikkilän torpan Torppari Kaarle Kustuun. poika Heikkilälle sitä vastaan että tämä kuhtina ensimmäisenä vuotena suorittuisi kaksisataa seitsemänkymmentäviisi markkaa sekä vuotuisena verona maksuisi kolmekym¬ mentäviisi markkaa ja tekisi erinäisiä päi¬ Särnä 94. R. RG - 92. - A. N 133 Sivu 14. R. D. 1877. Sivu 14. R. D. 1897.
462939065_0157
462939065
vä ja muita töitä, minkä ohessa mainitussa kontrahdissa oli määrätty niin hyvin että, jos torppari täyttäisi välipuheenehdot, kontrahti pysyisi voimassa kolmekymmentä vuotta mai¬ nitusta päivästä, jonka ajan kuluttua torppa. rin perilliset saisivat uuden kontrahdin ehdoil¬ la, mitkä soveltuisivat silloisiin oloihin, kuin myöskin että torpan saisi myydä kolmannelle henkilölle, jonka talonomistaja hyväksyisi Sittenkuin Kaarle Heikkilä oli 19 päivänä Heinäkuuta 1895 naimatonna kuollut sekä hänen veljensä Sven Heikkilä ottanut haltuun¬ su Käkkilän torpan, on Frans Kiirikka, huus¬ tutettuunsa Sven Heikkilän 1877 vuoden talvi¬ käräjiin Ikaalisten pitäjän ja Jämijärven kappelin käräjäkunnassa, Kihlakunnanoikeu¬ dessa iautinut että, koskee mainittu kontrah¬ ti 12 päivältä Tammikuuta 1893 käsitti maan vuokramista määränjaksi eikä Sven Heikki¬ lällä, joka ei ollut Kaarle Heikkilän rintupa¬ rillinen ja jota ei Frans Sturikka myöskään ollut hyväksynyt Heikkilän torpan asukkaak si, siis ollut mitäiin laillistu oikeutta halli¬ tu torppuu, Sven Heikkilä velvoitettaisiin heti luovuttumuun torppa huoneineen ja tiluk. sineen Frans Stierikan vapausti käyteltäväksi. Asiasta kuulusteltuna on Sven Heikkilä ilmoitettuansa muun muassa että Kaarle Heik¬ kilä 7 päivänä Kesäkuuta 1895 laatimassaan kirjallisessa testamentissa oli määrännyt Sven¬ Heikkilälle kaiken jäämistönsä sekä siis myös¬ kin oikeutensa torppaan, vaatinut kanteen hu¬ moamista. Sittenkuin oikeudessa oli ilmoitettu että Kaarle Heikkilän lähimmät lailliset perilli¬ set olivat hänen veljensä Sven Heikkilä sekä kaksi sisartu, Amanda Sofia Kustaantytär, jo¬ ka oli naimisissa Torppari Efraim Malakiak¬ sonpoika Urpakan kanssa, ja Elina Kustaan¬ tytär, naimisissa Torpparinpojan Iisakki Efraim Efraiminpoika Kiviniemen kanssa, sekä Efvin Uppakku ja Iisakki Efraim Kiviniemi, asias¬ su kuulusteltuina, olivat selittäneet tyytyvän. sä edellämainittuun, 7 päivänä Kesäkuuta 1895 Sven Heikkilän hyväksi laadittuun tes¬ tamenttiin, on Kihlakunnanoikeus 2 päivä¬ nä Helmikuuta 1895 julistumassuun pää¬ töksessä, siinä mainittujen perusteiden no¬ jalle, kyljännyt Frans Kivikan jutussa a¬ jamin kanteen. Hovioikeus, jonka tutkittavaksi Frans Kes¬ rikka oli ostanulle suuttunut jutun, on
462939065_0158
462939065
2 päivänä Joulukuuta 1898 antamassaan tuo¬ miossa tosin katsonut selvitetyksi, että Kaarle Heikkilälle oli edellämainitulla kontrahdilla 12 päivältä Tammikuuta 1893 vakuutettu hal¬ lintooikeus Heikkilän torppaan kolmekkikym¬ meneksi vuodeksi, minkä ajan kuluttua Kaar¬ le Heikkilän perilliset saisivat uuden kont¬ rahdin sanottuun torppaan ehtoja vastaan, jotka sovittuisivat sillaisiin olevihin, kuin myöskin että torpan saisi myydä kolman. nelle henkilölle, jonka tulonomistaja hyväk¬ sejisi; mutta koska Kaarle Heikkilä oli kuol¬ lut ennen kuin mainittu kolmankymmenen vuoden aika oli loppuun kulunut jättämät¬ tä jälkensä voimaa tahi rintaperillisiä, sen tähden ja kun ei Frans Kierikku ollut tah¬ tonut hyväksyä sitä Kuurle Heikkiläin testu¬ mentissa olevan määräystä että Sven Heikki¬ lä suisi Kuurle Heikkilän jälkeen tämän hallintooikeuden torppuun, on Kovioikeus M. K:n 16 luvun 3 SS:n nojullu, katsonut ettei Sven Heikkilä ollut oikeutettu pitä¬ mään hallussuun Heikkilän torppaa ja siis harkinnut oikeaksi, muulluen Kihlakun¬ nanoikeuden päätöstä, velvoittuu Sven Heik¬ kilän laillisen muuttuajan nautittuansa ja siis viimeistään 14 päivänä Maaliskuuta 1899 muuttamaan pois Heikkilän torpasta ja luo¬ valtamaan sen niin huoneineen kuin tiluk¬ sinenkin Frans Hiirikan vapaasti käyteltä¬ väksi. Hovioikeuden tuomioon on Sven Heikki¬ lä alamaisesti anonut muutosta. Mitä näin on kerrottu tapahtuneeksi sekä asiakirjat sen lisäksi sisältävät on Kei¬ sarillinen Senuutti ottanut tutkittavak. sensa ja katsoo että mainittu kontrah¬ ti 12 päivältä Tammikuuta 1893. sisäl¬ tää oikeuden Kaarle Heikkilälle ja, hä¬ nen kuolemansa varalta, hänen perilli¬ silloin, niiden rajoittumatta yksino¬ maan rintaperillisiin, kolmenkymmenen vuoden ajan sanotusta päivästä lukien kontrahdissa määrätyillä ehdoilla hal¬ lita puheenalaista torppaa; mikin nähden ja kun Sven Heikkilä on Kaarle Heikkilän perillinen, Keisarillinen Senuutti harkitsee oikeaksi, kumoten Kovioikeuden tuomion, jättää asian sen loppupää. telmän varaan, johon Kihlakunnanoi¬ keus päätöksessään on asiasta johtunut Tätä kaikki asianomaiset ulamaineisuudessa 100
462939065_0159
462939065
woudattakoot Keisarillisen Majistetin Kockanssa Nimessä, Hänen Suomen Senuuttinsa: S. W. Kauberg Gällgen skall. Oscar Jyllius August Joseph Michael Paqvalin Den 7. Mars 1900. I Hans Kejserliga Majestäts Hoga Namn, Dess Sonats för Finland dom uti ett på nedsatt revisionskilling, från Wi sättne bergs Hofrätt inkommit mål emellan Bonden Alexander Ikonen, från Ha¬ sumäki by i Heinävesi socken, och Landthushållaren Hugo Zacharias Grön¬ lund, från Wihtari by i nämnda socken, äfvensom aflidne Bonden Thomas Sallinens rättsinnehafvare hans jemväl aflidne son Fredrik Sal¬ linens enka Edla Pakarinen samt söner Bönderne Olof och Emil Sal¬ linen, från förenämnda Husumä¬ ki by, gemensamt sökande, samt Bonden Johan Fredrik Pesonen, från Pölläkkä by i berörda socken tillstädeskommen, och Thomas Salli¬ nens sonsen, Nämndemannen Tho¬ mas Olofsson Sallinen, från Ahven¬ salmi by i Rantasalmi socken, uti blifven svarande, angående fordran. Gifven uti Kejserliga Senaten för Finland och Dess Justitia Departement. Helsingfors, den 7. Mars 1900. Kejserliga Senaten har låtit handlingar Isak A. af S. - H. B. - S. C. - M. F. R. S. No 268. Pag. 267. R. D. 1898. Finsk öfver¬ rättning af Kejserliga lenatens dom lenatens dom i saken med¬ följer origi nala expedi tionen.
462939065_0160
462939065
na i målet Sig föredragas och af dem inhemtat följande: Vid Häradsrätten i Heinävesi sockens tingslag hafra Alexander Ikonen och hans förbemälde medparter äfvensom Thomas Olofsson Sallinen, efter Johan Fredrik Peso¬ nen ågången stämning, anfört, att sedan Alexander Ikonen, Hugo Zacharias Grön lund och Thomas Sallinen i lifstiden den 1. Mars 1885. iklädt sig solidarisk proprie borgen för betalningen af innehållet af en utaf Apetekaren Albin Koponen utfärdad, till innehafvaren stäld skuldsedel å tvåtu¬ sen mark samt Johan Fredrik Pesonen, åt hvilken Albin Koponen för anskaffan¬ de af sagda penningebelopp öfverlemnat be¬ rörda skuldsedel, emot pant af densam¬ ma från Nordiska Aktiebanken för han¬ del och industri den 26. i samma månad till låns erhållit tvåtusen mark, dem han öfverlemnat åt Albin Koponen, så hade Alexander Ikonen, i hans berörda löf¬ tesmannaegenskap, den 22. September 1857. å omförmälda lån till bemälde bank erlagt sjuhundratio mark samt Johan Fredrik Pesonen den 3. Januari 1889. åter stoden af lånet jemte upplupen ränta med ettusen sjuhundra åttation mark sextio¬ sex penni; och som Thomas Tallinens rättsinnehafvare och Hugo Zacharias Grön¬ lund sedermera, på grund af ofvannämn¬ la borgesförbindelse, till Pesonen betalt hvad denne af dem i sådant afseende fordrat, eller bemälde rättsinnehafvare den 9. November 1889. åttahundrafemton mark samt Hugo Zacharias Grönlund den 9. Maj 1892. trehundrasju mark och den 20. Juni 1893. fyrahundra nittiotre mark, men Johan Fredrik Pesonen sådant oaktadt den 20. Oktober 1894., emot erhållna femhundra mark, öfverlåtit oftanämnda skuldsedel åt Albin Reponens fader Skräddaren Abel Koponen, hvilken derefter lemnat skuldebrefvet åt Albin Noponen, samt Jo¬ han Fredrik Pesonen genom sagda öf¬ verlåtelse betagit Alexander Ikonen och hans medparter all rätt att af Albin No¬ penen utsöka hvad de för honom utbe¬ talt, hafva Alexander Ikonen och hans medparter yrkat Johan Fredrik Pesonens förpligtande att till dem återgälda hvad de förestående måtte på grund af omför¬
462939065_0161
462939065
mälda borgen guldit, jemte ränta från ofvannämnda betalningsdagar, äfvensom att ersätta dem för deras kostnader i rätte¬ gången. Öfver käromålet hörd, har Johan Fred¬ rik Pesonen motsagt detsamma under upp¬ gift, att han af Hugg Zacharias Grön¬ lund och Thomas Sallinens rättinnehaf¬ vare icke erhållit allt, som han å omför¬ mälda lån guldit, och att Johan Fredrik Pesonen förty varit berättigad att till Abel Koponen öfverlåta den oguldna delen af ifrågakomna skuldsedels innehåll, hvil¬ ken del den dag sådant skett med upp¬ lupen ränta utgjort femhundra nittiosex mark fyratiosex penni. Häradsrätten har derefter medelst den 2. November 1897. i målet afkunnadt ut¬ slag, på upptagna skäl, ålagt Johan Fredrik Pesonen att, emot qvitto, genast erlägga, till Alexander Ikonen sjuhundra¬ tio mark med sex procents årlig ränta från den 22. September 1887., till Thomas Sallinens förbemälde rättsinnehafvare Olof, Emil och Thomas Olofsson Sallinen samt Edla Pakarinen åttahundrafemton mark jemte enahanda ränta från den 9. No¬ vember 1889. samt till Hugo Zacharias Grönlund åttahundra mark med sex pro¬ cents ränta om året, beräknad å trehundra sju mark från den 9. Maj 1892. och å fy¬ rahundra nittiotre mark från den 20. Ju¬ ni 1893., tills full betalning följde; hvarhos Pesonen känts skyldig att med etthundra mark godtgöra sina motparter för deras kostnader i saken. Hofrätten, under hvars pröfning Johan Fredrik Pesonen i vadeväg dragit målet, har genom den 24. September 1898. deri gifven dem utlåtit sig, att emedan Alexander Ikonen och hans medparter icke visat, att Johan Fredrik Pesonen genom att han öfverlåtit änsagda, utaf Albin Koponen till innehafvaren utfärdade skuldsedel till Abel Koponen, betagit Alexander Ikonen och hans medparter möjlighet att af Albin Koponen utfå hvad de i grund af förbe¬ rörda borgesförbindelse för honom utbetalt; ty pröfvade Hofrätten rättvist upphäfva Häradsrättens förenämnda utslag samt förkasta Alexander Ikonens och hans medparters emot Johan Fredrik Pesonen
462939065_0162
462939065
i saken utförda talan Uti denna Hofrättens dom hafva Alex¬ ander Ikonen, Hugo Zacharias Grönlund Edla Pakarinen samt Olof och Emil Salli¬ nen i underdånighet anhållit om ändring medelst ingifven deduktion, hvilken Johan Fredrik Pesonen i föreskrifven ordning be¬ mött. Hvad sålunda förelupit och handlingar na i målet vidare innehålla har Kejserliga Senaten tagit i öfvervägande samt finner Alexander Ikonen och hans medsökande icke hafva anfört skäl till ändring i Hof¬ rättens ofvanberörda dem, vid hvilken förden¬ skull kommer att förblifva, jemte det desse åläggas att med femtio mark ersätta Johan Fredrik Pesonen för dennes umgälder vid svarandetalans bevakande härstädes. Pet al¬ le, som vederbör, till underdånig efterrättelse länder I Hans Kejserliga Majestäts Higa Namn, Dess Senat för Finland: A. af Nyborg Henr. Rosenius. Ludvig Arnberg. Lukvistetutom Ludvig Arnberg. Lukvistetutom /1/7 del Stordertskjöds Den 9. Mars 1900. 1o Hans Kejserliga Majestäts Höga Nämn, Dess Senats för Finland dom uti ett, på nedsatt reversskilling, från Wiborgs Hofrätt inkommet mål emellan Arbets¬ karlen Yrjö Kilponen och dennes hustru Fredrika Kilponen, från Uleåborgs stad, äfvensom Bokbindaredöttrarna Maria So¬ fia Ytterberg och Gustava Fredrika Ytte¬ berg, från Torneå stad, gemensamt sö¬ kande, samt Fruntimmerföreningen i Kuopio stad och samma stads Drätsel¬ kammare, uteblifne svarande, angående klander af testamente: Gifven uti Kejser¬ liga Senaten för Finland och Dess Ju¬ stitie Departement, i Helsingfors, den 9. Mars 1900. Kejserliga Senaten har låtit handlingar. na i målet Sig föredragas och af dem in¬ hemtat följande: Wid Rådstufvurätten i Kuopio hafva Yr¬ jö Kilponen och hans förbemälde medparter, på skriftlig stämning å Fruntimmerssöre¬ ningen i sagde stad och Dratsekammaren derstädes, anfört, att sedan uti nämnde stad bosatte Kommerserådet Jakob Jernberg och hans hustru Lovisa Margareta Jernberg genom Jde A. af A. S. W. C. H. B. L.S. G.S - A. A. N. Rit. No 253. Pag. 72. R. D. 1879.
462939065_0163
462939065
testamente af den 2. Oktober 1877. förordnat, att den af dem, som efterlefde den andra, skulle sittä i orubbadt bo uti sen lifstid med full dispositionsrätt, så hade Kommerserådinnan Jernberg, efter det hennes bemälde man afli¬ dit, förmedelst testamente, upprättadt den 11. Juni 1859., och dertill gjordt tillägg af den 24. Januari 1890. förfogat öfver att boets egendom sålunda att, sedan särskilda dispositioner deraf öfverst utgått, återstoden af egendo¬ men skulle användas såsom grundfond för inrättande af ett barnhem i Kuopio stad och tagas i vård och förvaltning af Frun¬ timmerföreningen derstädes eller den direk¬ tion, föreningen dertill utsäge. I anledning häraf och då Kommerserädinnan Jernberg, den der aflidit den 31. Juli 1896., icke hade varit berättigad att genom testamente för foga öfver makarne Jernbergs bo, åtminsto ne icke utöfver sin andel deri, enär uti de¬ ras inbördes testamente den efterlefvande må kan endast tillerkänts rätt att under sin lifstid förvalta boet edeladt, hafva Yrjö Kilponen, i egenskap af målsman för sin bemälda hustru, såsom systerdotter, samt Maria Sofia och Gustava Fredrika Ytter¬ berg, såsom systerdottersdöttrar och närma¬ ste arfvingar till aflidne Kommerserådet Jernberg äfvensom i egenskap af närmaste arfvingar till dennes broderson, enligt upp¬ gift hädangångne Pehr Abraham Rautio, yrkat att Kommerserådinnan Jernbergs be¬ rörda testamenten af den 11 Juni 1889. och den 24. Januari 1890. måtte upphäfvas och förklaras ogiltiga savidt de gjorde in¬ trång i Yrjö Kilponens och hans medpar¬ ters lagliga arfsrätt efter Kommerserådet Jernberg till förmån för Fruntimmerssfore ningen och Drätselkammaren i Kuopio stad, hvarjemte Yrjö Kilponen och hans medparter gjort anspråk på ersättning för umgälderna i målet. Härtill är af Fruntimmerssöreningen och Drätselkammaren genmäldt bland annat, att med uttrycket full dispositionsrätt uti makarna Jernbergs testamente afsetts att tillförsäkra den efterlefvande makan rätt att, utan intrång af den förut aflidnas arf¬ vingar, få öfver hela boet, såsom sitt eget, fritt förfoga; och hafva svarandene förty påstätt käromålets underkännande Medelst den 22. November 1897. afkun¬ 110
462939065_0164
462939065
nadt utslag har Rådstufvurätten härå i målet utlåtit sig, att som makarna Jern¬ berg genom deras testamente af den 2. Okto¬ ber 1877. förordnat, att den af dem, som öfver¬ lefde den andra, finge sitta i orubbadt bo¬ uti sin lifstid med full dispositionerätt, dock med den inskränkning, att de femtio¬ tusen mark, som uti samma testamente tillförsäkrats en deras fosterdotter, finge af den efterlefvande under dess lifstid en¬ dast förvaltas, samt Kommerserädinnan senberg, som öfverlefvat sin bemälde man, sålunda varit berättigad att med sådan enskränkning genom testamente förfoga öf ver makarna Jernbergs bo uti dess helhet och icke endast öfver sin egen andel i bo¬ et och afkomsten från sin mans andel; alltså fann Rådstufvurätten Kommerse rådinnan Jernberg uti nu klandrade te¬ stamenten icke hafva öfverskridit sin rätt härutinnan; hvarföre och då testamente nas lagliga tillkomst och innehåll i öf¬ rigt icke ifrågasatts, Rådstufvurätten pröfvade rättvist, i stöd af 1. SS: 16. kap. och 5. SS: 17. kap. A. B. äfvensom Kongl. förord¬ ningen den 19. Augusti 1762. förkasta käro¬ målet i dess helhel såsom obefogadt, jemte det, i anseende till sakens beskaffenhet, rät¬ tegångskostnaden parterne emellan qvitta des. Hofrätten, under hvars pröfning Yrjö Kil¬ pönen och hans medparter i vadeväg dragit saken, har medelst dom den 25. Februari 1899. låtit vid Rådstufvurättens förenämn¬ da utslag bero. Uti Hofrättens dom hafva Yrjö Kilponen och hans medparter i underdanighet an¬ hållit om ändring. Hvad sålunda förelupit samt handlin¬ garna i målet vidare innehålla har Kej¬ serliga Senaten tagit i öfvervägande; och alldenstund inbördes testamentet af den 2. Oktober 1877. genom att framst bestäm¬ ma, del den öfverlefvande makan skulle ritta i orubbadt bo under sin lifstid, tydligen angifver, att de laglige arfvin¬ garnes rätt bibehållits, ehuru utöfningen af densamma uppskjutits till tiden för den senare aflidna makans död; fördenskull och emedan den dispositions rätt, som genom samma testamente till lagts den efterlefvande makan, vid anfördt
462939065_0165
462939065
förhållande icke kan anses innesatta rätt att ge¬ nom testamente förfoga öfver den andra makans qvarlåtenskap, pröfvar Kejserliga Senaten rätt¬ vist, med ändring af Rådstufvurättens utslag och Hofrättens dom, förklara de i Kommerse¬ rädinnan Jernbergs förenämnda testamente af den 11. Juni 1859. och tillägg dertill af den 24. Januari 1890. förekommande förfoganden till förmån för ett barnhem i Kuopio stad icke utgöra hinder för Yrjö Kilponen och dennes medparter att af Kommerserådet Jernbergs i lifstiden egda lott i boet utfå hvad dem djes lagligen i grund af arfsrätt efter Kom¬ merserådet Jernberg kan tillkomma, hvar¬ emot vid Hofrättens dom, såvidt Yrjö Kil¬ ponens och hans medparters talan i öfrigt förkastats, kommer att bero. Det att, som veder¬ bör, till underdånig efterrättelse länder. Hans Kejserliga Majestäts Högaskomn, Dess Senat för Finland: A. af Nyborg. S. 11. Länglig A. af Nyberg. 1. dl Kungberg Oscar Gylling Lindvig Blenberg August Nybergk Henr. Borenius C: Åklagenstnad Vuhard Ederton. Kans Palmi Den 9. Mars 1900. 3o Man. Kejserliga Majestäts Högme nämn¬ Ders Senals för Finland dem uti ett¬ på nedsall sessionsskilling, från Åli¬ Hofrätt inkommit mål emellan Hand¬ landen Sigfrid Salomon Pirans hu¬ sku Näinen Annila Siren, från Helsingfors stad sökande, samt Mänd¬ landene i Nikolaistut August Par¬ sel och Karl Magnus Johansson, så som syssloman uti Handlanden Si¬ låns till konkurs upplåtna bo, uti blifne svarande, angående fordran. Simon uti Kejserliga Smeden för Finland och Dess Justitia De¬ partement. i Helsingfors, den 9 Mars 1900. Kejserliga Senellen har låtit hand¬ lingarna i målet sig föredragas och af dem inhemtal följande: Sedan Handlanden Siren, medan han varit besult i Nikolaistuel, uti en den 1 Mars 1895 till Rådstufvurätten der¬ städes ingifven skrift anhållit att få på en gång afstid att sin egendom till sina beroenärens förnöjande och Nämna Armeda Sven i sammanhang härmed Sajö 3831 C G. G.S - Årl T. S. No 299. Tag 221. Rb. 1879
462939065_0166
462939065
ansökt om boskilnad, sin har Rådstuf¬ varätten medelst den 16. September 1895. i omförmälda konkurs och laskilnadsmål gifven dom beviljat Nämna Armedel Simon boskilnad, räknad från den 11. Mars 1895. Sedermaa hafva Handlanden Lars¬ sel och Johansson, i deras förberörda egenskap, efter utverkad stenning å Naima Amanda Siren, inför Rådstaf verätten i Helsingfors den 16. September 1898 anfört: att Nämä Armida Si¬ ren jemte andra arfvingar efter den 26. Januari 1894 i Borgå stad afled¬ ne Kommunalädet Johan Ludvig Retks derförinnan hådangångna för sta hustru Johanna Emilia Roth. vid Rådstufvaren i sistnämnde stå emot Kommunaliädet Kolho efterlem¬ nade enka Johanna Henriette Elisa let Rolte utfört talan om upphäfvande af ett emellan Kommunalradet Rötti och Johanna Henriette Elisabet Ruth den 11 September 1878 upprättadt inbördes testamente, såvidt Johanna Emilia Ruths arfvingar derigenom par¬ kiints rätt till hälften af qvarlåtenska¬ pen i Kommunalradet Rothes efter lemnade bo samt om Johanna Kon¬ rielte Elisabet Ruths förpligtande att till Nuoma Armida Pirin och hennes nedparter afträda hälften af sagda par¬ låtenskap; att Rådstupurällen i anled¬ ning deraf medelst utslag den 1 Juli 1895 ej mindre upphäst berörda testa mente till den del detsamma skedde emot den rätt, Naima Arinda Pirin¬ och hennes medparter tillkomme på rand af ett emellan Kommunalrådet Roth och Johanna Emilia Rette upp¬ rättadt inbördes testamente af den 16. Juli 1864, on ålagt Johanna Ronniette Elisabet Rötte att senast till skifte upplåta Kommunalrådet Rätten och Jo¬ hanna Emilia Kolho gemensamma lo, vidant det blifvit förtecknadt vid den 1 September 1864 verkstäld uppteck ning efter Johanna Emilia Röthe, i af¬ seende å utbrytande af den lott i hälf¬ ten af boit, som jemlikt nästnämnda testamente tillkomme i Väänä Amanda linen och hennes medparter, hvilken till
462939065_0167
462939065
Johanna Henricelle Elisabet Ruth skyl¬ digkändes att genast med derå från Kommunalandet Ruths dödsdag den 26. Januari 1894 löpande sex procents år, lig ränta utgifva åt Näoma Armida Siren och hennes medparter; att ett Hofrätt, under hvars pröfning målet dragits, genom den 31 Juli 1896 gif¬ ren dom låtit vid Rådstufvurättens en¬ ordade utslag bero; att Johanna Hen¬ rintti Elisleket Noch emellertid, innanaf¬ rättens nämnda dom utgifvits, med sina och parter den 28. Mars 1896. träffat förlik¬ ning i saken sålunda att Johanna Em¬ lia Ruths arfvingar och desses måls¬ män skulle frångå sin omförmälda klandertalan i alla delar emot det att Johanna Minulle Elisabet Ruth åt¬ desse på anfordran erlade i ett för allt trettiotusen mark, hvaraf Naima Ar¬ meda Simons anfart skulle insättas bank eller lemnas ogulden tills i behörig ordning afgjorts om hon eller Handlanden Pirans konkursmassa vaa¬ berättigad att utfå arfvet efter Johan¬ na Emilia Rötte till större eller må¬ dre belopp, hvilket sedan finge lyftas af den utaf dem, hvilken detsamma tiller¬ känts; att fordringsärene i berörda kon¬ kursmassa äfven gifvit sitt bifall till den ingångna förlikningen; samt att Nämä Armida Svens andel af för¬ likningsbeloppet med ettusen mark öf¬ rekommats i Hofrättsassessorn Ernst äng¬ dahls vägo tills domstol utlåtit sig om hvem ifrågakomna medel rätteligen tillborde. Och emedan Naima Amanda Piréns rätt till arf efter Johanna Emelen Rött uppstått i följd af Kommunal rådet Rotks frånfälle den 26 Januari 1894. och således tidigare än makarne liéns Co upplåtits till konkurs, och Tämä Armida Svéns rätt att emot Johanna Henriette Elisabet Rette göra gällande sitt antydda arfsanspråk för¬ ty öfvergått till makarne Serens konkurs massa samt ifrågavarande rätt inbin¬ gat ettusen mark men Nämä Armeda Siren vägrat att till konkurs massan öfverlåta detta belopp, hafva Handlandene Lasset och Johansson påstått Nämä Armeda Sirens för¬ 44
462939065_0168
462939065
pligtande att till konkursmassan genast afstå sagda ettusen mark, dock efter afdrag af de nödiga kostnader Nät¬ ma Amanda Pirén kunde styrka sig hafva haft i och för utbekommande af förlikningssumman. I saken hörd, har Nämä Anni da Sven framhållit att henne vid Kommunalandet Kolho död icke till¬ fallit något, alldenstund hon genom testamente varit utesluten från all arfs¬ rätt och detta testamente aldrig genom dom, som vunnit laga kraft, upphäfte, utan tvärtom genom att arfvingarna med testamentstagaren ingått förlikning blifvit beständande, i följd hvaraf Nä¬ ma Amanda Tiin icke bekommit nå¬ get arf efter Johanna Emilia Roth¬ Pid sådant förhållande och då Rät¬ ma Amanda Tisen genom förliknin¬ gen den 28. Mars 1896 förvärfvat sig ifrågavarande medel, samt Ant¬ ma Amanda Siren genom förberörda kenhusdom tilläkänts enskild rätt till att den egendom, som efter den 11 Mars 1895 genom arf, gäfva, te¬ stamente eller annorledes henne till¬ jolle, har Naima Armida Siren emotsell käromålets förkastande. Men för den händelse att Handlanden Si¬ rens konkursmassa ansåges hafva nä¬ gen rätt till oftanämnda medel, har Näoma Amanda Siren anmärkt, att konkursmassan ej i något fall kunde tillakännas mera än hvad Näimä¬ Amida Siren enligt arfsrätt skulle till¬ fallit om testamentet af den 11 Feb¬ tember 1878 i laga ordning upphäfte samt Kommunalädet Rättes och Johan¬ ja Emilia Rotter bo jemlikt Hopat¬ tens dom af den 31 Juli 1896 skiftats sådant det blifvit förtecknadt den 1. September 1864 efter Johanna Emilia Koth, eller, då boets behållning ut¬ jest adestentusen trehundra sjuttio¬ fyra mark aderton penni och Näd¬ ma Amanda Sirén varit arfsberätti gad till en trettiondedel af hälften deraf, trehundra sex mark tjugu tre penni. Sedan Handlanden Lasselahje¬ hansson bemött Näimä Armiida Si¬
462939065_0169
462939065
rens svaromål, har Rådstufvurätten den 15 Oktober 1898 afkunnat utslag i målet och på upptagna skäl förkastnt käromålet. Hofrätten under hvars pröfning Handlandene Lassed och Johansson gemensamt i väderig dragit saken, har medelst dem den 31. Augusti 1899 utlåtit sig deri; och alldenstund Nämä Amanda Sirens rätt att till¬ träda arf efter Johanna Emilia Roth vidtagit vid Kommunalandet Kolkis den 26 Januari 1894 linade död och således innan Handlanden Pirén upplåtit makarne Simons bo till hin¬ kurs, samt Naima Amanda Si¬ rens rättighet att emot Johanna An¬ rielte Elisabet Rötte göra gällande sitt ofvanbeskrifna anspråk på arf efter Johanna Emilia Ruthi förty min¬ ste anses hafva öfvergått till makar¬ ne Svens konkursmassa, forden¬ skull och då sagda arfsanspråk ge¬ nom omordade förlikning af den 28. Mars 1896 blifvit faststäldt sålunda att Nämä Arneida Si¬ rens andel i arfvet efter Johanna Emilia Roth bestämts till ettusen mark, hvilka öfverlemnats i Hofrätts assessom Engdahls värjo tills det genom laga rättegång afgjorts huru¬ ida makarne Simons konkursmassa eller Naima Armida Sirén egde lått¬ re rätt till nämnda medel, härstaf¬ rätten, med anding af Rådstufvu¬ rättens utslag, förklarat att omtvista¬ le ettusen mark tillbonde makarne läsens konkursmassa, hvilken alltså o¬ le att lyfta desamma, efter afdrag loek, på sätt Mandlandene Lasset och Johansson medgivit, af de nödiga hostnader Nämä Armoda Sven hun¬ de styrka sig hafva fått vidkännas för förlikningssammans utbekommande om hvilka kostnader belopp Naima Armida Siren fingo särskildt med ken¬ kursmassan i laga ordning tvista, der¬ ort godvillig öfverenskommelse derutinnan dem emellan icke träffades. Uti Kefrättens dom har Nämä Armida Sven i underdånighet an¬ hållit om ändring.
462939065_0170
462939065
Hvad sålunda förelupit och hand¬ lingarna vidare innehålla har Ry¬ serliga Senaten tagit i ofvangande samt finner Nämä Armida Siren icke hafva anfört skäl till ändring i Hefvultens ofvanberörda dem, vid hvil¬ ken förty kommer att förblifva. Det alle, som vederbör, till underdång ef¬ terrättelse lander. I. Hans Kejserlige Augustits Nämndinen, Ders Sonat för Finland: S. W. Hauberg Och Gylling G. Haugenskiad David Johanet G. Haugenskiad David Johanet Antin Karunen Maaliskuun 10. päivänä 1900. Keisarillisen Majesteetin Korkeassa Nynessöö, Känen Suomen Senaallinsa tuomio nostora halla Wiipurin Hovioikeudesta tulleeseen juttuun, jossa Kauppias Lauri Kärkkäi¬ nen, Iisalmen kaupungista, ja Herastuo¬ mari Aapo Lämsä, Kiuruveden pitäjän Niemisjärven kylästä, toimitsijamiehinä samassa kylässä asuvan Maakauppi aan Matti Tenhusen ja hänen vaimon¬ sa Miina Tenhusen konkurssiin luovu¬ tetussa pesässä, ovat hakijoina sekä Talollinen Matti Pennanen, niinikään Niemisjärven kylästä, tulematta jää¬ neenä vastaajana, ja joka juttu kes¬ kee omistusoikeutta kiinteistöön. An¬ nettu Keisarillisessa Suomen Senaatissa ja Sen Oikeusosastossa, Helsingissä, Maaliskuun 10. päivänä 1900. Keisarillinen Senaatti on Itselleen esityt tänyt juttuun kuuluvat kirjat ja niistä saa¬ nut seuraavat tiedot: Kiuruveden pitäjän kärätännan Kih¬ lakunnanoikeudessa on Matti Pennanen, Lauri Kärkkäiselle ja Aapo Lämsälle tii¬ mittamansa haasteen nojalla, lausunut, et¬ tä Matti Pennanen oli Marraskuun 27. päi¬ Läsnä: Sk: H. - K. B. - Lb. R. F. W. R. N: 289. På 44. R. B.
462939065_0171
462939065
vänä 1896. tehdyllä kauppakirjalla kahden¬ tuhannen kahdensadan markan suurui¬ sesta, täydelleen suoritetusta kauppahin¬ nasta Matti ja Miina Tenhuselta osta¬ nut heidän sitä ennen omistamansa Nie¬ misjärven maatumaniityt sanotussa Nie¬ nisjärven kylässä ja sen jälkeen välikir¬ jalla Heinäkuun 8. päivältä 1897. saman¬ vuoden kesäksi vuokrannut mainitut nii¬ tyt Matti ja Miina Tenhuselle; sekä että Lauri Kärkkäinen ja Aapo Lämsä, sitten kuin Matti ja Miina Tenhunen, Joulukuun 3. päivänä 1897. siitä tekemänsä anomuk¬ sen johdosta, olivat asetetut konkurssiti¬ laan, heidän konkurssipesänsä uskottuina miehinä olivat konkurssipesän hallussa pitäneet kysymykseen tulleet niityt ja kieltäytyneet luovuttamasta niitä Matti Pennaselle, jonka tähden Matti Pennanen on vaatinut, että Lauri Kärkkäinen ja Aapo Lämsä, heidän äskemmainitussa ominaisuudessaan, velvoitettaisiin jättä¬ mään sanotut niityt Matti Pennasen va¬ paaseen hallintaan. Kanteesta kuultuina ovat Lauri Kärk¬ käinen ja Aapo Lämsä, kiistien Matti ja Miina Tenhusen myyneen puheenalai¬ set niityt, väittäneet että edellämainittu välikirja Marraskuun 27. päivältä 1896. oli ainoastaan Matti Pennasen puoltami¬ seksi tehty valhekauppa; minkä vuoksi ja kun samat niityt, joista Matti Pennanen i ollut mitään hintaakaan suorittanut, niinmuodoin olivat sanottuun konkurssi¬ pesään kuuluvat, Lauri Kärkkäinen ja Aapo Lämsä ovat anoneet kanteen kyl¬ käämistä. Kihlakunnanoikeus on, kuulusteltu aan asiassa myöskin Matti Turhusta, Maa¬ liskuun 23. päivänä 1898. julistamallaan päätöksellä, mainitsemistaan syistä, kyl¬ jännyt Matti Pennasen jutussa ajaman kanteen. Hovioikeus, jonka tutkittavaksi Matti Pennanen oli veteamalla saattanut asian, on Tammikuun 21. päivänä 1899. siinä an¬ tanut tuomionsa ja katsonut, että kysy mykseen tulleessa, ennen Matti ja Miina Tenhusen konkurssia tehdyssä kauppakir¬ jassa selvään oli tarkoitettu Matti ja Mii¬ na Tenhusen sitä ennen omistamien niit¬ tyjen omistusoikeuden luovuttamista Matti
462939065_0172
462939065
Pennaselle sekä ett eivät Lauri Kärkkäinen ja Aapo Lämsä olleet voineet näyttää, että he olisivat oikeutetut konkurssipi¬ rälle pidättämään sanotut niityt; minkä tähden Hovioikeus, kumoamalla Kihla¬ kunnanoikeuden päätöksen, on velvoit¬ tanut Lauri Kärkkäisen ja Aapo Lämsän, Matti ja Miina Tenhusen konkurssipesän uskottuina miehinä, Matti Pennasen va¬ paaseen hallintaan heti luovuttamaan puheena olevat niityt. Hovioikeuden tuomioon ovat Lauri Kärkkäinen ja Aapo Lämsä, jotka sillä välin ovat määrätyt Matti ja Miina Tenhusen konkurssipään toimitsijamie¬ hiksi, alamaisesti anoneet muutosta. Mitä näin on tapahtunut ja asia¬ kirjat sen lisäksi sisältävät on Keisa¬ rillinen Senaatti ottanut tutkittavakseen, ja koska Matti ja Miina Tenhunen ky¬ symyksessä olevan välikirjan mukaan Marraskuun 27. päivältä 1896. ovat Matti Pennaselle myyneet edellämainitut maa¬ tumaniityt eikä ole todistettu Matti ja Miina Tenhusen sekä Matti Pennasen täl¬ lä välikirjalla tarkoittaneen toisenlaista välipuhetta, kuin minkä sama kirja sisäl¬ tää, eivätkä Lauri Kärkkäinen ja Aapo Väin¬ sä muullakaan perustuksella ole näyttäneet olevansa oikeutetut, Matti ja Miina Tenhu¬ sen konkurssipesän toimitsijamiehinä, kon¬ kurssipesälle pidättämään sanotut niityt, katsoo Keisarillinen Senaatti oikeaksi jättää asian sen loppupäätöksen varaan, johon Ho¬ vioikeus on ylläkerrotulla tuomiollaan johtunut " Tätä kaikki asianomaiset alamaisuudessa noudattakoot¬ Keisarillisen Majesteetin Korkeassa Simessä, Känen Suomen Senaattinsa: 1. W. Drengders - Henr. Berenius. 1. W. Kragders - Henr. Berenius. Nikard dertam¬ Ludvig Chreberg. Vilhelm Blåfield
462939065_0173
462939065
Den 14. Mars 1900. från Päijälä by i Kuhmois socken, ge¬ sökande, samt Mjölnaren Herman Ojanen, Bönderne Gustaf Heikkilä, eller Kuittinen, Johan Lapikäytävä Erik Mikkola och Gustaf Adolf Jaakkola, jemte Bondesonen Emil Mikkola, från Löytäne by i Längel¬ mäki socken, Bonden Emanuel Went¬ tola, från Tupiala by i Kuhmois soc¬ ben Bondeenkan Ida Mulkoila, från berörda Löytäne by, och Bonden Pro¬ mas Jussila, från Sääskylä by i Län¬ gelmäki socken, svarande, angående rätt till en del af valtenkraften i Leppäkoski benämnda före inom Leppä¬ koski hemmans i Toijala by egor. Gif¬ ven uti Kejserliga Senaten för Finland och Lars Juntila Departe¬ ment i Helsingfors den 14. Mars 1900. Kejserliga Senaten har låtit hand¬ lingarna i målet sig föredragas och Öfver: Aaf A. H. B. L. E. R. F. K S. No 303. Pag 210. R.D. 1898 I Hans Kejserliga Majestäls Kyr dem Finsk öfver¬ Dess Senats för Finland dom uti ett, sittning af på nedsatt reverssökilling, från Åbo Kejserliga Hofrätt inkommet mål emellan Bon Senatens dom den Johan Leppäkoski eller Korkinen, medföljer och ten Johan Leppäkosl eller Mockinen medföljer ori¬ ginala elpe¬ ditionen
462939065_0174
462939065
af dem, bland annat, inhemtal: att sedan Guvernörsembet å Tava¬ stehus län genom utslag den 17. Mars 1848. beviljat Leppäkoski hemmans dåvarande egare rätt att i Leppäkoski förs anläg¬ ga en tullmjölqvarn med ett par de nar samt Kejserliga Senatens Ekonen mie Departement, hvarest egarene till Ollelo och Mulkoila hemman i Löylä ne by besvärat sig öfver sagda utslag medelst utslag af den 4. December sam¬ ma år fastståll Guvernörs embetets öfver¬ klagade utslag i öfrigt, utom att näst berörda två hemmans egare lemnats op¬ fet att vid vederbörlig domalol i laga ordning väcka särskild talan om före träderrätt till eller delaktighet i nämn¬ dagvarninrättning, så hafva Åldele och Mulkoila hemmans egare instämt uppå koski hemmans egare till Häradsrätten i Padasjoki sockens och Kuhmois bo¬ hells tingslag samt derstädes yrkat att enär Ollila och Mulkoila hemmans egare från urminnes tid haft uteslu¬ lande rätt till det qvarnställe, der till mjölqvarnen vare bestämd att inrättas. antingen framför Leppäkoski hemmans innehafvare, hvilka icke hade någon rätt till samma qvarnställe, få bygga sag¬ de qvarn eller och, derest sådant icke kunde bifallas åtminstone erhålla rättighet att gemensamt med Leppä koski hemmans innehafvare deltaga, uti qvaranläggningen; hvarom Härads rätten medelst utslag den 28. Mars 1851. yttrat sig och funnit ådagalagdt vara att innehafvarene af Olleb och Mul¬ boila hemman sedan arminnes tid å del ställe i Leppäkoski förs hvarest ifrå¬ gakomna tullmjölqvarn blifvit bestämd att antäggas oqvaldt innehaft och begag nal en qvarn för husbehofsmäld samt för densamma uti qvarnfull till kro¬ nan årligen skattat med en tunna fem lon kappar spanmål; hvarför och då Otila och Mulkoila hemmans egare således, jemlikt 1 och 3. SS: SS 15. kap. J. B. bade urminnes häfd äfven till sjelfva qvarnstället, men Leppäkoski hemmans innehafvare deremot icke visat annan rätt till sagda ställe än att detsamma vore beläget inom Leppäkoski hem¬ 51
462939065_0175
462939065
mans egenmåde, Häradsrätten, med utestutande af Leppäkoski hemmans innehafvare från all rättighet till den omtvistade qvarnanläggningen, tilldömt Ollila och Mulkoila hemmans egare företrädesrätt till densamma; hvilket utslag Lagmansrätten i Nylands och Tavastehus lagsaga uti dom af den 15. Februari 1852 gillat och faststält; hvar¬ vid Åbo Hofrätt medelst den 14. Decem¬ ber 1852. gifven dom låtit bero: samt att en af Leppäkoski hemmans egare Bonden Jöran Leppäkoski senare emot Alek och Mulkoila hemmans egare vid nämnde Häradsrätt utfort talan om ej mindre klander af en utaf till landtmätaren Alexander Wilhelm Wahl¬ roos den 5 December 1854. verkelald förrätt¬ ning, hvarigenom ett tunnland af Leppä¬ koski hemmans mark blifvit utpålade till tomtplan för Alle och Mulkeila hem¬ mans i Leppäkoski förs anlagda till¬ mjölqvarn, än nästsagda lägenheters egares förpligtande att samma mark till Jöran Leppäkoskis fria begagnande afträda; uti hvilket mål Lagmans¬ vällen, sedan Häradsrätten godkänt Jo¬ ran Leppäkoskes talan, medelst dom af den 5. November 1856, enär ur att till Lagmansrätten inlemnadt, af Landandt mätaren Henrik Johan Elmberg, den 28 November 1854. utgifvet bevis och ett emma dag utfärdadt utdrag ur den öf¬ ver Leppäkoski bys egor upprättade, af Häradsrätten den 21 Mars 1831. faststälda karla framginge, att ett stycke jord af ett tunnelands vidd funnes upptaget så som tomtplan för ifrågakomna qvarn ej mindre uti delningsinstrumentet öfver¬ Leppäkoski hemmans egor, än å förenämn¬ da karta, upphaft Häradsrättens mål vädjade utslag samt förkastat Jöran Leppä¬ koskis talan; hvilken dom blifvit af Åbo Hofrätt genom den 10. Juni 1857. gifven dom till efterrättelse fast stäld. Sedermera hafva Gustaf Heikkilä, såsom egare till Heikkilä kallade en¬ fjerdedel af Olle hemman, Erik Mik¬ kola såsom egare till Mikkola benämn¬ la hälft af samma hemman, Gustaf Adolf Jaakkola, i egenskap af förmyn¬
462939065_0176
462939065
dare för omyndiga Bondedottern Aina Maria Johansdotter, hvilken är egare till återstående, Tuomaala kallade, fjerdedel af Otila hemman, Johan Lapikäylävä, såsom egare till Lapikäylävä eller en tredjedel af Mulkaila hemman, samt Ida Mul¬ koila och Thomas Jussila för den öfriga Isotalo benämnda, andelen af Mulkaila hem¬ man, hvilken eges af Ida Mulkoila och hennes omyndiga, under Thomas Juurilas förmynderskap stående barn, medelst af handling af den 21. April 1892. upplåtit Otila och Melkoila hemmans i Leppä koski fors befintliga qvarn på arrende åt Herman Ojanen för en tid af fjor¬ tan år samt uti en annan skrift af den 4. Maj 1894. erkänt, att de derfövin¬ nan medgifvit Herman Ojanen till stånd och rättighet att å sagde qvarns mark uppföra en mindre väg och till dess drifvande leda vatten ifrån qvar¬ nens ränna Emellertid har Herman Ojanen, för egen det och såsom ombud för Gustaf Heikkilä, Johan Lapikäylävä, Emil Mikkola och Emanuel Kenttola, uti en till Gu¬ vernören i Tavastehus län den 9. April 1894. ingifven skrift anhållit om tillständ att i gång sälla sin i Leppäkoski fors redan färdigbyggda vällensåg och att i sådant afseende författningsenlig syn på stallet måtte föranstaltas samt att synes¬ äfven skulle omfatta samma vallen brefts användande för ett mejeri hvil¬ het Herman Ojanen, Gustaf Heikkilä, Johan Lapikäylävä, Emil Mikkola och Emanuel Wendtola i bolag ämnade an¬ lägga. I anledning häraf har Guvernörsen betet i sagda lån anmodat tillrekts in¬ geniören i Westi Tavastlandshu dertiktet att försätta den af Herman Ojaren be¬ gärta synen, hvarefter Ingemären A¬ Ahonen, på förordnande af Lietriktnings nioren August Fredrik Hildén den 22. Maj 1824 verkställ ifrågavarande syn, och har Herman Ojanen vid syntillfället återhemlat sin ansökning med anhållan tillika att få i mjölqvarnen inrätta att annat denför och ett grenverk samt att i sägen, utom sågramen, anbringa en ickelsag och en pertingfvel; hvaremot
462939065_0177
462939065
Johan Leppäkoski, såsom egare till Loppä¬ koski hemman, metsagt Herman Ojanens ansökning på den grund, att vattenkref¬ ten i forsen blefve otillräcklig att sam¬ tidigt drifva en på motsätta eller sedan sidan af försen befintlig, till Leppakoski hemman hörande såg, hvilken inrättning såsom holigen äldre än qvarnen, borde hafva företrädesrätt till vattnets nyttjan¬ de, jemte det Johan Leppäkoski äfven an¬ märkt att Herman Ojanens såg och till en del också det dåmera uppförda me¬ jerist vore bygda på sjelfva vällendraget och icke på qvarntomten, ehuru Ojunen icke egde rätt att utstäcka sina emott ningar längre än till en långs qvarn husets mot vattendraget vittande vägg dagen linie. Sedan Ingeniören Ahonen i förrätt¬ ningsinstrumentet antecknat, bland an¬ nat, att vattnet såväl till qvarnen som till Leppäkoski hemmans såg leddes medelst rännor, som lage sin början från en gemensam, hvars öfver hela vallendraget lyget dam samt innehade en bredd, qvarnrännan af 1/52 meter och sågrannan af 2.d meter, jemte det qvarn rännans körkethöjd vore SS 99 mela och sågrännans SS. 75. meter öfver komparations lanen äfvensom att från qvarnrännans redre ända en särskild ränna vore ledel till Herman Ojanens sagimrättning hvar emot någon valtenledning till myöriet icke funnes, utan detsamma komme att blifvas med antingen från sägen eller qvarnen ledd vattenkraft, har Ingeniören thonen afgifvit utlåtande i saken och alldenstund samtlige delegare uti före nämnde qvarn skriftligen gifvit till¬ stånd till inrättande af ifrågakomna såg och mejeri samt till deras derfvande med vatten från qvarnens ranna, utan att densamma på något sätt ändrades eller förstorades samt derigenom hvarken någon skada tillskyndades öfver eller rågivättnings rättigheter kranktes, helst wärmännen vore 0:34 mela emalare en nyssberörda sågimrättningsränna och lemnas bröskel åter 1,24. under lagre än qvarnrännans fördenskull och då hvar ken kungsådan komme att stängas eller 54 underbyggare eller Leppäkoski hemmans
462939065_0178
462939065
af ålder bestående förhållanden i af seende å valtnets uppdämning att för¬ ändras genom de tillämnade vatten veken samt såväl sågen som mejeriet vore belägna inom qvarn tomtens råg och med afseende å sitt låge till sjelfva vattendraget ej heller förorsakade något förfång, har Ingeniören Ahonen första¬ git det måtte åt Herman Ojanen med gifvas tillstånd att drifva sågen och mejervit samt att derlill taga vatten. på sätt betningarna redan vore inrätta de äfvensom att utvidga qvarnen med ell par stenar; hvarhos Ingeniören Ahonen tillstyrkt att Herman Ojanen, då nu tilligt vore att qvarnen, såsom varande en tidigare inrättning än Johan Leppä¬ koskis såg, borde hafva åtminstone lika¬ rätt till vallnet i förren som sågen, jemväl måtte förunnas rätt att göra qvarnrännan lika bred och dess tio¬ skel lika hög som Leppäkoski sågs rän¬ na och höskel, om Ojanen eller qvarn¬ egarene ansäge sin fördel sådant för dra, dock på särskilda af Ahonen när¬ mare angifna vilkor. Derefter har Johan Leppäkoski den 13. September 1894. Ell Guvernören inkommit med en skrift, hvari han icke allenast återhemtat sitt påstående om att vatten¬ massan i Leppäkoski fors genom de tillämnade två nya valtenverken blefve till den grad tagen i anspråk, att Leppä¬ koski såg knappart kunde hållas i gång utan och vidare anmärkt, att då Atteli och Mulkoila hemmans egare endast på grund af urminnes häfd fätt rätt till qvarnställe inom uppäkoski hem¬ mans egor, sagde rätt borde lokas ytterst inskränkt och således icke anses inne¬ låtta befogenhet för qvarnigarene att använda forsen till andra ändamål¬ än för qvarnen; hvarför Johan Leppäkoski notagt ej mindre vattenkräftens i förren¬ begagnande till drifvande af Herman Ojunens såg och förberörda bolagsmejeri än den af Herman Ojanen begärda utreda ningen af qvarnen, jemte det Johan Leppäkoski anhållit att få vid veder förlig domstol i bevis luda sina upp¬ gifter; derå Guvernören medelst resa lution af den 2. Oktober 1894 i ärendet 155
462939065_0179
462939065
utlåtit sig att emedan Johan Leppäkoski förvägrat Herman Ojanen rätt till ifrå¬ gavarande vattenkräft samt yrkat att få lagligen bevisa sin bättre rätt der¬ till, ty förvisades saken i detta afseende med stöd af stadgandena uti 31 SS. af förordningen den 23. Mars 1868. angående vallenledningar och vattenverk, till hand¬ läggning och afgörande af vederbörandes Häradsrätt. Med anledning häraf hafva Her¬ man Ojanen Gustaf Heikkilä, Johan Lapikäytävä, Emil Mikkola och Emanuel Wenttola till Häradsrättens i Kuhmois och Padasjoki socknars tingslag samman träde den 2 April 1895. instämt Johan Leppäkoski samt derstädes under åberopan¬ de af sin hos Guvernören gjorda an¬ sökning yrkat, att den bestridda rättig¬ heten till omförmälda strömfall måtte dem tillerkännas; hvarhos Erik Mikkola, Gustaf Adolf Jaakkola Ida Mulkoila och Thomas Jussila äfven för Rätta kommit samt till alla delar samtyckt till och förenat sig i Herman Ojarens och dennes medparters talan. I afseende å genmäle i saken har Johan Leppäkoski äfven återhemtat hvad han förut i saken anfört; hvarhos Johan Leppäkoski under rättegångens förlopp vi¬ dare framhållit: att den ursprungliga kungsådran i Leppäkoski fors fram¬ gått der egarenes till Otteli och Mal¬ koila hemman qvarn vore uppförd men att de af Herman Ojanen för sen bygda såg - och mejerikusen åtmin stone till en del sträckte sig infå Johan Leppäkoskis söder om den gam¬ la kungsådran belägna område af för¬ sen hvarför och då Johan Leppäkoski dessutom erfarit att Alek och Melkola hemmans egare i sjelfva verket ej ens hade eganderätt till annan del af förbe¬ rörda qvarstanut än den plats, der qvar¬ nen blifvit bestämd att uppföras, Jo¬ han Leppäkoski väckt särskild rätte gång angående qvarntandens afträdan se åt honom; samt att Ingemären Ihonens åsigt att qvarnen, såsom varande en tidigare inrättning än Jo¬ han Leppäkoskis såg, borde hafva och minstone samma rätt till försen
462939065_0180
462939065
som gälde för sågen, icke vare riktig, enär qvarnens egare icke hade annan rätt till vattnet i förren än den som nämndes i qvarnens findations utslag eller rätt att begagna forsens vattenkraft till drifvande af en qvarn med ett par stenar; hvarutom Johan Leppäkoski anmärkt, att Kejserliga Senatens Ekonomie Departement redan genom utslag den 18. Oktober 1839. gifvit tillstånd till anläggande af Johan Leppä¬ koskis såg, men meddelat utslag angå ende qvarnens grundläggning först den 4 December 1848, samt att Guvernörsum¬ betets redan omnämnda utslag af den 17. Mars 1848 innehille, bland annat, ett qvarnrämnan borde vara 31. alnar lång samt vid öfre ändan 3 alnar och vid qvarnen 1. aln bred samt att väll net i forsen icke finge höjas öfver deri berörda fispunkt, hvadan qvarnämnan, hvars längd för närvarande utgjorde 41. alnar och bredd äfven i nedra an¬ dan vore 1.32 mela, redan nu befunne sig i dagligt skick och blefve det ännu mer, om rännan, på sätt Inge¬ niören Ahonen föreslagit, skulle utvid gas till 2.06. metors bredd. På grund af alla dessa skäl och då i utslaget af den 17 Mars 1848. för öfrigt förordnats, att Leppäkoski hemmans egare icke alle nast borde noga iakttaga alla deri meddelade föreskrifter rörande qvarnens anläggande så kärt dem vore all be¬ gagna sig af dem genom utslaget förunnad förmon, utan och att de i möjligaste måtte borde söka undan födja de hinder, som för sågverhets gång på de tider, som sådant vore tillåtet, kunde uppstå, har Johan Leppä¬ koski anhållit om förkastande af Herman Ojunens och hans medpar¬ ters talan i dess helhet, jemte det Johan Leppäkoski förbehållit sig rätt att sår skildt få söka sine mölpartens förplig tande att försätta qvarnrannan i sådant skick, som i utslaget rörande tillstånd till qvarnens anläggning funnes utsatt talan målet haft den omgång hand¬ lingarna deri utvisa, har Häradsrätten hvarest parterne ömsesides anhållit om ersättning för sina kostnader i rättegån¬
462939065_0181
462939065
gen, medelst den 11. September 1897 afkun¬ nadt utslag utlåtit sig i saken; och jemte det Häradsrätten väl funnit hem¬ ledes tre i målet afhörde vittnen in¬ tygat, att kungsådran i Leppäkoski för äfven efter det ofvanomförmälda qvarn¬ tomt om ett sumlands vidd afrösats från Leppäkoski hemmans mark, gått emellan det nya såghuset och mejerat hvilka vittnesmåls beviskraft dock min skades derigenom, att andra i målet hörda vittnen icke kunnat laga på sin ed, att förhållandet varit sådant utan tvärtom vidgått att vattnets i forsenlopp äfven förut haft samma riktning som nu, har Häradsrätten, som annett sig ej heller eljest kunna vid denna omständighet fasta något större afseende, förklarat utredt vara att de af Olkte och Mulkoila hemman til¬ dade lägenheten egare, enligt Hofrät¬ tens omförmälda domar af den 14. December 1852 och den 10. Juni 1857. på grund af urminnes häfd såsom sagda lägenheten tillhörighet egde det å nämn¬ sidan af Leppäkoski förs befintliga qvarnställe med en dertill afskild ofvan¬ om försen börjande tomt längs försens norra strand samt att till nämnda lägen¬ beter alltså, jemlikt 1. SS: 20 kap. R. B. hörde hälften af den vattenkraft, som å sagda qvarnställe kunde tillgodonjutas; i anseen¬ de hvartill och då Johan Leppäkoski icke giltat visa, att de af Herman Ojunen och hans medparter tillämnade vattenverken komme att tränka den rätt till andra hälften af vallnet i försen, som tillhörde egaren af forsens södra sida Herman Ga¬ nen och hans medparter berättigades att bygga och drifva sagda vattenverk, likväl med iakttagande af de föreskrifter Ingenio ren Ahonens synentlåtande i sådant afse¬ ende innehölle; och blef Johan Leppäkoski derhos ålagdt att med trehundra mark ersätta sine motparter för deras kostnader i målet. Hofrätten, under hvars pröfning Johan Seppäkoski i väderag dragit målet, har ge¬ nom den 25 Juli 1898 deri gifven dom funnit Johan Leppäkoski hafva förebragt skäl till ändring uti Häradsrättens ut¬ lag hvarken beträffande den innehafvarene 159
462939065_0182
462939065
af de utaf Ollele och Mulkoila hemman bildade lägenheter tillerkända rätt att, såsom egare af omförmälda å norra sidan af Leppäkoski fors belägna qvarnställe med dertill hörande strandomräde, använda hälf¬ ten af vattenkräften i försen, eller såvidt sagda utslag innefattade att ifrågava¬ rande vid qvarnstället tillämnade nya vattenverk ej ådagalagts komma att med händigt till deras lage och beskaffenhet i någon mån göra intrång uti den rättig¬ het till andra hälften af forsens vatten kraft, som å dess södra sida finge tillgodo njutas; hvarför och då Johan Leppäkos¬ kis vederbehöll ej heller föranledde rättelse i berörda utslag, hvad angick den honom af Häradsrätten åhvälfda rättegångskost nadsersättning, vid utslaget i dessa delar skulle bero. Deremot vardt Häradsrättens derutöfver sträckta utlåtande, såsom opåkalladt af Hofrätten undanröjde Uti denna Hofrättens dom har Johan Leppäkoski i underdånighet anhållit om ändring genom ingifven deduktion, hvilken Herman Ojanen, Gustaf Heikkilä, Johan Lapikylävä, Gustaf Adolf Jaakkola, Emil Mikkola, Ida Mulkoila och Thomas Jus¬ vila i föreskrifven ordning bemält, Hvad sålunda förelupit och handlin¬ garna i målet vidare innehålla har RG¬ serliga Senaten tagit i öfvervägande samt finner Johan Leppäkoski icke hafva anfört skäl till ändring i Hofrättens nyssberör¬ da dom, vid hvilken fördenskull kom ma att förblifva; och kännes Johan Leppä koski derjemte skyldig att med åttatio mark godtgöra Herman Ojanen och dennes med¬ parter för deras kostnader vil svarande talans bevakande härstädes. Det alle, som vederbör, till underdång efterrättelar länder¬ Hans Kejserliga Majestäts Köpe Namn Dess Senat för Finland A. af Nyborg. Hen. Berenius A. af Nyborg. Hen. Berenius Ludvig Chreberg. Derhard dertam¬ Ludvig Chreberg. Perhund Adertonen, 1/3 del Anderskjer
462939065_0183
462939065
Maaliskuun 14 päivänä 1900. "Keisarillisen Majestetin Korkiassa Timvä, Hänen Suomen Senaattinsa tuomio¬ maksuitta Turun Hovioikeudesta tulleeseen nostojuttuun, jossa Eläke¬ mies Matti Matinpoika Seppälä, Sängelmäen pitäjän Eräslahden kylästä, on hakijana, sekä Talolli¬ nen samasta kylästä, Iisakki Vih¬ tori Lindfors, vastaajana, ja joka juttu koskee talon luovuttamista: Annettu Keisarillisessa Suomen Senaatissa ja Sen Oikeusosastossa, Helsingissä, Maaliskuun 14 päivä¬ nä 1900. Keisarillinen Senaatti on Itselleen esityttänyt juttuun kuuluvat kirjat ja niistä, mikäli nyt on kysymyksenä, saa¬ nut seuraavat tiedot: Sängelmäen ja Nuoreveden pitäjien käräjäkunnan Kihlakunnanoikeudessa on Matti Seppälä, haastateltuaan Iisak¬ ki Vihtori Lindforsin, vaatinut että, kos¬ ka Lindfors, jonka Kihlakunnanoikeus Joulukuun 5 päivänä 1887 oli määrän nyt nostamaan hannetta sen kaupan purkamisesta, millä Matti Seppälän vai Läsnä: A. af S. - G. L. - A. N. S. R. L. 6 No 305. Såg. 59. R. D. 1899
462939065_0184
462939065
mo Henrika Kaarlentytär oli Tammikuun 8 päivänä samana vuonna, Matti Sep¬ pälän silloisena holhoojana, aivan tarpet¬ tomasti myynyt Seppälän aviopuolisoi¬ den pojalle Kustaa Matinpojalle Matti Seppälän silloin omistaman, nyttemmen Iisakki Vihtori Lindforsille siirtyneen Sp¬ pälän perintötalon Eräslahden kylässä, oli laiminlyönyt sellaisen kanteen veroit¬ le panemisen, mainittu kauppa paret¬ taisiin ja Lindfors velvoitettaisiin. Mutti Seppälälle luovuttamaan sanottu talo. Asiasta kuulustettuna on Iisakki Vihtori Lindfors vastannut, että Kihlakun¬ nanoikeus oli päätöksessään Toukokuun 10 päivänä 1887 vahvistanut edelläkerrotun talonkaupan sekä ettei Lindforsia oltu mää¬ rätty hakemaan sanotun kaupan purka¬ mista vaan ainoastaan kuraattorina tut¬ kimaan Henrika Kaarlentyttären holhous¬ toimia ja sitten nostumaan sellaista kannetta tahi hakua, mihin Lindfors hu¬ li syytä olevan, minkä vuoksi ja kun Lindforsilla ei ollut aiketta ryhtyä vaa¬ timaan kaupan purkamista, Lindfors on anonut kannetta kumettavaksi ja Mat¬ ti Seppälän velvoittamista korvaamaan Lind¬ fersilla jutussa ollut kustannukset. Päätöksellä Maaliskuun 29 päivänä 1898. on tämän jälkeen Kihlakunnanoikeus asi¬ esta antanut lausuntensa ja katsonut kan¬ teelta puuttuvan laillista perustusta, jonka vuoksi se on kumottu ja Matti Seppälä ju¬ tun näin päättyessä velvoitettu korvaamaan Iisakki Vihtori Lindforsin siinä kärsimät belungit viidelläkymmenellä markalla Hovioikeus, jonka tutkittavaksi Matti Seppälä oli veteamalla saattanut asian, en tuomiella Helmikuun 9 päivänä 1899. jättänyt asian Kihlakunnanoikeuden pää¬ töksen varaan, minkä ohessa - Matti Seppä¬ lä on tuomittu velkapaaksi suorittamaan Iisakki Vihtori Lindforsille häneltä Hovi oikeudessa juttuun menneiden kulujen kor¬ vaukseksi neljäkymmentä markkaa. Tähän Hovioikeuden tuomioen on Mat¬ ti Seppälä alamaisesti anonut muutesta tänne toimittamallansa perustelmalla, johan Iisakki Vihtori Lindfors en sääde¬ tyssä järjestyksessä vastannut. Mitä näin on tapahtunut ja asiakir¬ jat sen lisäksi sisältävät on Keisarilli¬ 67
462939065_0185
462939065
nen Senaatti ottanut tutkittavakseen ja katsoo ett'ei Matti Seppälä ole esiintuo nut syytä Hovioikeuden ylempänä maini¬ tun tuomion muuttamisen, jonka varaan asia siis jääpi, minkä ohessa Matti Sep¬ pälä velvoitetaan suorittamaan Iisakki Vihtori Lindforsille häneltä Keisarillisessa Senaatissa juttuun menneiden kulujen korvaukseksi viisikymmentä markkaa. Tätä kaikki asianomaiset alamaisuudessa noudattakoot Keisarillisen Majestaten Korkeassa Simossö, "Hänen Suomen Senaattinsa: A. af Nyborg. Åklagenskiad Oscar Gyllung August Öfvergh¬ P. W: Lybeck. Den 17. Mars 1900 3.o Hans Kejserliga Majestäts Hägads Namn Som Senats för Finland dom uti att utan erlagda afgifter, från Ala Hof¬ rätt inkommit bevisionsmål emellan jone Grelssförvaltaren Christian Fredrik tyberg- Petusen, bosatt i Ruovesi socken sökande, samt Godsegaren Frihare Stor¬ man Sigrid Flandertskjöld - Nordenstam, från Luukko enstaka pidäkommissegan¬ dom i Kesilaks socken, uteblifven sva¬ rande, angående fordran: Gifven uti Kejserliga Senaten för Finland och Herr Justilie Departement, i Hel¬ singfors, den 17 Mars 1800 Köpeliga Senaten har låtit hand¬ lingarna i målet Sig föredragas och af lem inhemlat följande: Pål Häradsrätten i Lempula och Tei¬ laks socknars samt Nittijärvi kapells tings¬ lag har Christian Fredrik Syberg - Peter sen, efter Friherne Standertskjöld - Norden tom ågången stämning anfört, att Sy¬ berg Petusen, enligt aftal med Friherne landertskjöld - Nordenstam, varit antagen till förvaltare med närmare angifven lefven¬ het å Tuhan Andersson och Nordenstams ga 3. Mk. M. B. s. C. R. 3. 169 No 311. Såg. 17. R. D. 1899
462939065_0186
462939065
innehafvande Laukko och Pottijärvi pedvi¬ kommissegendomenur, belägna i Pesilaks socken och Pottijärvi kapell, senast för tiden från den 1 November 1892 till samma dag 1893, emot utfäst lin och stul, samt att, då Tiiheni Alander Eskjöld Nordenslam i Akkas¬ i 1893 förklarat sig sjelf ännu öfverlaga för¬ valtningen af sagda lägenheter, parterne emel¬ lan sålunda öfverenskommits att Nyberg Si¬ tusen likväl skulle qvarstanna i Frihen¬ Standertsgäld - Nordenslams tjenst för att göra Friherren förtrogen med förvaltningen och öfriga förhållanden å stället, hvarjemte Syberg. Pelusen fortfarande egde handhafva ledningen af det hela. Men emedan Syberg. Riksin kort derpå blifvit afhållen från godsets hufvudförvaltning, som öfverlemnats åt honom förut underlydande inspektoren å Tottijärvi gård; och Syberg - Pedersson derige¬ nom hos Ticheni Standertskjöld. Norden stam kommit i en helt annan och mera enderordnad ställning, än förenämnda aflå¬ och öfverenskommelse afsitt, samt Syberg Fi¬ tusen efter en under vinterne 1893 å Lauk¬ ko gård timad brand erhållit endast ett rum derstädes till bestred för sig och sin fallit äfvensom jemväl i andra afseenden, eller beträffande rättighet att å Laukko gård uppföda hömsahåll vid behof begagna häst från gården till sina resor, icke fätt åtnju¬ ta honom i ännämnda befattning tillbö¬ rande förmåner, så hade Syberg - Petersin¬ som under sadana förhållanden hvarken kunnat eller erlat qvarstanna i Frihene ständertskjöld - Nordenstams tjenst, den 11 April 1893 lemnat densamma. Och som Syberg¬ Pettersson hos Piiheni Flanderlskjöld - Norden¬ stam hade innestående sina löneförmåner för ifrågavarande tjenstlår, är af Syberg Petusén yrkadt Friherne Standertsskjöldser¬ denstams förpligtande att till Syberg Se¬ tervin utgifva lönen för nästnämnda tid tretusen sexhundra mark samt stat för tio och en half månader med fem¬ hundra åttatiosju mark nittiosex penni jemte ränta å dessa belopp från den 1. November 1893; hvarhos Syberg - Peter sen tagit i anspråk ersättning för si¬ na umgälder såväl i detta mål som i den rättegång Syberg - Petusen i enahan¬ da syste redan tidigare emot Friherre Flandertskjöld - Nordenstam anhängiegjort, 163
462939065_0187
462939065
men hvilken för den gången af förekommen anledning tills vidare lemnats beroende. I saken hörd har Frihene Standert¬ skjöld. Nordenstam godkänt till betalning i den Syberg Pehrsson för nämnda tjenste år utfästa lin och stut hvad som deraf be¬ löpte sig å tiden från tjenstavels början till den 11 April 1893, likväl med afdrag af stut för en och en half månad; hvaremot, mär Riiheni Handerskjöld Nordenstam velat qvarhålla Nyberg - Petusen i tjensten till den 1 November 1893 och Syberg i Peter¬ sen icke haft gillig orsak att före tjenste¬ årets slut lemna sin ifrågavarande be¬ fattning samt Tiihonen äfven utan rätts¬ gång skulle till Syberg - Petusen utgif¬ vit hvad honom å hans aflöning tilltont, Siiheni Flanderlskjöld - Nordenstum mot¬ sagt krafvet i öfrigt. Häradsrätten har härå medelst ut¬ slag, afkunnadt den 14. Februari 1898, ut¬ låtit sig i målet och förklarat det vara ut¬ redt att Christian Fredrik Syberg- Petusen den 1 November 1859 antagits till förvalta re å Friherne Stundertskjöld Nordenstams innehafvande Saukko och Tottijärvi fidi¬ kommeslägenheter emot åtnjutande af löne¬ förmåner, som från den 1. November 1890. dkjort årligen tretusensexhundra mark lön jemte slut, samt att Nyberg - Petersen, hvars anställning den 1 November 1842 ytter¬ ligare förngats på ett år, den 11 April 1893. emot Tiihan Standertskjöld - Nordenstams vil¬ ja lemnat sagda tjenst utan att af nämn¬ da löneförmåner hafva uppburit något; men alldenstund Nyberg Petusen icke gittat styrka att han egt skäl att före den aftalade ti¬ dens utgång skilja sig från sin ifrågava¬ rande befattning och Syberg - Klemän förty icke vore berättigad att af de honom till¬ försäkrade jormänerna utbekomma mera in hvad Friherre Sandertskjölde Norden¬ stam medgifvit till betalning eller för ti¬ len från den 1 November 1892 till den 11 April 1893, med afdrag af stut för en och en half månad, hvilken tid Syberg - Petter son af Friherre Standertsjöld - Nordenstam¬ åtnjutet fritt uppehälle; fördenskull all des Friherre Flandertsjöld - Nordenstam att, derest laga hinder icke mölte, emot qvitte till Christian Fredrik Nyberg Se¬ tusen utbetala lön ettusen sexhundra
462939065_0188
462939065
tio mark samt ståt, enligt af parterne godkänd uppskattning, tvåhundra sexton¬ mark femtiotvå penni; hvaremot Nyberg Petusins derutöfver sträckta fordringsgårds förkastades; och som Syberg - Pelosen ej ens kunnat påstå att Friherre Standertskjöld Nordenstam, efter det Kejserliga Senatens ofvanberörda utslag gifvits, velat innehålla de Syberg - Petersin i förestående måtto till¬ dömda löneförmånerna, underkändes den¬ nes anspråk på ränta; hvarhos Syberg Fe¬ tusen sjelf fingo vidkännas sina rätte¬ gångskostnader i målet. Hefrätten, under hvars pröfning Christian Fredrik Syberg Petusen i väderag dragit målet, har genom dom af den 20 Dom¬ ler 1898 låtit bero vid Häradsrättens ut¬ slag. Uti Kefrättens dom har Christian Fredrik Seberg Petersson i underdånighet an¬ hållit om ändring. Hvad sålunda förelupit samt handlin¬ garna vidare innehålla har Kejserliga Senaten tagit i öfvervägande samt finnes Christian Fredrik Syberg- Petersin icke hafva anfört skäl till ändring i Af¬ Vilhelm Måfield rättens omförmälda dom, vid hvilken för¬ fenskull kommer att förblifva. Det alle, som vederbör, till underdång efterrättelse länder I Mans Kejserliga Majeställs Mögar Nämn Dess Senat för Finland: s. W. Hansberg Ludvig Clönberg. Henr. Borenius. Richard Edestam.
462939065_0189
462939065
Maaliskuun 19 päivänä 1904. Keisarillisen Majestodin Korkiassa Timssä Hänen Suomen Senaattinsa tuomio¬ nostorahalla Viipurin Hovioikeudesta tulleesen, alempana kerrottavaan jut¬ tuun, jossa Kapteeni William Ruth, Kynin pitäjästä, on hakijana, sekä Kymin lauttausyhtiön lauttauspäät¬ likkö Insinömi Karl Appelberg yn¬ nä sanotun yhteen johtokunnan ja senet Konsulit Daniel Brunila, Tii¬ purin kaupungista, ja Kristian Heht¬ Kotkan kaupungista, sekä Sahani¬ sännöitsijä Ote Nordrum, Nymin pitäjästä, vastaajina: Annettu Ilii¬ sarillisessa Suomen Senautissa ja Sen Oikeusosastossa, Helsingissä, Maa¬ liskuun 19 päivänä 1900. Keisarillinen Senaatti on Itsellensä sityttänyt jettuun kuuluvat kirjat ja niistä, mikäli nyt on kysymyksenä, saa¬ nut tietää seuraavaa: Haastateltuaan, Nymin lauttausyhti¬ on lauttauspäälliken, Insineeri Appel¬ bergin sekä ylläsänetut yhtiön johtekun nan jäsenet, on Raptuni Ruth Nymin¬ ja Pyhtään pitäjäin käräjakunnan Kih¬ 24 Lusnå: P. H. A. - C. G. - G. F. - A. N. (bim.) 67 No 318 Pag. 23/9. R. S. 1898.
462939065_0190
462939065
lakunnanoikeudessa lausunut, että laut¬ tausyhtiö Keisarillisen Senaaten Talous¬ osaston 16 päivänä Huhtikuuta 1880 met¬ sontuotteiden lauttaamisesta Kymin joissa vahvistaman järjestyssäännen sekä 21 päivänä. Tonkokuuta 1892 siihen annetun lisäyksen mukaan eli yksinomaan oikeu¬ tettu lauttaamaan Nymin joessa kaikki sahatukit ja hiomopuut, mistä paikasta hyvänsä ne tulerat jekun, ja tästä toi mesta oli saapa lautattujen puuaineiden omistajilta korvausta, joko sopimuksen mukaan tahi mainitussa järjestyssäännes¬ sä määrätyllä tavalla; että Kapteeni Kuita joka ei kuulunut yhtiöin, eli eri sopimuk¬ setta antanut yhtiön toimeksi lautata Kapteeni Mutkin omistama puuainesta ja että yhtiö vuosittain oli kantanut anta¬ miensä laskujen mukaan Kaptuni. Ruthil¬ ta yhteelle tulevan korvauksen lauttaus¬ kustannuksista; mutta että Kaptuni Ruth nyttemmin oli luullut huomanniensa Lai¬ kettaisia epakohtia yhteen debiteeraamissa maksuissa, muun muassa että, vaikka Suomen kruunu, joka sitä ennen oli tu¬ mittanut lauttauksen. Kymin jossa, oli kontrahdilla 30 päivältä Huhtikuuta 1874 siirtänyt lauttausoikeutensa yhtiölle ja luovuttanut yhtiölle kaikki lauttausta var¬ ten rakennuttamansa laitekset sillä väli¬ puhoella ettei yhtiö saisi muilta puuainoi¬ den omistajilta ottaa korvaukseksi laitos¬ tensa käyttämisestä enempää kuin kolme penniä joka lautatusta hirristä, yhtiö, joka uudestaan perustettiin vuonna 1877, kuitenkin oli vuodesta 1878 alkaen kanta¬ nut laitoksistansa maksun, joka oli ai¬ jottu kymmenen vuoden kuluessa kuoletta¬ maan niiden rakentamisesta suoritetut kustannukut, sekä sanotun kuoletus¬ ajan umpeen kuluttuakin edelleen jatka nel¬ saman kuoletusmaksun kantoa; että puu rinoiden omistajain tuli, edellämainitun järjestyssäännen mukaan, ottaa osaa laut¬ tauskustannuksiin osuutensa mukaan he¬ ko puusinemäärässä ja sen jokimattan rituuden mukaan, jonka puuainut oli¬ vatuitetut, mutta että tätä määräystä ei oltu noudatettu, koska kaikki puu¬ aineiden lajittelemisesta johtuvat kustan nukset olivat jaetut koko viimeisessä lauttauspiirissä lajitettavana oleelle
462939065_0191
462939065
puumäärälle, vaikka osa lautatuista met¬ säntuotteista oli mennyt itäistä ja toinen osa läntistä lauttausväylää eikä kaikkien aineiden lauttaamista varten niin muo¬ doin oltu käytetty kaikkia lauttauspiirissä olevia lajittelemislaitokssia; että yhtiö ole harjoittanut höyryläivaliikettä Kymin jol¬ la ja, kun tämä liike oli tuottanut yh¬ tiolle tappiota, debiteerannut lautattavien puuainoiden omistajat myöskin tästä tappiosta, vaikki se ollut kuulunutkaan lauttauskustannuksiin; että yhtiö antamis¬ saan laskuissa niistä Kaptuni Ruthin puusineista, jotka olivat ollut yhtiön lautattavina, oli merkinnyt lautatuista tu¬ keista epäsuhteellisesti suuren määrän u¬ ponneeksi; että Kapteeni Ruthin omistamiin tukkipuihin toisinaan oli hänen panemaa¬ sa merkin päälle lyöty vieras merkki; sekä että Kapteeni Ruth, saadaksensa puunsa lautataiksi, oli ollut pakotettu suo¬ rittamaan tarpattoman suuria etumakirja¬ sentähden on Kaptuni Ruth, joka näis¬ tä seikoista oli saanut oiketta epäillä yh¬ tion tekemien laskujen oikeellisuutta, vuo¬ tinut lauttausyhtiön velvoittamista kym¬ menentuhannen markan sakon uhalla, niin hyvin antamaan Kapteeni Ruthille tahi hänen valtuuttamalleen asiamiehelle täy¬ dellisen, erikoiskohtoisen, seikkaperäisen ja todisteihin perustuvan tilin kaikista lauttauskustannuksista, joista yhtiö oli de¬ titeerannut Kapteeni Ruthia ja kantanut häneltä maksua, alkaen vuodesta 1881, jol¬ loin Kapteeni. Ruth oli alkanut lautattaa puuainesta Kymin joessa, ja jossa tilissä jätettäisiin täydellinen selitys, muun mu¬ assa, Kapteeni Ruthin edellämainitsemista epäkohdista, kuin myöskin sanotun tilin varmistukseksi jättämään Kapteeni Ruthin tahi hänen asiamiehensä tarkastettavaksi loko yhtiön kirjanpiden ja kaikki muut lauttausta koskevat asiakirjat samalta ajalta, jonka ohessa Kapteeni. Ruth on pyytänyt korvausta kuluistansa oikeuden. käynnissä. Asiasta kuulusteltuina ovat Konsu lit Brusila ja Holst sekä Sahanisunnöit¬ sijä Ferdinand väittäneet että Nymin laut¬ tausyhtiölle asianomaisesti vahvistettyen sääntöjen mukaan, lauttauspäällikon tu¬ li yksinään kantaa ja vastata yhtiön
462939065_0192
462939065
puolesta sekä ylimalkaan ja kaikissa ta¬ pauksissa valvoa yhtiön oikeutta ja etua, jonka vuoksi Konsulit Brusila ja Holst se¬ kä Sahanisännöitsijä Perdrum ovat anonut että kanne, sikäli kuin se tarkoitti heitä, jätettäisiin huomioon ottamatta ja että Kap¬ tani Ruth, jolle sanotut säännet olivat hy¬ vin tunnetut, hän kun vuoteen 1881 saakka oli toiminut lauttausyhtiön päällekkinä, vel¬ voitettaisiin heille korvaamaan heidän ku¬ lunkensa asiassa. Lauttausyhtiön puolesta on Insinööri Uppelberg kieltänyt, että minkäänlaisia epäsäännöllisyyksiä yhteen laskemissa eli¬ teerauksissa oli ollut olemassa; ja koska lauttausyhtiö, joka nyt puheena olevassa suhteessa oli pidettävä toiminneena toimi¬ tus - eli asiamiehenä yhtiöön kuulumattomi¬ en puunomistajien puolesta, aina vuosit¬ täin ole tehnyt täyden tilen ja laskiin va¬ män vuoden aikana toimitetusta ja silloin päättyneestä lauttaamisesta, ei yhtiö katso¬ nut Kapteeni. Ruthin enää olleen oikeu¬ tetun niitä moittimaan, Kapteeni Ruth kun ei ollut vuoden kuluessa tiliä vastaan nostanut kannetta, eikä ollut voinut vait¬ tää että hänen maksettavakseen olisi las¬ hettu muuta kustannuksia kuin sellaisia, joita yhtiin osakkaalken olivat kärsinut ja on Insinööri Appelberg siis pyytänyt kanteen kumoamista sekä korvausta yhtiön kuluista asiassa; johon vastuusoon Konsu¬ lit Brunila ja Helst sekä Sahanisänneit¬ sijä Nordrum myös ovat yhtyneet. Kapteeni Ruthin muistutettua ettei laut¬ tänsyhtiö, jonka yksinemäinen lauttaus¬ oikeus oli kestävä vuotun 1904 saakka, vie¬ läkään ollut toimestaan erotettu ja ettei kanneaika sanottua tointa vastaan ollut pidettävä umpeen kuluneena ennenkuin vuosi sen jälkeen kun yhteen toimi siten oli lopullisesti päättynyt, on Kihlakun¬ nanoikeus 27 päivänä Maaliskuuta 1897 julistamassaan päätöksessä antanut lau¬ suntensa ja mainitsemistansa syistä vel¬ voittanut Kymin lauttausyhtiön yhdek¬ siin kuukauden kuluessa päätöksen anto¬ päivästä lukien kahdentuhannen markan saken uhalla Kapteeni Ruthille toimitta¬ maan täydellisillä liiteasiakirjoilla varus¬ tettavan tilin kaikista niistä varoista, jot¬ ka Kaptuni Ruth Tammikuun 1 päivästä 69
462939065_0193
462939065
1885 samaan päivään 1896 edellämainitussa tarkoituksessa oli lauttänsyhtiölle suoritta¬ nut, jonka ohessa lauttausyhtiö on velvoi¬ tettu viidettäsadalla viidelläkymmenellä mar¬ kalla korvaamaan Kaptuni Ruthin ku¬ lungit asiassa; jota vastoin ja koska, Ny¬ min lauttausyhtiön yhtiökontrahdin mu¬ kaan, lauttauspäällikon yksin tule kantaa ja vastata yhtiön puolesta, Kaptani Ruth on tuomittu suorittamaan Konsuleille Bru¬ nilalle ja Holstille sekä Sahanisänneit¬ sijälle Nordrumille kulunkien palkkiok¬ si, kullekin, sata markkaa. Hovioikeus, jonka tutkittavaksi sekä Kap¬ teeni Ruth että Kymin lauttausyhtiö oli rat veteamalla saattaneet jutun, on tuoni¬ olla Elokuun 13 päivältä 1898 antanut lausuntensa; ja koska 4 SS:n mukaan edel¬ läkerrotussa, asianmukaisesti vahvistetussa järjestyssäännössä metsäntuettuden lauttaa¬ misesta Mymin joessa puheenalaisen laa¬ tuiset punainut olivat lanttausyhtiön lau¬ tattavat yhteiseksi varaksi, sekä saman järjestyssäännen 6 SS:n mukaan se, joka lauttausyhtiön huolenpidosta sai puusi¬ neensa yhdessä muiden puuaineiden kans¬ sa lautatuksi, oli velvollinen, jollei lauttauk¬ sen korvaamisesta ettu sovittu, ottamaan osaa lauttauskustannuksiin osuutensa mu¬ kaan koko puusainomaarässä ja sen jo¬ kimatkan pituuden mukaan, jonka ha¬ nen puurainoitaan oli lautattu, on Hovi¬ oikeus katsonut, samoin kuin Kihlakun¬ nanoikeuskin, että lauttänsyhtiö, joka niin muodoin oli pidettävä yhtiin ulko¬ puolella olevain puunomistajien toimitus¬ eli asiamiehenä, eli, Kauppakaaren 15 lu¬ ven 1 SS:n mukaan, velvollinen antamaan toimestansa tilin; mutta koska mainitun järjestyssäännön 3 SS:n mukaan, puuai¬ neiden omistajan tuli säännössä mää¬ rättynä aikana kunakin vuonna ilmoit¬ taa minkä määrän puunainesta kukin aikoi vuoden kuluessa lanttänsyhtiin kaut¬ ta lauttauttaa ja siitä kävi selväksi että yhtiölle uskettu toimi oli kestävä ainoas taan yhtenä lauttauskantena ja siis vuo¬ sittain päättyvä, sen tähden ja kun laut¬ tausyhtiö kiistämättä oli joka vuosi an¬ tanut laskun ja loppusuorituksen toimes¬ taan edellisenä silloin päättyneenä laut¬ tauskautena, eikä se seikka ettei todis¬
462939065_0194
462939065
teita oltu loppusuorituksiin liitetty, voinut mitättömäksi tehdä sanotun suorituksen antamista, etenkin kun ei Kaptuni Ruth. in puolesta oltu väitettykään että sellaisia todistata tätä ennen oli vaadittu, on Ho¬ vioikeus katsonut että Kaptuni Ruth, jo¬ ka vasta 1895 vuoden talvikäräjiin oli haastattanut yhtiön tilin tekemisestä, oli menettänyt kannevaltansa muiden vuosi¬ en tiloista paitsi siitä suorituksesta, jon¬ ka yhtiö oli antanut toimestaan vuonna 1894; mihin nähden ja kun lauttauseyhtiö oli näyttänyt antanansa tilin siitä, mi¬ tä yhtiö viimeksi mainittuna vuonna eli haltuunsa saanut, eikä Kapteeni Ruth ol¬ lut voinut näyttää sitä vääräksi tahi hel¬ paamattomaksi, vaan nostanut sitä vas¬ taan kannetta ainoastaan saadaksensa todistoita siihen ja voittaaksensa itselle nii¬ oikeuden tilin varmistukseksi saada tut¬ kia ja tarkastaa lanttausyhtiön kirjan¬ pitoa, on Hovioikeus, samalla kun Kihla¬ kunnanoikeuden lausunte, sikäli kun se koski tilin antamista myöhemmältä a¬ jalta kuin vuodelta 1894, koska siitä a¬ oltu haastettu, on kumottu ja poistettu sekä asiaa siis siinä kohdassa ei ole tut¬ kittavaksi otettu, muuttain Kihlakunnan¬ oikeuden vodenalaisen päätöksen ja hyljä¬ ten Kapteeni Ruthin vaatimuksen laut¬ tausyhtiön velvoittamista antamaan uu¬ den tilin vielä sanotulta vuodelta, velvoit¬ tanut lauttausyhtiön Kihlakunnanoikeu den määräämän sakon uhalla kolmen kuukauden kuluessa Hovioikeuden tuomion räivästä lukien jättämään Kapteeni Rusthille tahi hänen valtuuttamalleen täydelliset todisteet kaikista kohdesta, joihin lauttauseyhtiö oli perustanut debitu¬ rauksensa vuonna 1894 sekä kaikista maksuista, jotka yhtiö samana vuonna eli lauttauksesta suorittanut ja jorhen Kapteeni Ruth oli osaa ottanut, taikka saman ajan kuluessa antamaan. Kapta¬ ni Rustkille tahi hänen valtuuttamallen¬ sa tilaisuuden lauttausyhtiön määrää¬ mällä ajalla, josta Kaptuni Rusthille o¬ li kahta viikkoa sitä ennen annettava todistettava tieto, yhtiön konttoorissa kuu¬ tina päivänä tarkastaa kaikki ne asia¬ kirjat, jotka voivat olla todisteina mai nituistä seikoista ja tuottaa selvitystä
462939065_0195
462939065
niistä. Muuten on lauttausyhtiö, asian laatuun nähden, vapautettu maksamasta Kaptani Ruthille Kihlakunnanoikeuden Ruthille tuomitsemaa korvausta hänen kuluistaan. Tain muutettuna on Kihla¬ kunnanoikeuden päätös, sikäli kun Nop¬ teeni Ruth eli velvoitettu palkitsemaan Konsulien Brunilan ja Helstin sekä Ta¬ hänisännöitsijän Nordrumin oikeuden käymiskulut asiassa, jäänyt pysyvä seksi. Hovioikeuden tuomioin on Kaptemi Ruth alamaisesti anonut muutesta tänne toimittamallaan perustelmalla, johon Im¬ nööri Appelberg sekä Konsulit Brusila ja Holst ynnä Sahanisännöitsijä Nord¬ rum ovat määrätyssä järjestyksessä vas¬ tannet. Mitä näin on tapahtunut ja asiakir¬ jat laveammin sisältävät on Keisaril¬ linen Senaatti ottanut tutkittavaksensa, ja sen ohessa ettei ole syytä muuttaa Hovio¬ keuden tuomiota, mikäli Kapteeni Ruth¬ in kannetta tilin antamisesta 1894 vuo¬ den jälkeiseltä ajalta ei ole otettu tul¬ kittavaksi, katsoo Keisarillinen Senaatti samoin kuin tuomioistuimetkin että Ny¬ min lauttausyhtiön Kaptani Ruth'in lu¬ kuun toimittama lauttaus on niiden eh¬ tojen laatuen nähden, jotka siitä ovat a¬ sianomistajien kesken ollut voimassa, pääsiallisesti sellaista asioimistointa, josta yhtiö on K. Rn 18 luvun mukaan vel¬ rellinen tekemään Aaptani Ruthille tilin, mutta koska tämän lauttauksen toimitta¬ misesta, siihen nähden että eri lauttojen tukit lautattaessa ainakin osaksi jou¬ tuvat sekäisin toistensa kanssa, ei soveltu¬ vasti voida antaa eikä, mikäli asiakir¬ joista näkyy, täta ennen olekaan annettu tiliä sillä tavoin että kutakin puutavaran omistajan tekemää puiden ilmoittamista pidettäisiin eri toimenantena, sekä toisel¬ ta puolen taas siitä asianlaidasta, että lauttausta toimitetaan yhteeseen lukuun ja että siis välinselvitys kaikkeen puutava ranomistajien kanssa on kunkin osuudelle tulevien kustannuksien määräämistä ja suorittamista varten, tehtävä ajanjakset tain take, niinkuin Kymin lauttauseyk¬ tion Helmikuun 6 päivänä 1888 laaditun yhtiöjärjestyksen 22 SS tässä saadetaan, vuo¬ 172
462939065_0196
462939065
sittain, sairaa että kunkin vuoden lauttan ta täytyy pitää erityisenä kokonaisuu tena ja että yhtiön siis tulee lauttaustei¬ mistaan vuosittain antaa tili, sentähden ja kun Kymin lauttausyhtiön tämän täyttämiseksi joka vuodelta Kaptuni Ruth¬ ille jättämiä tililaskuja ynnä niihin kuu¬ luvia tauluja sitä enemmän täytyy pi¬ tää Kapteeni Ruth'ille annettuina tilii¬ nä kuin senlaatuinen tilinteko, jota Kap¬ teeni Ruth on vaatinut käsittäisi kaikkeen yhtiön tilikirjain jäljentämisen jokaiselle ulkopu¬ lella yhtiötä olevalle puutavaran omista¬ jalle, katsoo Keisarillinen Senaatti, kesk¬ ei Kapteeni Ruth ole aikaisemmin kuin 1895 vuoden talvikäräjissä tehnyt kannetta moittiaksensa mainituita tiloja, ett ei Kapteeni Ruthin perustelma an¬ na oiketta muuttaa sitä loppu¬ päätelmää, johon Hovioikeus on johtunut yhtiön 1893 vuoden loppuun asti toimittu¬ maan lauttaukseen nähden, eikä Hovioisen den tuomiota muissakaan osissa, jonka vuoksi asia sen varaan jääpi sillä tavolli että Kymin lauttausyhtiön tulee ennen tämän vuoden Elokuun 1. päivää täyttää Oscar Karsten mitä Hovioikeus on yhtiön tehtäväksi mää¬ rännyt. Tätä kaikki asianomaiset ala¬ maisuudessa noudattakoot. Keisarillisen Majesteetin Korkrassa Timenä, Hänen Suomen Senaattinsa. S. W. Klauberg C: Oscar Gylleng Gällgrenskildt Socken Gabriel Gällgrenskildt Socken Gabriel 73
462939065_0197
462939065
Den 20. Mars 1900. Hans Kejserliga Majestäts Högnetämn, Dess Senats för Finland dom uti ett, på nedsatt revisionsskilling, från Åbo Hof¬ rätt inkommet mål emellan verkstäl¬ lande Direktören för Sandvikens Aktie¬ bolag i Helsingfors stad Kollegiiasses¬ sorn Uno Kurtén, sökande, samt sysslo¬ mannen uti Byggmästaren från nämn¬ da stad Karl Gustaf Sivenius, till kon¬ kurs upplåtna bo Brukssegaren Paul Ehmelkoski och Ingeniören Robert Hu¬ ber, svarande, angående bättre rätt till särskild lösegendom: gifven uti Kejserliga Senaten för Finland och Dess Justitie Departement, i Helsing fors, den 20. Mars 1900. Kejserliga Senaten har låtit handlingar ra i mälet Sig föredragas och af dem in¬ hemtat följande: På Kollegiiassessorn Kurtén, i hans af¬ van antydda egenskap, ågången stämning hafva Bruksegaren Chmetavski och Inginto¬ ren Huber vid Rådstufvurätten i Helsing fors anfört, att sedan Sandvikens Ahtiebo¬ lag på beställning af Byggmästaren Si¬ venius, den der på entrejrenad åtagit sig Ofde A. af N. G. - G. L. - A. N. No 329. Pag. 86. R D. 1899.
462939065_0198
462939065
att för ettitiebolaget Argos räkning å sist¬ nämnda bolag tillhöriga tomten No 41. vid Norra Esplänadgatan i Helsingfors upp¬ föra en boningsbyggnad, å berörda bygg¬ nadsplats för Sivenius räkning aflemnat särskilda slag af byggnadsverke, så hade Sandvikens Aktiebolag den 24. Mars 1897. utaf berörda virke utan Byggmästaren Sivenius hörande eller tillstånd återtagit 89. par dubbeldörrar, 43. stycken enkla¬ förrar, 1,96. meter spöntade godplankor och 795. miter ohyrlade plankör, ehuru de samma redan befunnit sig i Byggmä¬ staren Sivenius ego samt en del af dem till och med af Sivenius arbetare belagts med arbete; i anseende hvartill och då Bygg¬ mästaren Sivenius emellertid den 26. i nyss berörde Mars månad upplåtit sin egen dom till konkurs och dit anmärkta för farandet förty låndt Byggmästaren Sivenius öfrige fordringsäre till förfång, Bruksiga¬ ren Ehmelavski och Ingeniören Huber i sin sysslomännäegenskap yrkat, att Sandvikens Aktiebolag blefve förpligtadt att till kon kursmassan genast återställa hvad böta get sålunda olofligen bortfört eller ersätta massan för nämnda byggnads materialier efter följande priser, nemligen: dubbeldörran ne efter 20. mark paret, enkla dörrarne efter 9. mark stycket, golfplankorna efter 29. penni för löpande meter, 475. meter ohyslade plan kor efter 35. penni för löpande meter och 320. metsä ohyslade plankor efter 18. penni för löpande meter eller således inalles med 2,96. mark 99 penni. Isaken hörd har Kollegiiassessorn Kar¬ tin medgifvit, att Sandvikens Aktiebolag på Byggmästaren Sivonius beställning upplagt ofvanuppgifna mängd byggnads virke å omordade tomt och att bolaget vedermera jemväl återtagit detsamma, men ansett Sandvikens Aktiebolag hafva varit till berörda åtgärd berättigadt, enär Byggnästaren Sivenius hvarken sjelf eller genom andra emottagit de sålunda upplag¬ da varorna samt eganderätten till desom ma förty ännu ej frångått bolaget, hvar¬ före Kollegiiassessorn Kurtén emotsett förkastande af käromålet Rådstufvurätten, hvarest parterne ömse sides gjort anspråk på godtgörelse för si¬ na umgälder i målet, har genom utslag, 75
462939065_0199
462939065
afkunnadt den 8. Juni 1898., deri sig utlåtit; och emedan ifrågavarande åttationio par dub¬ beldörrar, fyratiotre enkla dörrar, ettusen niohundra sextiosex meter spöntade golf plankor och sjuhundra nittiofem meter ohyslade plankor blifvit innan Byggmä¬ staren Sivenius ingifvit sin afträdes ansök¬ ning af Sandvikens Aktiebolag öfverlemna¬ de till Sivenius förfogande, ty och då bola¬ get icke gillat visa taga skäl för dess åt gård att återtaga sagda varor, har Råd stufvurätten ålagt Kolleguassessorn Kur¬ ten, såsom verkställande direktor för Sand¬ vikens Aktiebolag, att till Bruksegaren Chmelavski och Ingeniören Huber, i deras egenskap af sysslomän uti Byggmästaren Sivenius konkurs, på anfordran utlemna ännämnda varor eller, för den händelse att desamma icke vidare funnes i bola¬ gets värjo, erlägga deras ofvanuppgifna, af Kollegiiassessorn Kurtén icke motsng da värde, utgörande sammanlagdt två tusen niohundra sextio mark nittio rät¬ teligen nittionio penni, äfvensom att med tthundra trettio mark godtgöra Bruks¬ egaren Chmelevski och Ingeniören Huber för umgälderna i målet. Höfrätten, under hvars pröfning Kolle¬ giiassissorn Kurtén i vadeväg dragit må¬ let, har genom dom den 22. Mars 1899. lå¬ tit vid Rådstufvurättens utslag bero och ålagt Kollegiiassessorn Kurtén att med fyratio mark ersätta Bruksegaren Chme¬ leivski och Ingeniören Huber för deras i Hofrätten hafda kostnader. Uti Hofrättens dom har Kollegiiasses sorn Kurtin i underdånighet anhållit om andring medelst ingifven deduktion, den Bruksegaren Chmetiuski och Ingeniören Helber i föreskrifven ordning bemött¬ Hvad sålunda förelupit och handlin¬ garna vidare innehålla har Kejserli ga Senaten tagit i öfvervägande och finner Kollegiiassessorn Kurtén icke haf¬ va anfört skäl till ändring i Hofrättens ofvanberörda dom, hvarvid förty skall bero, jemte det Kolleguassessorn Kurtén uti sin förenämnda egenskap ålägges att ersätta Bruksegaren Chmeleoski och Ingeniören Huber för deras umgälder i målet uti Kejserliga Senaten med fem¬ tio mark. Det alle, som vederbör, till un¬ 75
462939065_0200
462939065
derdånig efterrättelse länder I Hans Kejserliga Maiistäts Höga Namn, Dess Senal för Finland: A. af Nyborg. Oscar Ljung Åkällegenskap. Expordt kongl Fangotilius Maaliskuun 21. päivänä 1900. Keisarillisen Majesteetin Korkeassa Nimessä Hänen Suomen Senaallinsa tuomio nosto rahalla Wiipurin Hovioikeudesta tullee seen velkomusjuttuun, jossa Talollinen Juhana Korhonen, Rautalammin pitä¬ jän Kärkkäälän kylästä, on hakijana sekä Työnjohtaja, Heikki Leskinen, Nil¬ siän pitäjästä, tulematta jääneenä vas¬ taajana: Annettu Keisarillisessa Suomen Senaatissa ja Sen Oikeusosastossa, Hel¬ singissä. Maaliskuun 21. päivänä 1900. Keisarillinen Senaatti on Itsellensä esi tyttänyt juttuun kuuluvat kirjat ja niistä sikäli kuin nyt on kysymyksenä, saanut seuraavat tiedot: Haastatettuansa Juhana Korhosen Rau¬ talammin pitäjän ja Vesannon kappelin käräjäkunnan Kihlakunnanoikeuteen on Heikki Leskinen siellä lausunut, että hän, Pöy¬ joispäijänteen lauttausyhtiön, tvän ohtaja, ja lautatessaan 1897. vuoden Toukokuun 13. päivän ja Elokuun 28. pkäivan välisellä ajalla neljäkymmentäkolme tukkilauttaa Juhana Korhosen omistamaan edellämai¬ nitussa kylässä olevaan tilaan No 1. kuulu¬ vassa kalavedessa, oli Juhana Korhosen Läsnä: Sk: R. - ÖG - G. - Al¬ No 331. sivu 92 R3 1000 SS 17.
462939065_0201
462939065