image
imagewidth (px) 9
3.66k
| text
stringlengths 0
256
|
|---|---|
med perſoner, ſom lida och typhus petechialis. Wid be= |
|
röringen af alla pſeudokolera=patienter erfor jag icke rin= |
|
"gaſte tecken till en dylik känsla m. m.""" |
|
Wi bafwa anfört deßa wittnesbörd af utmärkta för= |
|
fattare öfwer kolerafarſoten, emedan wi finna, att Swen= |
|
ſka Läkareſällſkapet ännu icke welat öppet uttala ſin me= |
|
ning rörande kolerans ſmittſamhet och nödwändigheten af |
|
cernering ſom en följd deraf. Denna menings uttalande |
|
är dock af ſtor wigt på en tid ſom denna, då det möjligen |
|
wid ſnart inſtundande riksdag blir fråga om förändrande |
|
af nu gällande karantäns= och ſperrningslagar. Wid ett |
|
ſådant tillfälle kunna naturligtwis Läkareſällſkapets åſigter |
|
öfwer deßa ämnen icke wara utan något inflytande på be= |
|
ſlutet, ſom fattas. (Slut n. g.) |
|
Hwarjehanda. |
|
Under belägringen af Mahon på ön Minorka |
|
år 1756 war godt köp på win; ſoldaterne beruſade |
|
ſig: tjenſten led och de ſträngaſte ſtraff gjorde föga |
|
werkan. Slutligen förordnade högſte befälhafwaren |
|
hertigen af Richelieu, att den ſom öfwerlaſtade ſig, |
|
ej ſkulle få den äran att deltaga i ſtormning. Der= |
|
efter ſåg man ingen drucken i lägret. |
|
— Wid Marengo hade ett dragon=regemente |
|
lidit mycket och wid en mönſtring efter drabbnin= |
|
gen lofwade Bonaparte de tappre att de ſkulle få |
|
"goda qwarter. ""Nej“ ropade ſoldaterne, ""må man" |
|
i morgon förunna oß den hedern att göra förſta |
|
"anfallet!""" |
|
— När Fransmännen den 13 Okt. 1793 ha= |
|
de förlorat Weißenburger=linierne öch briſt oå fält= |
|
herrar yppades, uppmanade konvents=ledamöterna |
|
St. Juſt och Lebas hwarje ſoldat ſom kände ſig |
|
Eleonora, Ludvigs af Condé trog= |
|
na gemål. |
|
Wid den tid då Frankrike ſönderſlets af många ſär= |
|
ſkildta partier, och regerades af Franz den 2:dre (1559—60) |
|
en monark ſom war i hög grad ſwag och utan grundſat= |
|
ſer ſamt lät helt och hållet ſtyra ſig genom hertigen af |
|
Guiſe, — lefde den bekante Ludvig den 1:ſte, prins af Con= |
|
dé, jemte ſin gemål, den älſkwärda Eleonora de Roy. |
|
Denna prinſeßa war, i anſeende till ſin ſkönhet, ſitt |
|
förſtånd och ſin kärlek till ſin gemål, lika mycket berömd |
|
ſom han war det för ſitt mod och ſin tapperhet, få men= |
|
niſkor funnos, ſom kunde liknas med honom i ſinnelag, |
|
ſjälsſtyrka, krigserfarenhet, wälgörenhet och wältalighet. |
|
Deßa ſtora egenſkaper gjorde honom batad af hertig Guiſe, |
|
ſom lät äregirigheten förleda ſig till de oförſwarligaſte |
|
åtgärder. Han fruktade att han i prins Ludvig hade en |
|
mäktig medtäflare, och derför anwände han alla utwägar |
|
att förleda honom hos konungen och att hos majeſtätet |
|
wäcka någon mißtanka, ſom ſkulle Condés parti låtit för= |
|
märka den drottsliga afſigten, att wilja ſätta honom på |
|
thronen. Detta uppretade Franz till den grad, att han |
|
beſlöt på hwad ſätt ſom helſt befria ſig från en ſlägting, |
|
ſom efter konungens tanka, eljeſt ſkulle ſtörta honom ſjelf. |
|
För att ernå ſitt ſyftemål, ſkickade han en kurir till |
|
prins Ludvigs egendomar med inbjudning till honom, att |
|
möta inför pärerne i Orleans. Ludvig gjorde ſig ſtrax re= |
|
do, att efterkomma inbjudningen. Men Eleonora, ſom ha= |
|
de en aning om det öde hwilket wäntade honom wid hof= |
|
wet, uppſökte alla möjliga ſkäl, för att afſtyrka honom från |
|
denna reſa. Dock, Ludvig hade gifwit ſitt hedersord att |
|
han ſkulle komma och hans heſlut war alltſå oföränder= |
|
ligt; endaſt med mycken möda lyckades det hans omſorgs= |
|
fulla maka, att förmå honom till det medgifwande, att |
|
hon och deras enda barn måtte åtfölja honom till Orleans. |
|
Den illſluge hertigen af Guiſe hade emedlertid wun= |
|
nit konungen för den plan, ſom bertigen hade uppgjort |
|
till prins Ludvigs ofärd; ſer mördare woro legde, ſom på |
|
ett af bertigen gifwet tecken ſkulle öfwerfalla och dräpa |
|
prinſen. Wid hans ankomſt till nationalförſamlingen, ä= |
|
ſkade Franz, innan de offentliga förhandlingarne började, |
|
att tala med honom i ſamlingsrummet, hwareſt kungen be= |
|
ſkyllde honom att han ſtiftade oroliga partier inom natio= |
|
nen och lifwade proteſtanterne till fortſättande af deras |
|
upproriſka rörelſer. |
|
Prinſen rättfärdigade ſig med den wärma, ſom an= |
|
ſtår en man af ära och kraft, då Guiſe i detſamma gaf |
|
tecknet och de ſer mördarne inträngde i ſalen. Monarken |
|
och hans äregirige miniſter begåfwo ſig då haſtigt bort |
|
och twiflade icke, det de efter några minuters förlopp ſkul= |
|
le få weta, att prinſen wore utur werlden och alltſå ej |
|
längre kunde wara dem farlig. De hade likwäl mißräk= |
|
nat ſig; den tappre Ludvig ſatte genaſt ett par af angri= |
|
parne ur ſtånd att ſkada honom, drog ſig ſedan till ett |
|
hörn af rummet och förſwarade ſig med owanlig kraft och |
|
ſkicklighet, till deß några adelsmän, ſom hade hört bull= |
|
ret, lyckligtwis kommo honom till hjelp och räddade ho= |
|
nom. |
|
J det förbör ſom häröfwer anſtälldes, förklarade den |
|
ränkfulle Guiſe högtidligen och med verhörd fräckhet, att |
|
prinſen förſt hade dragit ſwärdet mot ſin konung, och att |
|
detta hade warit orſak till anfallet på prinſen. Den ka= |
|
ſatte gerna tro till denna förſäkran; hwarefter Ludvig, än= |
|
ſkönt han proteſterade deremot och åberopade ſig på ſin o= |
|
ſkuld, utan widare ranſakning fördes till ſträngt förwar på |
|
kaſtellet i Orleans, der ban nedkaſtades i ett fängelſe ſom |
|
war beſtämt för de gröfſta brottslingar. |
|
Det är omöjligt att beſkrifwa Eleonoras känslor, när |
|
hon fick underrättelſe härom; betagen af den häftigaſte ſorg, |