titel
stringclasses 8
values | filnamn
stringclasses 8
values | platsid
stringlengths 5
5
| innehåll
stringlengths 3
1.75k
|
|---|---|---|---|
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0344 | På marknaden finns även oxiderad plåt att tillgå liksom kopparplåt som är förtennad. I begränsad omfattning används kopparplåt i profilerat utförande även om det finns många fasader eller delar av fasader som är täckta med paneler som kan liknas vid en profilerad plåt. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0345 | Korrosionshärdigheten hos koppar är vid utomhusexponering god. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0346 | Allmän korrosion är den vanligaste typen av korrosion på koppar. Korrosionshastigheten är mycket låg, vilket bekräftas dels av provserier dels av lång praktisk användning. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0347 | Den låga avfrätningen för allmän korrosion kan under ogynnsamma förhållanden öka. Vid varaktig inverkan av relativt surt vatten kan angreppen bli större. Dessa förhållanden uppträder företrädesvis lokalt på vissa takytor, exempelvis vid kvarstående vatten på grund av dålig vattenavledning. Punktangrepp i form av små frätgropar kan även uppstå efter lång tids exponering vid pannskorstenar och där svavelföroreningar kan finnas i större omfattning. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0348 | Bimetallisk (galvanisk) korrosion leder inte till angrepp på koppar eftersom denna är ädlare än övriga metaller som används på eller i anslutning till koppar |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0349 | Koppar orsakar däremot bimetalliska korrosionsskador på mindre ädla metaller, exempelvis aluminium vid olämpligt utformade detaljer. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0350 | I samband med bimetallisk korrosion orsakad av kopparmaterial bör även uppmärksammas risken för mikrobimetallisk verkan av koppar på oädlare metaller. Vatten som rinner från kopparytor innehåller ofta spår av löst koppar, särskilt i stadsatmosfär. Kommer detta vatten i beröring med exempelvis en stålyta, fälls koppar (ädlare) ut på stålytan (oädlare) och järnet löses upp. Det bildas en koppar/stålcell som bidrar till starkt ökat, ofta lokalt angrepp på stålet. Det är därför viktigt att utforma detaljerna på ett sådant sätt att vatten inte i onödan rinner från koppar eller kopparlegeringar ned på till exempel stål, aluminium eller zink, eftersom detta droppvatten är starkt korroderande. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0351 | Vid anslagsställen av nedrinnande vatten på lägre liggande ytor kan hål uppstå på förhållandevis kort tid. Orsaken är att kopparplåten lokalt vid anslagsstället nöts och kontinuerligt rengörs från de korrosionsprodukter som ger kopparn dess skyddande skikt. När regnvattnet rinner över till exempel tätskiktsmatta, takduk, glas, tegel, betong eller skiffer, neutraliseras inte vattnet och avnötningen sker av den lägre liggande kopparplåten. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0352 | Vid tillskott av sand, granulat och dylikt ökar avnötningen |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0353 | Om vatten rinner från en kopparyta till en annan kopparyta uppstår inte någon erosionskorrosion. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0354 | Längdutvidgningskoefficienten för koppar är 17 x 10-6 °C-1. Detta innebär att koppar rör sig 1,7 mm/m vid ett temperaturintervall om 100 °C. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0355 | Koppar har en densitet på ~ 8,9 kg/dm3. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0356 | Bild 2:28. Genom att använda en slitplåt som lätt kan bytas ut är det möjligt att minska risken för mer omfattande skador på grund av erosionskorrosion. Foto: Torbjörn Osterling. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0357 | Zinkplåt har använts som tak- och fasadmaterial under flera hundra år i Europa. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0358 | I Sverige ökade användningen under slutet på 1900-talet då höga krav på lång livslängd samt begränsat behov av underhåll blev en allt viktigare fråga |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0359 | Titanzink är ett naturmaterial. Det bildar på ett naturligt sätt en patina av zinkkarbonat på ytan, vilket gör materialet mycket härdigt och det får lågt behov av underhåll. Genom att det bildas en naturlig patina erhålls inte bara ett egenskydd, utan det sker en ständigt pågående självrengöring genom naturligt åldrande och kontakt med regnvatten. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0360 | Det finns idag flera olika produktlinjer och ytkvaliteter när det gäller titanzink. Respektive tillverkare lämnar närmare information om detta. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0361 | Den titanzinkplåt som används för tak och fasader är legerad med titan och koppar och har därigenom egenskaper som gör den mera lämpad som tak- och fasadmaterial än ren zinkplåt. Den metall som används ska vara enligt SS-EN 988. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0362 | För taktäckningar används vanligtvis 0,7 mm tjock titanzinkplåt med en bandbredd av 610 mm. På en fasad med större krav på en slät och jämn yta rekommenderas en plåt med tjocklek 0,8 mm och bandbredd högst 500 mm. Olika bandbredder kan levereras beroende på objektsspecifika krav. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0363 | Genom att gå upp i materialtjocklek från 0,7 mm till 2,0 mm möjliggörs en mängd olika fasadsystem såsom kassetter, fasadpaneler eller olika rutsystem (fjälltäckning). Titanzinkplåt har vissa materialegenskaper som måste beaktas. Detta gäller såväl vid val av konstruktionsprinciper och detaljer som vid arbetsutförandet. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0364 | Vid låga taklutningar ska titanzinkplåt monteras på en strukturmatta som säkerställer att eventuellt kvarstående kondensvatten kan ventileras bort. Materialtillverkarna har detaljanvisningar om hur luftning kan ske vid olika typer av takkonstruktioner. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0365 | Det är viktigt att följa materialtillverkarnas anvisningar när det gäller bockningsradier och iklipp i materialet. Tillverkarna tillhandahåller instruktioner och monteringsanvisningar. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0366 | Titanzinkplåt är ett mjukt och följsamt material som även kan lödas, vilket underlättar vid komplicerade projekt. Tillverkarna har lödningsinstruktioner. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0367 | Den patina som efter en tid uppstår på titanzinkplåten består av zinkkarbonat, som bildas genom kontakt med fukt och luftens koldioxid. Ytan blir mycket hård och skyddar mot fortsatta korrosionsangrepp. Titanzink har god korrosionshärdighet. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0368 | Längdutvidgningskoefficienten för titanzink är 22 x 10-6 °C-1. Detta innebär att titanzink rör sig 2,2 mm/m vid ett temperaturintervall om 100 °C |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0369 | Titanzink har en densitet på ~ 7,2 kg/dm3. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0370 | Bild 2:29. Sunderbyn, Luleå. Dubbelfalad täckning på tak och storrutor på fasad. PrePATINA graphite grey och prePATINA Bluegrey. Foto: Rheinzink. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0371 | Bild 2:30. Titanzinkplåtens formbarhet gör det möjligt att utnyttja materialet till bland annat utsmyckningar av olika slag. Foto: Rheinzink. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0372 | Bild 2:31. Projekt med fasad kassetter. Materialtjockleken anpassas efter storleken på kassetterna så att man får en slät spegelyta. PrePATINA Blue-grey. Foto: Rheinzink. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0373 | Bild 2:32. Skärhamn, Sverige. Dubbelfalsad täckning på strukturmatta. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0374 | Bild 2:33. Under titanzinkplåt kan det under vissa förhållande erfordras ett luftspaltbildande skikt för att plåten ska ventileras och därigenom skyddas mot korrosionsangrepp från kondens. Foto: Rheinzink. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0375 | Bly har använts som byggmaterial under lång tid, inte minst i olika typer av installationer. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0376 | I Sverige finns ett begränsat antal kyrkor som är täckta med blyplåt. Blyplåt har också använts som material i listbeslag. I Mellaneuropa används blyplåt i större utsträckning som taktäckningsmaterial. På grund av strävandena att minska mängden cirkulerande bly i miljön är det i framtiden endast vid renovering av kulturhistoriska byggnader som blyplåten kommer till användning. Detta gäller inte bara i Sverige utan i hela Europa. Genom att ytbehandla blyplåten är det möjligt att begränsa avrinningen av blyoxider från plåten. Det finns också industriellt färgbelagd blyplåt som kan användas som kompletterande beslagning mellan till exempel skorstenar och takpannor. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0377 | Blyplåt har en matt grå kulör. De oxider som bildas på ytan varierar från ljusa till mörka grå nyanser. Plåten är relativt matt och har aldrig en helt slät yta på grund av metallen är mjuk samtidigt som förhållandevis tjock plåt används. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0378 | Den blyplåt som används på tak och fasader är delvis legerad med koppar samt en del silver eller tellurium. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0379 | 1,5 – 2 mm tjock blyplåt är det som vanligen förekommer vid olika täckningar. Isoleringsbly som används som isolering mellan olika metaller för att undvika galvanisk korrosion är däremot endast 0,5 mm tjockt. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0380 | Blyplåt förekommer såväl i valsat som gjutet utförande. På grund av materialets stora längdutvidgning används i regel inte plåtar med större längd än 1,5 m. Plåtens densitet medför också att särskild hänsyn måste tas till infästningen av plåten för att undvika att plåten glider på underlaget. Tillverkarna av blyplåt i Europa har detaljerade anvisningar för hur täckningar och beklädnader med blyplåt ska utföras. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0381 | Bly är mycket formbart och kan drivas till olika former. Plåten kan också svetsas eller lödas. Falsningstekniken är jämfört med övriga plåtmaterial något annorlunda, främst beroende på att tjockare plåt används. Ståndfalserna görs ofta halvcirkelformade eller läggs på läkt. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0382 | Vid arbete med bly bör direktkontakt med materialet undvikas av arbetsmiljöskäl |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0383 | Ny blyplåt som utsätts för fukt får inledningsvis ett tunt vattenlösligt karbonatskikt på ytan. Detta skikt försvinner efter en tid och ersätts med en mera varaktig patina som består av karbonater och sulfater. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0384 | Patinan ger ett skydd mot fortsatt nedbrytning, även i industriell atmosfär. Alkalier och kalk från betong, liksom syror från hårda träslag kan angripa bly. Bly orsakar i allmänhet inte bimetallisk (galvanisk) korrosion och används därför ofta som isolering mellan olika metaller |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0385 | Längdutvidgningskoefficienten för bly är 29 x 10-6 °C-1. Detta innebär att bly rör sig 2,9 mm/m vid ett temperaturintervall om 100 °C. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0386 | Blyplåt har en densitet på ~ 11,3 kg/dm3. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0387 | Bild 2:34. Taktäckning med blyplåt. Bild från tak i Tyskland. Ståndfalsarna läggs ofta på läkt eller ges ett halvcirkelformat utseende. Foto: Torbjörn Osterling. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0388 | Bild 2:35. Kassetter av blyplåt på fasaden till ett krematorium i Linköping. Foto: Torbjörn Osterling. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0389 | Figur 2:6. Listtäckning med blyplåt. Exempel på detalj från en av tillverkarna av blyplåt i England. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0390 | Bild 2:36. Blyplåt som ståndskiva mellan tak med takpannor och högre vägg. Foto: Torbjörn Osterling. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0391 | Mässing är en metall med lång tradition i Sverige. Metallen har främst använts till olika typer av prydnadssaker. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0392 | Som byggmaterial är det främst i form av kassetter och paneler som mässing används. Mässing är en legering mellan koppar och zink. Vid ökad zinkinblandning övergår mässingens färgton från röd till gul. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0393 | Liksom koppar och aluminium finns mässing i flera olika hårdheter eller tillstånd. Tombak är den mässingskvalitet som företrädesvis används utomhus. Den består till 80% eller mer av koppar och resten zink. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0394 | För montage och beklädnader inomhus används vanligen en legering som består av 65 % koppar och 35 % zink (alfamässing). Hållfastheten hos alfamässing ökar med ökad zinktillsats. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0395 | Vid zinkhalter mellan 38 – 45 % uppträder en blandstruktur som kallas alfa- betafas. Över 45 % zinktillsats inträder betafasen. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0396 | 1 – 2 mm tjock plåt används för tillverkning av kassetter eller paneler. Med lämplig kantutformning och tjocklek anpassad till storleken på kassetterna är det möjligt att åstadkomma en slät yta. Mässing används även för tillverkning av profiler till fasadoch entrépartier. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0397 | Plåt av mässing falsas inte och används därför inte som taktäckningsmaterial. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0398 | Mässing har inledningsvis vid utomhusexponering en gulaktig kulör som sedan mattas och blir mera brun. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0399 | Korrosionsegenskaperna hos mässing kan jämföras med de hos koppar. Patinan som bildas på en mässingsyta skyddar metallen mot vidare nedbrytning. Livslängden är jämförbar med koppar och mässing och påverkas inte av bimetallisk (galvanisk) korrosion. Det är mot den bakgrunden som mässing bland annat används som material i fästdon. Sprödbrott i mässing kan uppstå i fästdon som inte är avspänningsglödgade. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0400 | Längdutvidgningskoefficienten för mässing är 19 x 10-6 °C-1. Detta innebär att mässing rör sig 1,9 mm/m vid ett temperaturintervall om 100 °C. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0401 | Mässing har en densitet på ~ 8,7 kg/dm3. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0402 | Bild 2:37. Kassetter av mässing. Foto: Torbjörn Osterling |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0403 | Bild 2:38. Fasadbeklädnad med kassetter av mässing. Foto: Outokumpu Copper. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0404 | Den i dag vanligaste metoden att förbättra korrosionshärdigheten hos metalliserad stålplåt är industriell färgbeläggning. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0405 | Estetiska önskemål kan även vara ett skäl för färgbeläggning. Aluminiumplåt färgbeläggs på motsvarande sätt som den metalliserade stålplåten, men görs då nästan uteslutande av estetiska skäl och för att åstadkomma en kulör på plåten. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0406 | Möjligheterna till färgbeläggning och utförande med olika kulörer har från slutet av 1950-talet, då metoden introducerades, inneburit en ökad användning av plåt som både takmaterial och fasadmaterial. De kulörer och färgsystem som marknadsförs i dag tillsammans med möjligheterna att profilera och forma plåt ger stora möjligheter att tillfredsställa skilda såväl tekniska som estetiska krav och önskemål. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0407 | Till skillnad mot byggplatsmålning sker industriell färgbeläggning under noga kontrollerade former där det är möjligt att styra rengöring, torkning med mera vilket gör att beläggningarna får avsedda egenskaper och uppfyller de krav som kan ställas i förekommande miljöer och applikationer. Eventuell påverkan på miljön vid tillverkningen begränsas också till ett minimum eftersom de industriella processerna är väl övervakade. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0408 | Färgbeläggning sker i flera olika steg och i figur 2:6 redovisas uppbyggnaden av de olika skikten. Primern är till för att öka toppfärgens vidhäftning. Baksideslacken är dels ett transportskydd dels ett korrosionsskydd med hänsyn till att även undersidan av en plåt kan utsättas för korrosionsangrepp från kondens eller fukt som kan lagras i underlaget till plåten. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0409 | Toppfärgen kan även förses med en skyddsfolie som ska begränsa risken för att färgen skadas vid transport, bearbetning och montering. Skyddsfolien tas bort efter det att plåten har monterats. Detta förfarande används inte minst vid fönsterbleck på putsade fasader där det är viktigt att skydda plåten mot puts- och färgstänk. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0410 | Färgbeläggningar som används är 15 – 200 μm tjocka beroende på användningsområde. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0411 | På tak har de tjockare beläggningarna på band- och skivtäckningar praktiskt taget upphört under de senaste åren till förmån för tunnare system baserade på polyester. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0412 | För väggar används i regel system som har tjockleken 25 – 50 μm. Det förekommer även att de tunnare färgbeläggningarna används på tak. Men detta är då företrädesvis fråga om profilerad plåt eller plåttakpannor. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0413 | Sedan industriellt färgbelagd plåt började användas har olika färgsystem använts och provats. Några av de första färgerna har visat sig åldras allt för snabbt medan andra har fungerat bra och fortfarande är intakta efter många års exponering i olika miljöer. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0414 | I dag används i huvudsak följande färgsystem: Polyester HBP (High-build polyester) PVDF (Polyvinylidenfluorid) PUR (Polyuretan) Äldre beläggningar är till exempel akrylat, alkydmelamin, Plastisol och vinylorganosol |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0415 | Figur 2:6. De olika skikten i färgbelagd plåt. Illustration: SSAB Tunnplåt AB och Plannja AB. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0416 | Bild 2:40. Olika färgbeläggningar och kulörer utsätts för flera olika prov med tanke på utvecklingen av såväl de tekniska som estetiska egenskaperna. Bilden visar plåtprover på en provningsstation i Florida |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0417 | Bild 2:41. På fasader används färgsystem som har god kulörhärdighet medan färgbeläggningar på tak i första hand väljs med hänsyn till höga krav på korrosionshärdighet och tålighet mot nötning och hantering. Foto: SSAB Tunnplåt AB. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0418 | Polyester är en lösningsmedelsburen färg med en skikttjocklek på 20 – 30 μm. Den har sämre kulörhärdighet än PVDF. Den rostskyddande förmågan är likvärdig för polyester och PVDF. Polyester är det mest använda färgsystemet för industriell färgbeläggning i Europa och anses ha jämna egenskaper som god hållbarhet, bockbarhet, reptålighet och ljushärdighet. Takpanneplåt, trapetsprofilerad plåt och vissa typer av kassetter har ofta en polyesterbeläggning. Det finns olika typer av polyesterbeläggningar på marknaden idag. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0419 | HBP (High-build polyester) är en beläggning som utvecklats från vanlig polyester och har en tjocklek mellan 35 – 50 μm. Den har fyllmedel för bättre reptålighet och flexibilitet. På den nordiska marknaden har den till stor del ersatt plastisol för band- och skivtäckning. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0420 | PVDF (Polyvinylidenfluorid) är en dispersion av polyvinylidenfluorid i särskilda lösningsmedel. Som bärare av pigment används i regel en akrylat. Den förekommer med olika proportioner mellan PVDF och akrylat. Vanligast är PVDF 70/30 med 70 % PVDF och resten akrylat. Beläggningen har mycket god glans- och kulörhärdighet och tar inte heller upp smuts i nämnvärd omfattning. Tjockleken på färgbeläggningen är 25 – 30 μm, varför korrosionsskyddet är sämre än hos tjockare beläggningar. PVDF används företrädesvis på fasader. För att begränsa risken för hanteringsskador kan plåten förses med en skyddsfolie som tas bort efter det att plåten har monterats. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0421 | PUR (polyuretan) är ett färgsystem som har använts inom färgindustrin under flera år men det är först under 1990-talet som det kommit till användning inom bandlackeringsindustrin. PUR kan läggas på skikt upp till 55 μm. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0422 | Akrylat är ett högmolekylärt akrylatbindemedel dispergerat i vatten. Vanligtvis tillsätts 3 – 10 % organiskt lösningsmedel. Beroende på olika typer och mängder av lösningsmedel kan olika kvaliteter erhållas. Vid torkning sker en förnätning av polymererna samtidigt som vatten avdunstar. Akrylatens egenskaper sammanfaller i stort sett med polyesterns. En vanlig skikttjocklek är 25 μm. Vattenburen akrylat har tidigare använts på främst trapetsprofilerad plåt men har nästan helt ersatts med polyester. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0423 | Äldre färgbeläggningar PVC-organosol, PVA-latex, alkydmelamin och lösningsvinyl är färgbeläggningar som inte längre används av svenska bandlackerare. Plastisol och Organosol förekommer dock på många byggnader och blir därigenom föremål för underhållsmålning under många år framåt. Se vidare i kapitel 13 ”Målning”. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0424 | Val av färgbeläggning Egenskaperna hos de olika färgsystemen är något olika och måste bedömas mot den påverkan som kan ske av klimat, luftföroreningar med mera. Formbarheten måste beaktas för plåt som ska falsas. För stålplåt måste även korrosionsegenskaperna beaktas. För val av färgbeläggning är följande egenskaper normalt av intresse: korrosionshärdighet (förmåga att skydda underliggande metall) kulörhärdighet (kritning, glans, väderhärdighet) formbarhet (falsning, profilering) reptålighet (hanterbarhet) |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0425 | Kravet på kulörhärdighet är normalt vägledande vid val av färgbeläggning för fasadbeklädnad. I hårdare miljö bör dock korrosionshärdigheten beaktas. I första hand ska tillverkarnas standardkulörer väljas. De är utprovade vad gäller pigment med hänsyn till krav på inte minst kulörhärdighet. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0426 | Krav på flexibilitet och reptålighet är viktigt för plåt som ska falsas. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0427 | Plåt som tak- eller fasadmaterial erbjuder stora möjligheter att ge byggnaden den tänkta estetiska och tekniska utformningen. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0428 | Eftersom det finns flera olika metaller liksom möjligheter att färgbelägga eller på annat sätt ytbehandla plåten finns varierande sätt att använda plåten på ett spännande sätt, även om materialen i sig kan tyckas vara enkla. Skickliga plåtslagare kan omsätta på ritbordet genomtänkta detaljer med inte bara syftet att försköna en byggnad utan även ge byggnaden ett varaktigt skydd mot angrepp från väder och miljö. |