Datasets:
bowphs
/
europarl_parallel

Dataset card Viewer Files Community
1
text
stringlengths
3
37k
Herr talman! Detta en av de viktigaste åtgärderna vi har röstat om, och det bekräftades av de applåder föredraganden Redondo Jiménez fick. Enligt min uppfattning är statistiken grundläggande, och i Italien befinner sig statistiken om våra kors mjölkproduktion i totalt kaos. Därför röstade jag för betänkandet och jag vill uttrycka förhoppningen att man tar fram statistik även om antalet pensionärer i de femton medlemsstaterna. Många säger att de är för många, jag säger att de är få: med statistikens hjälp kommer vi att kunna reda ut detta. Jag för min del skulle vilja att de blev fler och fler, för det är härligt att vara pensionär.
Nästa punkt på föredragningslistan är betänkande (A5-0083/1999) av Xaver Mayer för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EEG) nr 1696/71 om den gemensamma organisationen av marknaden för humle [KOM(1999) 302 - C5­0081/1999 - 1999/0128(CNS)].
. (DE) Herr talman, fru kommissionär! Fem minuter är tillräckligt så här på en fredag. Faktum är att jag var inställd på kortare tid än så, så nu kan jag kommentera en del extra saker utan att för den skull dra över tiden. Humle är en mycket speciell växt. (Applåder) Den ger smak och arom åt folkets så viktiga födoämne öl. (Applåder) Sanningen sitter inte bara i vinfatet, utan även i ölfatet. Det är i synnerhet viktigt för Bayern, det förbundsland jag kommer från, där produkten öl, födoämnet öl, har haft en avgörande roll för den historiska utvecklingen, liksom för befolkningens sätt att se på tillvaron. Det ljusa ölet är naturligtvis en speciell typ av öl; det är välkänt i München och omtyckt av många. Visserligen kan humle växa i princip var som helst, men det krävs en viss typ av människor för att humlen skall vårdas på rätt sätt, så att humleodlingen blir framgångsrik. Det finns flera talesätt om humle: "Der Hopf ist ein Tropf"; är svåröversatt, men betyder ungefär att humle är en nyckfull växt, som belönar god omvårdnad, och likaså bestraffar ett slarvigt arbete. Dessutom vill humlen träffa sin herre varje dag. Det innebär att humle är en mycket arbetskrävande växt och därför är mest utbredd hos flitiga människor. Därigenom har ett större odlingsområde vuxit fram hos oss. I det centrala Bayern, i Hallertau närmare bestämt, har det under mer än 150 år vuxit fram en stor humleodling, den största i hela världen, för ungefär en fjärdedel av världens produktion kommer från Hallertau. Därför är denna fråga så viktig för Bayern och för mig som invånare i Bayern. (Applåder) Jag vill än en gång poängtera, att humle och öl av humle representerar trevnad och lugn. Humle används även som medicin. Bayern är i synnerhet känt som ölets förbundsland, men även som ett förbundsland med traditioner och framgång. Säkert har ni ofta hört att traditioner och framgång är något som betraktas som viktigt i Bayern. Frasen om läderbyxor och laptop används ju ofta av Bayerns premiärminister Stoiber. Bayern är inte bara känt för Oktoberfesten i München, utan även i högteknologiskt avseende. Det är inte utan anledning som det världsberömda bryggeriuniversitetet München-Weihenstephan ligger i Bayern. Från denna plats har många kunskaper spridits över världen; kunskaper som starkt har påverkat humleodlingen och ölframställningen i så avlägsna delar av världen som Kina, Ryssland och USA. Därför säger man i Bayern också "Hopfen und Malz, Gott erhalt's". (Gud bevare humle och malt.) Det är viktigt, även för denna förordning som kommissionen har föreslagit. Jag skulle kunna tala mer om detta, men jag måste hålla tiden. Över till förordningen och betänkandet. Det handlar i princip om att många bestämmelser inte längre är tillämpbara, helt enkelt för att de inte längre är giltiga eller på grund av innehållet i den gemensamma organisationen av marknaden för humle. Därtill kommer att man inte längre måste sammanställa en omfattande årlig rapport, utan i fortsättningen skall en rapport läggas fram var femte år, eftersom stödet har fastställts till fem år. Det betraktar jag som ett riktigt förfarande, fru kommissionär, med en viss modifikation. Inte minst på grund av vår stora erfarenhet i Bayern, måste vi vara litet extra försiktiga på den punkten. Därför föreslår jag att vi garanterar att man, liksom tidigare, samlar in årliga data om utvecklingen av odlingsarealen, efterfrågan, utbredningen av de sorter som odlas, priserna samt om utvecklingen av humleodlingen i de enskilda medlemsländerna, och att dessa uppgifter årligen ställs till marknadsaktörernas förfogande. Jag har fått löfte från kommissionen om att detta skall ske via Internet. Därför har jag lagt fram två ändringsförslag. Jag uppmanar parlamentet att anta dem. Däremot är jag medveten om att kommissionen inte är så förtjust i mina ändringsförslag. Men jag anser att parlamentet i vissa avseenden skiljer sig från kommissionen. Därför ber jag er anta förslagen. (Skratt, applåder)
Herr Mayer. Jag utgår ifrån att ni efter sammanträdet ger oss ett smakprov.
. (DE) Herr talman! Redan för tre veckor sedan bjöd jag in till en ölprovning, och alla som fick och anammade inbjudan tyckte att det smakade mycket gott.
Det tvivlar jag inte på herr Mayer.
Herr talman! Jag vill bara tacka och gratulera herr Mayer för det betänkande han utarbetat, som rör alla de länder som producerar humle i gemenskapen, och när det gäller Spanien i min region Castilla-León, i León-området. Jag är helt överens med Mayer. Betänkandet har antagits enhälligt i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling. Jag lyckönskar Mayer och hoppas att han får stöd i kammaren.
Herr talman! Mayer talade så vackert att jag skulle vilja utveckla ert eget förslag och föreslå att vi dricker den där ölen i Bayern i stället för här. Och nu, herr talman, kommer jag till ämnet i fråga. Humlen är naturligtvis inget typexempel, om vi vill bedöma den gemensamma jordbrukspolitikens betydelse för Europeiska unionens jordbrukare; med humlefrågan visas dock djupet och utbredningen av denna politik i stödet till våra jordbrukare. Humlen är, som Mayer sade, en traditionell produkt av stor betydelse för kvaliteten på det framställda ölet, men produktionen är mycket begränsad: omkring 4 000 hektar i hela unionen. Och ändå finns det ganska många jordbrukarfamiljer som lever av denna produkt i de humleproducerande staterna, särskilt i Bayern, vilka inte får lämnas vind för våg i en tid av ihållande prisfall, liksom vissa jordbruksregioner inte får ödeläggas på grund av tillfälliga svårigheter som orsakas av problem i marknadens funktion. Till följd av svängningar på marknaden och behoven hos producenterna av produkten i fråga, har det vid flera tillfällen gjorts ändringar i den ursprungliga förordningen, av vilka den senaste var rådets beslut som fastställde en enhetlig stödnivå till producenterna för en femårsperiod. I och med detta senaste beslut ändras kommissionens skyldigheter, vilka var ett resultat av det tidigare systemet, det vill säga av systemet med årligt stöd, och medlemsstaterna behöver inte längre ge stöd till upprättande av producentgrupper. Denna utveckling leder till att vissa artiklar i den gamla förordningen utgår, och det gör, med rätta, även den nya förordningen, som vi, tillsammans med Mayers ändringsförslag, röstar för, samtidigt som vi påpekar att detta förslag till förordning inte påverkar budgeten.
Herr talman! Jag vill gratulera föredraganden till betänkandet och tala om att Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiets grupp kommer att stödja betänkandet när det blir dags för omröstning.
. Herr talman, ärade ledamöter! Jag vill först tacka föredraganden, Mayer Xaver, för ett värdefullt betänkande - kanske speciellt för den entusiastiska utläggningen om humleparadiset Bayern - samt utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling för dess konstruktiva hållning. Det gläder mig att vårt förslag om en ändring av organisationen av marknaden för humle har fått ett positivt mottagande. Kommissionens förslag syftar ju till att stryka de bestämmelser som inte längre är giltiga, antingen på grund av att tidsfrister har löpt ut eller på grund av tidigare ändringar i den gemensamma organisationen för humle. Dessa ändringar måste genomföras innan grundförordningen konsolideras. Eftersom rådet har beslutat att stödnivån skall ligga konstant under fem år, anser kommissionen inte att det är nödvändigt att varje år lägga fram en rapport om situationen vad gäller produktion och saluföring av humle. Kommissionen anser därför att artikel 11 kan utgå. Enligt förslagets artikel 18 kommer vi dock att presentera en grundlig utvärdering av situationen för produktion och saluföring av humle senast den 1 september år 2000. Jag är därför rädd att Europaparlamentets två ändringsförslag onödigt komplicerar texten, och att kravet på att årligen erhålla information redan täcks av det nya förslaget; denna information kommer också att läggas ut på Internet. Det är skälet till att kommissionen i detta läge inte kan godta dessa ändringsförslag.
Herr talman! För det första: Jag skulle gärna vilja bjuda in fru kommissionären till klostret Andechs i Bayern, där man brygger sju olika sorters öl... För det andra vill jag meddela, att nästa... (Talmannen avbröt talaren.)
Herr Posselt. Det är inte en ordningsfråga. Jag förklarar debatten avslutad. Vi skall nu genomföra omröstningen. (Parlamentet antog lagstiftningsresolutionen.) Röstförklaring
Nästa punkt på föredragningslistan är debatt om betänkande (A5-0093/1999) av Savary för utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi om förslaget till rådets beslut om ändring av beslut 97/787/EG om exceptionellt finansiellt stöd till Armenien och Georgien till att även omfatta Tadzjikistan [KOM(1999) 391 - C5­0171/1999 - 1999/0172(CNS)].
Herr talman! Eftersom jag kommer från Bordeaux trodde jag att ni gav mig ordet för att jag skulle besvara min bayerska kollegas inlägg med att tala om Bordeauxvin. Nej, det är om Tadzjikistan ni ber mig att tala, och eftersom jag har fem minuter till mitt förfogande skall jag försöka vara så tydlig som möjligt i en fråga som måhända är en smula svårtillgänglig och komplex. Det gäller ett exceptionellt stöd till Tadzjikistan, som ju är ett litet land mellan Uzbekistan, Kazakstan, Kina och Afghanistan. Detta ärende har en förhistoria och vad jag i själva verket föreslår er i dag är att vi avslutar ett ärende som inleddes 1991 med ett lån på 1,2 miljarder euro till de nya oberoende staterna i samband med Sovjetunionens upplösning. Saken är den alla stater utom tre har betalat tillbaka lånet. 1997 befann sig tre stater i svårigheter och låg kraftigt efter med återbetalningen, nämligen Georgien, Armenien och Tadzjikistan. Därför förelades parlamentet 1997 ett förslag från kommissionen om att lägga om avbetalningarna och omfördela skulden för dessa tre länder. Det beslutades därför att två typer av finansiella stöd skulle inrättas - dels lån (245 miljoner euro hade vid den tiden avsatts för lån till de tre länderna) och dels ett bidrag på 130 miljoner euro, som främst syftade till att minska skuldbördan och förbättra ländernas återbetalningsförmåga. Kära kolleger! Vi kommer nu till själva kärnfrågan. Året 1997 präglades också av ett inbördeskrig i Tadzjikistan, ett fruktansvärt inbördeskrig mellan den styrande regimen och den islamitiska oppositionen. Parlamentet hade alltså på grundval av vår kollega Kittelmanns betänkande föreslagit att stödet till Tadzjikistan skulle läggas om, vilket är skälet till att vi nu efter två år, när situationen har normaliserats, anmodas att ta upp ärendet till ny behandling. Även om situationen i Tadzjikistan såväl politiskt som ekonomiskt är ytterst kritisk och oroande, pågår sedan två år en gradvis stabilisering. De olika parterna har ingått en fredsuppgörelse, som har genomförts och i stort sett följts, även om säkerheten i landet fortfarande är skör på grund av krigsherrarnas närvaro och den kraftigt växande Wahhabifundamentalismen i Afghanistan. Ekonomiskt sett är detta ett land som har gjort stora ansträngningar under IMF:s beskydd och som får strukturanpassningsstöd från IMF. Vi uppmanas alltså i Europeiska unionen att återupprätta kontakten med detta land och göra en omfördelning av skulden. Det utestående beloppet uppgår i dag till närmare 73 miljoner euro. Vad kommissionen föreslår är i slutändan att vi skall göra samma sak som vi gjorde för Georgien och Armenien, det vill säga bevilja ett nytt lån för att det förra skall kunna återbetalas, men till mycket förmånligare villkor - så att landet kan återhämta sig litet - och besluta om ett bidrag på 35 miljoner euro för perioden 2000-2004 för att lindra skuldbördan. Tyvärr måste jag dock säga att kommissionens förslag är högst motsägelsefullt. Vi uppmanas att bevilja ett lån på 75 miljoner euro och ett bidrag på 35 miljoner euro, bara för att sedan upptäcka att det saknas budgetanslag för att täcka dessa kostnader och att det för 1999 endast har anslagits medel för bidragen till Armenien och Georgien, som skall upphöra år 2001. Helt logiskt har budgetutskottet följaktligen påpekat för oss i det ansvariga utskottet för industrifrågor att vi under inga omständigheter får godkänna bidrag som inte finns budgeterade i dag och som inte ingår i budgetplanen, särskilt utgiftsområde 4, som ju redan är under tryck genom försöken att finansiera Kosovo. Den kompromiss som vi tillsammans med budgetkontrollutskottet har utarbetat går ut på att vi endast behåller lånet på 75 miljoner euro, samtidigt som vi enades om att Tadzjikistan även bör tilldelas ett ytterligare stöd för att minska den månatliga avbetalningen på skulden, som ligger på 200 000 euro, vilket är ohållbart för landet. Detta var den ståndpunkt vi intog i utskottet för industrifrågor och som jag tror budgetkontrollutskottet har förstått. Tadzjikistan är nämligen den fattigaste av de nya oberoende staterna och det land som absolut måste stabiliseras eftersom det, av delvis samma skäl som Tjetjenien och av andra skäl, är ett land som kan äventyra hela regionen, främst på grund av dess strategiska position i förhållande till Kazakstan och Uzbekistan, som är mycket rika länder. Följaktligen har vi lagt fram en rad ändringsförslag. Först och främst ändringsförslag för att godkänna bidraget. Därefter ändringsförslag som konfronterar rådet och kommissionen med deras motsägelsefulla hållning och vari sägs att direkt stöd är önskvärt, men att detta bör finansieras över en annan budgetpost, och jag tänker då på Tacis. Slutligen ändringsförslag rörande villkorlighet: kontroll av hur medlen används, politiska och demokratiska villkor och parlamentets kontroll.
Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger! Tadzjikistan är inte bara det fattigaste av länderna i före detta Sovjetunionen, det är också det land som de senaste fem åren har lidit mest av oroligheterna till följd av de stamkrig som slutligen kom att utvecklas till ett inbördeskrig. Landet har inte haft förmåga att på ett målinriktat sätt utnyttja det finansiella stöd som hittills beviljats. Det är inte förrän de senaste månaderna som läget har stabiliserats, till följd av att inbördeskrigets parter inställt fientligheterna och bestämt sig för att bilda en koalitionsregering. Allmänna fria val är planerade till mars 2000. Den internationella givaregemenskapen, framför allt de schweiziska organisationerna, är redo att på vissa villkor återinföra det finansiella stödet. Nu när läget har stabiliserats och utvecklingsmöjligheterna är bättre föreslås i Savarys betänkande ett återinförande av ett makrofinansiellt stöd till landet i form av ett lån. Vi hoppas att det skall ge Tadzjikistan en så pass tydlig signal att man förbättrar den statliga organisationen i en demokratisk utvecklingsanda och inleder de reformer som krävs. Finansiellt stödet i form av ett lån bör dock endast utgå, om en riktig kontroll av anslagens användning är möjlig från Europeiska unionens sida, om den nationella förlikningsprocessen fortgår och om valen, och då i synnerhet parlamentsvalet i mars 2000, hålls under fria och demokratiska former. Detta är målsättningen, vilket Savary så riktigt påpekar, med våra ändringsförslag 8 och 9. Om det skulle visa sig att Tadzjikistans kreditförmåga och kreditvärdighet återställs, är ett sådant förslag även välkommet inom budgeten för år 2000. Föredragande Bourlanges har just bekräftat för mig att man i budgeten kommer att se till att någon form av finansiellt stöd åter beviljas inom ramen för Tacis-programmet. Låt mig få avsluta med att säga: PPE-DE-gruppen stöder detta betänkande, trots alla risker det innebär. Det är ett nytt, och förhoppningsvis framgångsrikt försök, att återuppta och främja det ekonomiska och tekniska samarbetet med Tadzjikistan.
Herr talman! Lånet till Tadzjikistan är lika stort som det här lilla fattiga landets andel av före detta Sovjetunionens ännu obetalda skuld. I Tadzjikistan blir inga problem alls lösta på det sättet. Lånet förhindrar endast att de obetalda skulderna blir kvar. Centralasien, med en befolkning som till största delen talar turkiska och till en viss iranska erövrades under det förra seklet av det ryska tsardömet. Det riket sökte inte sina kolonier långt hemifrån och över havet, som de flesta västeuropeiska staterna gjorde, utan i den närmaste omgivningen. År 1922 avkoloniserades de visserligen men de förblev kopplade till Ryssland i form av delstater i Sovjetunionen. De gränser mellan de olika språk- och kulturområdena som Stalin drog upp på 20- och 30-talet har nu blivit statsgränser. Det långvariga europeiska inflytandet gör att vi i Europeiska unionen kan känna oss extra ansvariga för hur det går i de fem stater som bildades här efter Sovjetunionens sönderfall. I alla femton staterna går det dåligt med ekonomin och dåligt med miljön. Auktoritära regimer sitter vid makten och dessa regimer ger inte mycket utrymme för politiska motståndare. Vissa presidenter förlänger sina mandat med tio år med hjälp av folkomröstningar och hotelser utan motkandidater. I det avseendet är Tadzjikistan inget undantag. Skall vi ge europeiska medel till ett sådant land? Min partigrupp är i allmänhet ingen förespråkare för att tillmötesgå odemokratiska regimer med ekonomiska bidrag. Vi ser alltför ofta att de får pengar eftersom det förväntas att de skall se de pengarna som belöning för några små uppmuntrande steg i riktning mot mer demokrati och mänskliga rättigheter. I praktiken fungerar inte den metoden, vilket vi kan se i Turkiet och Ryssland. Man tar emot pengarna men situationen blir inte bättre för det. I och med Sovjetunionens sönderfall föll situationen i Tadzjikistan tillbaka till 1800- och början av 1900-talet. Olika regionala mäktiga familjer och grupper bekämpar varandra, varvid krigsherrarna använder politiska och religiösa meningsskiljaktigheter som täckmantel för att berättiga väpnade ingripanden. Tadzjikistans välmåga är nära sammankopplad med den närmaste omgivningen, såsom de utsiktslösa, våldsamma striderna i Afghanistan. En stor del av den tadzjikiska befolkningen bor i nordöstra Afghanistan, det område som inte är i händerna på Taliban. Norra Tadzjikistan sträcker ut sig till den tätbefolkade Ferganadalen som delvis ligger i Uzbekistan och som är helt sammanflätad med det grannlandets ekonomi och trafikförbindelser. Som gränsområde mellan det ryska inflytandet och den islamitiska fundamentalismen i Afghanistan har den nuvarande tadzjikiska staten inte särskilt stora chanser att överleva. Det enda skälet till att trots allt investera europeiska pengar är att det ökar den tadzjikiska befolkningens överlevnadschanser och ger större möjligheter till fred än om ett sådant bidrag inte ges. Det är skälet till att min grupp ändå kan instämma med förslagen i Savarybetänkandet.
Herr talman! Vi i min grupp kommer inte att rösta för Savarybetänkandet. Skälen till detta handlar dels om valet av land, och dels om mer allmänna överväganden i samband med det finansiella stödet. Även om vi naturligtvis inte har några invändningar mot den suveräna staten Tadzjikistan, innebär det inte att de europeiska länderna skall överge de prioriteringar, eller snarare den prioritering, som de sedan lång tid tillbaka har ställt upp för utvecklingssamarbete. Denna prioritering gjordes för över ett kvarts sekel sedan genom Loméavtalen. Av uppenbara skäl, som är både geografiskt och historiskt betingade, visade det sig nödvändigt för européerna att under sjuttiotalet inleda ett omfattande utvecklingssamarbete med länderna i Afrika, Karibien och Stilla havet. Formen för detta utvecklingssamarbete var för övrigt mycket originell och har blivit känd under namnet Loméavtalen, som gjort att våra handelspartner i söder har kunnat hålla stabila priser på varor som står för merparten av deras inkomster och som har skyddat dem mot en vidlyftig frihandel, vars ödeläggande effekt på de svagaste ekonomierna vi i dag kan se bara alltför väl. Under de hätska attackerna, inte från globaliseringen, utan från globaliseringsideologin - som de europeiska länderna har accepterat utan vidare granskning - har vi i flera år sett hur AVS-avtalen långsamt gröps ur och hur deras grundprinciper förnekas. Framför allt ser vi hur flera europeiska länder skär ned sina bidrag till Europeiska utvecklingsfonden (EUF). Samtidigt mångfaldigas de så kallade exceptionella finansiella stöden till de mest skiftande av jordens länder, utan att någon övergripande plan kan urskiljas, med följd att det enda som återstår av vår biståndspolitik är en enda utflytande och tunn fernissa. Kort sagt är den inte längre någon politik. Till denna särskilda synpunkt kan läggas ytterligare en. Att Tadzjikistan i dag är drabbat av de ekonomiska svårigheter som räknas upp i betänkandet - i likhet med många andra av jordens länder - beror förvisso på att landet är offer för ett oövertänkt öppnande av gränserna och ett orimligt stormaktsspel. Vi för vår del ser ingen bättre lösning än att inrätta en ny internationell handelsordning, som respekterar staternas suveränitet, deras utvecklingstakt och utvecklingsformer, samt även respekterar deras traditioner - som vi inte kommer att lyckas upplösa i ett trollslag bara för att vi har påtvingat dem fria val, mänskliga rättigheter och vad vi högst förhastat kallar demokrati.
Herr talman! Det politiska tidvattnet i Tadzjikistan verkar vara på väg att vända. Förra veckan tillkännagav president Ragmanov att parlamentsval skall hållas i vår. Efter flera månaders dragkamp mellan regering och opposition har man nu äntligen kommit överens om de nya valreglerna. Därvid konstaterar jag dock att den här utvecklingen endast markerar början på en demokratiseringsprocess. Tadzjikistan har fortfarande egenskaper som inte hör hemma i en demokratisk rättsstat. Baksidan av den pågående positiva utvecklingen är nämligen att ett antal partier inte kommer att få delta vid det kommande valet. De har utestängts från deltagande. Det är inte så underligt med tanke på att tillstånd att delta i valet fortfarande delas ut av f.d. kommunister. Den här anmärkningen angående graden av demokrati i Tadzjikistan hindrar inte att mycket visst har förändrats. Internationella organisationer och bilaterala bidragsgivare ser inte heller längre några berättigade skäl för att skjuta upp biståndet till Tadzjikistan. Även Europeiska kommissionen anser med sitt förslag att den måste ge finansiellt stöd. Kommissionen glömmer dock bort en viktig sak. I våras träffade Europeiska unionens tre institutioner ett interinstitutionellt avtal för en sjuårsperiod. I det avtalet anges de ekonomiska taken för de olika politikområdena. Det skulle jag vilja påminna kommissionen om i dag. I förslaget om bistånd till Tadzjikistan tas ingen hänsyn till det avtalet. Varken IMF:s och Världsbankens brådskande uppmaning till Europeiska unionen om att öka det finansiella stödet till Tadzjikistan eller argumentet om unionens moraliska plikt på grund av Tadzjikistans skulder till unionen är i sig skäl nog för att ge bistånd. Vi har i första hand att göra med Europeiska unionens ekonomiska begränsningar. Ovannämnda avtal ger inget utrymme för gåvor till Tadzjikistan. Dessutom har vi i färskt minne våra erfarenheter av att ingå finansiella förpliktelser som vi inte kan hålla, nämligen med avseende på återuppbyggnaden av Kosovo. Kommissionen utlovade ett belopp på 500 miljoner euro, men medlemsstaterna vill tills vidare inte tillåta den höjning av den europeiska budgeten som skulle behövas för detta ändamål. Under tiden har rådet visserligen lagt fram en vag avsiktsförklaring om att förebygga sådana problem i framtiden. Jag vill dock först se vad det blir av det. Kosovo har just nu ingen nytta av det i alla fall. Stödet har sänkts till 360 miljoner euro och dessutom fördelats över flera år. Den händelsen gör att jag har allvarliga tvivel angående medlemsstaternas vilja att på nytt göra eftergifter med avseende på hjälpen till Tadzjikistan, även om det här rör sig om relativt små belopp. Medlemsstaterna har svårt att få igenom det här på hemmaplan när verkligheten urholkar deras förhandlingsresultat från toppmötet i Berlin. Förutom en begränsad budget har Europeiska unionen politiskt sett inte mycket att göra i Tadzjikistan. Det stora avståndet gör det omöjligt att ha ett verkligt inflytande på demokratiseringsprocessen. Europeiska unionen har visserligen intresse av stora stabila regioner runt om sina yttre gränser, men de instrument som den har till sitt förfogande för att genomföra det är fortfarande för begränsade. Allt det här betyder inte att vi inte kan göra något för Tadzjikistan. Av humanitära skäl går jag med på det här exceptionella finansiella stödet när det gäller lånedelen. Bidragsdelen måste dock, av ovan nämnda skäl, strykas. Vidare skulle jag hos kommissionen vilja yrka för att de bilaterala givarna i Tadzjikistan och medlemsstaterna uppmanas att enskilt ge exceptionellt finansiellt stöd till det här landet. De nationella medlemsstaternas budgetutrymme är ju politiskt mindre känsligt. Avslutningsvis skulle jag vilja uppmana kommissionen att av moraliska skäl återuppta Tacisprojekten för Tadzjikistan igen så snabbt som möjligt. Därvid måste vi hålla en sträng kontroll på att pengarna kommer dit de skall, till den tadzjikiska befolkningen som lider under en skriande fattigdom.
Herr talman! Vi antog budgeten i går, och ni har fattat beslut inom utgiftsområde 4 som är mycket viktiga för Europas framtid. Fru kommissionär, vi talar i dag om ett särskilt bistånd som i grund och botten främjar stabiliseringen i en del av världen som, om vi inte engagerar oss, även kan komma att bli ett problem för oss. Vi måste i Tadzjikistan, Armenien och Georgien se till att demokratin, marknadsekonomin och säkerhetskomponenterna får spela en större roll i framtiden. Under inbördeskriget rådde en kraftig inflation i Tadzjikistan, då landets produktion minskade med två tredjedelar. Man kan tänka sig vad det innebar för den enskilda familjen, för den enskilda människan i ett sådant land. Inte förrän år 1997 skedde en ekonomisk tillväxt på 1,7 procent. Den totala produktionsökningen uppgick då till 5,3 procent; utgångsläget var givetvis, som jag redan nämnt, en ytterst låg nivå. I december 1998 sjönk inflationen till under 3 procent, och även här kunde en viss stabilisering skönjas, och år 1998 ökade bytesbalansen från 5,5 procent till 15,2 procent av bruttonationalinkomsten Skulderna på 1 263 miljoner dollar respektive 98 procent av BNI utgör naturligtvis ett stort problem; här förstår man att gränsen är nådd. Med tanke på att Tadzjikistan är den fattigaste av de nya oberoende staterna måste vi bekämpa fattigdomen där, den fattigdom som drabbar barn och familjer, och i synnerhet nu inför jul, bör vi som lever i välfärden också tänka på dem som inte har det lika bra som vi har det i dag. Därför anser jag att vi behöver tydligt definierade och villkorsbaserade program, och att utnyttjandet av dessa skall vila på hållbara rättsliga grunder. Här handlar det för vår del framför allt om att budgetkontrollbestämmelserna skall uppfyllas. Man kan dessutom konstatera att ett av de villkor för det bistånd som ges måste vara att val hålls under regelrätta förhållanden. Parlamentsvalet är planerat till mars 2000, och för oss handlar det om att uppmuntra ett förverkligande av demokratin. Det är viktigt för invånarna att inga strider äger rum på gatan, att inte dessa utkämpas i ett inbördeskrig, utan mellan de olika grupperna i parlamentet, med gemensamma spelregler. Jag tror att modellen Europa kan vara till nytta för hela regionen i fråga, det vill säga om marknadsekonomin fungerar, den ekosociala marknadsekonomin, om man skapar demokratiska förhållanden, så att medborgarna kan vara säkra på att konflikterna löses i parlamentet och att deras säkerhet är garanterad, och jag anser att vi bör exportera vårt säkerhetskoncept till dessa länder utan att för den skull importera deras kriminalitet. Även om vi i dag känner oss trygga här i parlamentet, så var det bara några dagar sedan fyra kvinnomord ägde rum i närheten av Strasbourg. Och även om vi tror oss vara i säkerhet, måste vi dagligen sörja för befolkningens säkerhet i Europa och i länder som Armenien och Georgien. Därför vill jag avsluta med att framföra ett varmt tack till mina kolleger och alla parlamentets medarbetare, eftersom det är uppenbart att vi är beredda att ta vårt ansvar även utanför Europas gränser, att vi engagerar oss i freden i världen. Därför gladde det mig att vi i går kunde överlämna fredsljuset från Betlehem till vår talman. Jag hoppas att freden skall ledsaga oss i dessa jultider och att vi även skall få uppleva freden i nästa årtusende!
Herr talman! Om det inte vore för det tadzjikiska folket, skulle jag inte stå här i dag! Min farfar var en av de krigsfångar som under första världskriget år 1916 byggde järnvägar i det dåvarande Ryssland-Centralasien. Och han brukade berätta att han överlevde dessa svåra år endast tack vare det tadzjikiska folkets gästfrihet och hjälpsamhet. Detta är dock inte skälet till att jag i dag engagerar mig så starkt i Tadzjikistan, utan det är för att jag, till skillnad från kollegan Blokland, anser att det är en fråga som angår oss i högsta grad. Tadzjikistan ligger i ett område som omges av Kina och Ryssland, det är där dessa länders gränser möts, den islamiska världen och Kaspiska havet, med dess enorma råvarutillgångar. Jag betraktar området som Balkans framtid, ett Balkan av internationella mått. Och därför bör det, i synnerhet som där finns en rad olika kärnvapenmakter, ligga i vårt intresse att uppnå stabilitet i området för att förhindra att de etniska konflikterna får konsekvenser för den övriga världen. Därför anser jag att vi måste hjälpa Tadzjikistan på den svåra vägen, i form av en kredit, men även i form av ett förlorat bistånd, och det är uppenbart att vi måste vända oss till medlemsstaterna, eftersom detta inte ryms inom vår budget. Vi bör givetvis kräva demokrati och rättsstatlighet i gengäld, men vi får inte tillämpa en felaktig måttstock. Tadzjikistan är ett land som har plundrats under flera århundraden av kolonisering. Landet utsattes för ett brutal förtryck från den sovjetiska kommunismen. I dag kämpar den lilla bergsbefolkningen sig fram, och då kan vi inte använda oss av en europeisk måttstock. Vi bör i stället använda samma måttstock som för utvecklingsländerna, för länderna i Afrika, där det fortfarande finns mycket som är beklagansvärt, men som vi sedan årtionden tillbaka stöder på deras väg mot demokrati. Det är först på senare år som Tadzjikistan har fått bistånd. Därför måste vi naturligtvis fastställa vissa spelregler, men vi bör visa tålamod med det tadzjikiska folket, vi bör verkligen stödja valen i vår, och vi bör erkänna att detta inte bara är en handling för att vinna ära åt Europa, utan att det även ligger i Europas eget intresse att uppnå fred i området.
Herr talman, fru kommissionär, ärade damer och herrar! Europeiska unionen har satt upp fyra mål. Det första: de nödvändiga reformerna inom institutionerna och EU:s medlemsstater. Det andra: utvidgningen av de femtons europeiska union och den därmed förbundna, av oss efterfrågade och av ordförande Prodi inledda debatten över Europas och Europeiska unionens gränser. Det tredje: en självmedveten dynamisk europeisk unions roll i världen. Det fjärde och sista målet: Ett ökat förtroende hos medborgarna i och med förverkligandet av dessa mål och vårt arbete. Att låta Tadzjikistan bli föremål för ett särskilt finansiellt stöd ingår i vårt ständigt ökande ansvar för en demokratisk, fredlig världspolitisk utveckling baserad på respekten för de mänskliga rättigheterna. Det särskilda finansiella stödet till Armenien och Georgien som godkändes den 17 november 1997 inbegrep möjligheten till ett liknande stöd till Tadzjikistan, så snart landet - som ett tillägg till Paul Rübigs kommentar - uppnått en överenskommelse med Internationella valutafonden. En sådan överenskommelse med Internationella valutafonden är given. Efter de två krediter som beviljades omedelbart efter konflikten i december 1997 och i april 1998, godkände Internationella valutafonden i juni 1998 ett treårigt program till förmån för Tadzjikistan motsvarande 128 miljoner dollar, för att befästa framgångarna med stabiliseringen och uppnå en hållbar tillväxt. Sedan kallade man till ett sammanträde i den rådgivande gruppen den 11 december 1998, på initiativ av Internationella valutafonden och Världsbanken, för att öka tillgången till de finansieringsmöjligheter som dessa institutioner erbjuder Tadzjikistan och andra nya oberoende stater som drabbats av Rysslandskrisens externa effekter. Därför är det rätt och riktigt att vi i dag, i enlighet med våra krav, men även i enlighet med vårt världspolitiska ansvar som utan tvekan kommer att öka, antar detta betänkande med ändringsförslagen. Låt mig som avslutning få dela med mig av några tankar, dels för att jag är den sista talaren, dels för att jag är den nyaste bland de sista talarna här i parlamentet. För det första: Jag vill tydligt poängtera, och jag tror att jag därmed ger uttryck för mångas åsikt, hur glad jag är, hur glada vi är, över att få vara med och bidra till denna process här i parlamentet. För det andra: Även om vi är medvetna om allt som måste förbättras, uträttar vi här ett bra och ett allt viktigare arbete. Vi kan endast uträtta det arbetet, tack vare att vi på våra kontor, i våra grupper, i utskotten liksom i den parlamentariska vardagen får hjälp och stöd av kompetenta, engagerade och pålitliga medarbetare och anställda inom parlamentet. Tack till alla er som står bakom oss och hjälper oss i vårt arbete! (Applåder) Jag vill också uttala två önskningar, eftersom det snart är jul: Måtte vi nästa år lyckas bättre med europeiserandet av inrikespolitiken i medlemsstaterna. Måtte vi nästa år lyckas bättre med förankrandet av vårt arbete i medlemsstaterna och i medborgarnas medvetande. Härmed önskar jag som företrädare för min grupp alla medarbetare och parlamentskolleger en riktigt god jul! (Applåder)
. Herr talman, ärade ledamöter! Först ett varmt tack till föredragande Savary. Kommissionen noterar med glädje att dess förslag att bevilja exceptionellt finansiellt stöd till Tadzjikistan har fått ett helhjärtat stöd från parlamentets utskott. Kommissionen stöder helt flera av de föreslagna ändringarna, särskilt dem som rör en strängare budgetkontroll, med tanke på en möjlig negativ politisk utveckling i landet, och även förslaget om att en slutrapport skall överlämnas till parlamentet år 2004. Kommissionen kan dock inte acceptera ändringsförslagen som rör bidragsdelen av stödet. Det är omöjligt att genomföra denna bidragsdel på grundval av befintliga rättsliga grunder, särskilt Tacis, eftersom de medel som ingår i stödet inte kan relateras till särskilda projekt eller program. Syftet är ju att minska landets skuld gentemot gemenskapen. Detta förslag syftar också till att bekräfta det bidrag på 95 miljoner euro som finns tillgängligt för Armenien och Georgien enligt rådets beslut 97/787/EG av den 17 november 1997. Kommissionen finner det svårt att acceptera en minskning av bidraget till 50 miljoner euro. Skälen till detta är följande: Gemenskapens finansiella exponering kommer att fortsätta att vara hög i ett område vars stabilitet har förvärrats både på grund av den ryska finansiella krisen och den nuvarande situationen i norra Kaukasien. En betydande minskning av EU:s exponering har redan uppnåtts från 212 miljoner euro inledningsvis, inklusive räntor på utstående skulder, till 123 miljoner euro för närvarande. En ytterligare minskning kan dock ske de kommande åren om stödet genomförs som planerat. Armenien och Georgien kommer att ha svårt att förstå att gemenskapen minskar sitt stöd, trots de stora ansträngningar som dessa båda länder, med stöd från IMF och andra bidragsgivare, har gjort, för att minska de finansiella skyldigheterna gentemot gemenskapen. Detta skulle försätta gemenskapen i en svår situation både gentemot dessa två länder och det internationella samfundet. Kommissionen anser att det vore beklagligt om gemenskapen skulle vägra att bekräfta sitt finansiella stöd till länder vars strategiska betydelse för gemenskapen är uppenbar. Dessutom borde vi, i ljuset av de nuvarande svårigheterna i Kaukasien, sända ut politiska signaler som visar att vi vill fortsätta att stödja de kraftiga ansträngningar som görs för att uppnå stabilisering och demokrati samt införa reformer.
Jag förklarar debatten avslutad. Vi skall nu genomföra omröstningen. Efter omröstningen om ändringsförslagen.
Herr talman! Efter omröstningen har jag en ordningsfråga angående de antagna texterna från i går. Efter omröstningarna skall jag be att få ordet ett kort ögonblick om ni tillåter det.
Det går bra. (Parlamentet antog lagstiftningsresolutionen.) Röstförklaringar
Herr talman! Jag vill ge uttryck för min stora tillfredsställelse med att göra denna sista röstförklaring 1999 till förmån för Savarys betänkande, vilket jag röstade för. Jag är mycket positiv till detta initiativ från den europeiska gemenskapens sida som syftar till att tillerkänna de mest behövande regionerna, såsom Tadzjikistan, konkret hjälp. Jag skulle vilja säga, liksom Blokland gjorde i sitt uttalande, till kommissionär Wallström - som stör nattsömnen för italienska, grekiska och spanska pensionärer på grund av de pensionerade bilar som snabbt måste tas ur trafik - att jag skulle uppskatta om man kontrollerade även vart de bidrag som Tadzjikistan och andra länder skall få tar vägen. Jag skulle gärna se att de hamnar hos de människor som behöver dem, såsom pensionärerna.
Ärade herr talman! Jag har, trots vissa betänkligheter, röstat för det finansiella stödet, eftersom jag ser en möjlighet att med hjälp av finansiella stimulansåtgärder, så som Karas framställde dem, i stället för med våld skapa en marknadsekonomi, demokrati och fred. Jag vill tacka alla kolleger som har stött mig på den punkten, och önska er alla en god jul och ett gott nytt år! (Applåder)
Herr talman! Jag vill helt kort säga något om de texter som antogs i går. Under debatten satt jag och tittade på vad som egentligen skrivits ner om omröstningen om Murphybetänkandet om sena betalningar. Jag skulle vilja be er att ge er avdelning i uppdrag att kontrollera ändringsförslag 20 en gång till. Jag är nämligen till 99,9 procent säker på att det inte är den text som vi röstade om eller åtminstone inte den text som omröstningen borde ha gällt eftersom det inte är den text som lades fram av utskottet för industrifrågor. Jag begärde ordet officiellt eftersom jag är rädd för att vi inte kan nå sessionstjänsten under juluppehållet och för att förebygga svårigheter under förlikningsförfarandet.
Tack så mycket fru Thyssen. Vi skall göra lämpliga verifikationer eftersom protokollet ju redan justerats. Det måste i så fall bli en teknisk rättelse.
Herr talman! Jag vet inte om detta är en teknisk rättelse, men jag upptäckte just att jag inte står upptagen bland de luxemburgska ledamöterna i onsdagens protokoll, när det gäller Palacio Vallelersundis betänkande om granskning av bevis. I protokollet nämns Reding. Jag vet att jag fick min plats tack vare att hon utnämndes till kommissionär, men jag förstår inte varför jag inte står med i protokollet rörande granskning av bevis, eftersom jag i alla fall har varit ledamot sedan den 16 september. Skulle ni kunna rätta till den saken?
Fru Lulling! Jag kan inte göra någon rättelse, eftersom ni inte omfattas av betänkandet. Som ni så riktigt påpekar valdes ni den 16 september och betänkandet gäller de ledamöter som valdes den 13 juni. Ni ersatte Reding. Därför kommer det ett annat betänkande som jag hoppas kommer att bekräfta ert mandat.
Herr talman! Eftersom det snart är jul, vill jag att ni låter mig tala ett kort ögonblick! Jag vill framföra ett tack till er och klara upp ett missförstånd. Talmannen har rätt att bevilja en fråga från en ledamots sida till kommissionen. Jag ville tidigare ställa en fråga till kommissionären och dessutom besvara den fråga ni riktade till kollegan Mayer; jag hade tänkt säga att det i vår kommer att ordnas en stor bayersk ölprovning här i parlamentet i Strasbourg! (Applåder)
Det gläder mig mycket herr Posselt. Men jag påminner er ändå, för att vara tydlig, att när man ber om ordet för en ordningsfråga måste man hänvisa till den artikel i arbetsordningen man vill använda sig av. Ledamöter, med detta sagt har parlamentet gått igenom föredragningslistan. Protokollet för detta sammanträde kommer att justeras av parlamentet i början av nästa sammanträde. Manders har ordet för en ordningsfråga.
Herr talman! Jag vill ta det här tillfället i akt att önska er, presidiet och alla kolleger en fin övergång till det nya året.
Ledamöter, innan ni lämnar mig ensam skulle jag å presidiets vägnar vilja insistera på att tacka alla ledamöter, alla tjänsteenheter, tjänstemän, assistenter och övriga medarbetare, och om ni tillåter mig - även om alla medarbetare arbetar för oss - ett särskilt tack till språktjänsterna som hjälper oss att förstå varandra här. Jag skulle också vilja vända mig till kommissionen och rådet även om de inte är närvarande. Jag kommer inte att åter igen sätta igång debatten om " millennium ja, millennium nej" men jag önskar er alla och alla Europas medborgare, som vi företräder här, ett Gott nytt år 2000.
Jag förklarar Europaparlamentets session avbruten. (Sammanträdet avslutades kl.10.50.)