Datasets:

Riksarkivet
/

carl_fredrik_pahlmans_resejournaler_lines

Modalities:

Image

Text

Formats:

Size:

Libraries:

Dataset card Viewer Files Files and versions Community

Dataset Viewer

Auto-converted to Parquet

Full Screen Viewer

Full Screen

Split (1)

train · 7.87k rows

image imagewidth (px) 75 2.3k	transcription stringlengths 1 72
	Stralsund den 10de Juli 1825.
	Härifrån will jag då uppfatta och anteckna de hän¬
	delser, af hvad natur de än må wara, som under
	min resa med kapten von Hoffsten i främmande län¬
	der, komma att fästa min uppmärksamhet; dels
	derföre att flerfaldiga af dem kunna vara mig
	kanhända i många afseenden nyttiga, och delo
	derföre att jag i en kommande framtid, om ödet så
	skulle ordnat min vistelse här på jorden, må
	kunna med mera glädje, än hvad blotta minnet
	kan förordsaka, genomläsa de åtskilliga scener
	som unden rese tiden förefallit.
	En lugnad
	ålderdom, kan ännu någongång upplefvas och
	värmas vid åtankan af Ungdomliga händel¬
	ser; och han älskar att tala om hvad öde
	han genomgådt. Den skrynkade pannan, jäm¬
	nas åter och ögat ler sa gladt åt ett pas¬
	serat äfventyr.
	Sådan är afsigten, huru
	den uppfylles skall tiom utvisa.
	Glad och fri
	från
	hvarje bekymrande omsorg
	skiljdes
	wi
	från det slutade öfnings Lägret å
	Ljungby hed i Skåne den 5e Juli eller dagen
	innan wårt Regementes uppbrott derifrån, nöjd
	att ej wedare wara nödsakad, nedswälja det snus som
	en tjenstgörande Lieutnant så sällan, vid ett dylikt
	tillfälle, undviker de alt måste vorwärts gehen
	med marche marche. Uti wårt Sällskap med följde
	Regementets Musik Directeur en Tysk till födseln, af
	hvilken wi hade rätt roligt. Ingen hare kunde med
	en Svensk som hade slagit ned i Stralsund
	sina bopålar. War gift och en Hattmakare
	på köpet. Derifrån följdes vi allesammans
	åt i Staden. På en plan,
	nära vid Dam¬
	gartens tullen sågo wi Rekryternes exercise
	och jag må tillstå att den hastighet och
	takt som i synnerhet utmärker deras exercise
	finna wi ej hos oss. Hvad som stötte mina
	ögon straxt, men som dock är kanhända det
	vigtigaste, var deras omvändning. Vi göra den
	till Höger men de till Wänster, hvilket förorsakar
	dels en större hastighet och sedan fästes geväret
	derigenom, nästan af sig sjelf om jag så kan
	säga, intill lifvet. En generelare åskådning
	af deras Exercise
	tror
	jag vi kunna vänta oss i Berlin.
	Om
	aftonen hörde wi tapto som på intet sätt, efter
	mitt tycke, kunde förliknas med
	det wi
	höra i Sverge. Blott 1 trumslagare verkstälde
	denne signal, och hvad som såg besynnerligt ut
	war dess bevakning. En Soldat gick framföre
	och 2ne efter honom alla med Gevär.
	Hvad man omtalt för oss angående deras sätt
	att nedbädda sig emellan bolstrar, funno vi nu
	aldeles besannat. Vi tackade för den goda me¬
	ningen men kunde dock ej profitera af den.
	En filt var oss nu ganska välkommen.
	Den 9de gingo wi att bese kyrkorna, men fingo
	ej se mer än 2ne af de 5 som der finnas.
	Nicolai Kirche var den första. Stor och Skön, orgel¬
	värket i synnerhet der märkvärdigt, den 2de var Jacobi
	Kirche, ej så stor men dock mycket prydfull, re¬
	marquable för sin altartafla. Den utgöres af tvenne
	ypperliga Mästares målningar – den är delad i
	2ne särskilda taflor.
	En af dem förestälde
	Christi förklaring på Berget af Ruben dock mycket
	förkortad och den 2e Christi nedtagande från
	korset av Raphael; Båda herrligt sköna målnin¬
	gar. Närmare mot aftonen besökte wi Dähnhol¬
	men, bekant för dess intagning af Fransoserne.
	En rätt vacker Holme, med ett litet smånätt Lust¬
	hus, hvarest man äfven ärhåller hvarjehanda refrai¬
	chissimenter. Förr skulle den hafva warit mycket
	besökt, nu mer ser man der blott några få.
	Nillius garten äfven en dylik promenad och förfrisk¬
	ningsställe, dock mycket skönare och mera besökt.
	Der spelte jag 2ne partier Billard med Directuren.
	Jag påminner mig en anecdote som är kostlig nog
	och som visar att sämre Folk äfven kan wara
	temmeligen piquanta. Wår wäg tjll Dähnholmen
	gick igenom Rådstugan, hvarest man finner en
	mängd af
	små Försälgnings stånd. Wi passerade
	ett af dem, der en Karl försålde varorne. Wi gingo
	nära derintill och fästade wåra ögon på en korg full
	af körsbär. Förmodeligen trodde han att wi wille han¬
	la, ty han frågade "was soll es sein". Hoffsten
	svarade "Nein" i stället för "Nichts".
	Mannen
	fann sig